agenter, långt ifrån att skada, tvärtom vor
nyttiga och nödvändiga på det icke någon känsl:
af sjelfständighet, och säkerhet under lagen
måtte våga eller kunna göra sig gällande, emo:
godtycket uppifrån. Detta system, som ut
gjorde kärnan af den så kallade Liljesparrisk:
polisen, har sedermera genom tradition till er
del fortlefvat ända intill våra dagar; och om
det visserligen blifvit något litet förmildradt ;
utöfningen, i följd af den kontroll hvarmed pu:
bliciteten nu, mera än förr, följer lifsyttringarne
äfven inom den lägre samhällssferen, så stå
dock en betydlig del deraf ännu qvar; och i
hvad mån den innersta tankan förändrat sig
lemnas derhän. Men det måste också erkän-
nas, att ett sådant system eller förfaringssät!
haft en god jordmån uti den kälkborgerligs
servilismen hos en stor del bland de borger-
liga klasserna sjelfva, som väl skrikit jemmer-
ligen när polisgodtycket någongång träffat er
borgare, med råd att anlita biträden til sit
försvar, såsom fallet för några år sedan val
vid historien med en jernkramhandlare, mer
deremot eljest tyckt att det varit i sin ord-
ning, ja syperbt, att makten kunnat svänga sir
glaf öfver den egentliga arbetsklassen.
Allt detta kommer deraf, att hela det poli-
tiska. förståndet, om vi så få kalla det, eller
begreppen om individens förhållande till sam-
hället och makten, samt öfverhufvud om men:
niskans och medborgarens rätt till jemnlikhe
inför lagen, blifvit, genom konseqventa bear
betningar under snart ett par sekler, så för-
soffade och chloroformiserade af de falska fra
sernas dunster, att både inrättningar och sede!
ända emot de sista tiderna kunna sägas hafv:
utgått ifrån: den grundtankan: hvar och en ä)
herre öfver sin stackare.
Lyckligtvis har likväl mer än en skymt fö
retett sig dertill, att upplysningen och rätts-
känslan, i förening med tiden, som kan för-
sätta helleberg, småningom begynner införs
mera humanitet i tänkesätten, hvilket är för-
sta steget till förbättringar i inrättningarne.
Af detta skäl tro vi också, att påminnelser
ifrån pressens sida om sådana missförhållanden
eller obilligheter i polislagarna, som de bär
ofvan anmärkta, skola slutligen skaffa sig ge:
hör, och att vederbörande måhända villigare
än fordom skola inse, att det alltid är
en olycka, om lagarna onödigtvis äro så hårda
att de utan nödvändighet kunna förderfva någon
till lif eller välfärd. Det är dessutom oklok:
om detta sker under sådana förhållanden, att
det till en: del motverkar det ändamål som
sökes med en allmän inrättning.