agenter, långt ifrån att skada, tvärtom vor nyttiga och nödvändiga på det icke någon känsl: af sjelfständighet, och säkerhet under lagen måtte våga eller kunna göra sig gällande, emo: godtycket uppifrån. Detta system, som ut gjorde kärnan af den så kallade Liljesparrisk: polisen, har sedermera genom tradition till er del fortlefvat ända intill våra dagar; och om det visserligen blifvit något litet förmildradt ; utöfningen, i följd af den kontroll hvarmed pu: bliciteten nu, mera än förr, följer lifsyttringarne äfven inom den lägre samhällssferen, så stå dock en betydlig del deraf ännu qvar; och i hvad mån den innersta tankan förändrat sig lemnas derhän. Men det måste också erkännas, att ett sådant system eller förfaringssät! haft en god jordmån uti den kälkborgerligs servilismen hos en stor del bland de borgerliga klasserna sjelfva, som väl skrikit jemmerligen när polisgodtycket någongång träffat er borgare, med råd att anlita biträden til sit försvar, såsom fallet för några år sedan val vid historien med en jernkramhandlare, mer deremot eljest tyckt att det varit i sin ordning, ja syperbt, att makten kunnat svänga sir glaf öfver den egentliga arbetsklassen. Allt detta kommer deraf, att hela det politiska. förståndet, om vi så få kalla det, eller begreppen om individens förhållande till samhället och makten, samt öfverhufvud om men: niskans och medborgarens rätt till jemnlikhe inför lagen, blifvit, genom konseqventa bear betningar under snart ett par sekler, så försoffade och chloroformiserade af de falska fra sernas dunster, att både inrättningar och sede! ända emot de sista tiderna kunna sägas hafv: utgått ifrån: den grundtankan: hvar och en ä) herre öfver sin stackare. Lyckligtvis har likväl mer än en skymt fö retett sig dertill, att upplysningen och rättskänslan, i förening med tiden, som kan försätta helleberg, småningom begynner införs mera humanitet i tänkesätten, hvilket är första steget till förbättringar i inrättningarne. Af detta skäl tro vi också, att påminnelser ifrån pressens sida om sådana missförhållanden eller obilligheter i polislagarna, som de bär ofvan anmärkta, skola slutligen skaffa sig ge: hör, och att vederbörande måhända villigare än fordom skola inse, att det alltid är en olycka, om lagarna onödigtvis äro så hårda att de utan nödvändighet kunna förderfva någon till lif eller välfärd. Det är dessutom oklok: om detta sker under sådana förhållanden, att det till en: del motverkar det ändamål som sökes med en allmän inrättning.