lertid försvunna århundraden icke förmått för ändra, nemligen den fasaväckande, storartade anblicken af vågornas oupphörligt fortvarahde kamp vid Nordhorns fot. Starka nerver och ett säkert, vid en. sådan anblick vVandt öga, fordras, om åskådaren; stående på Nordhörns yttersta spets och nedblickande i djupet; der öfver vågorna flygande fiskmåsar icke synas större än svalor, icke skall fattas af svindel. Ändtliged drifven till denna klippas yttersta spets, vände sig Helgoländaren emot. sina förföljare, som. Bjorten före dödskampen ännu en gång modigt vänder sig emot de framstörtande hufidarne, Hans drag voro allvarliga och orörliga som alltid; men hans ögonbryn voro dystert sammandragna och i handen bar Han den blodiga knifven. Jublande, att han icke mera kunde undgå dem, störtade nu piraterna efter honom, äfven med lyftade knifvar. De voro nu knapt tjugo steg ifrån honom; hvar och.en ville vara den förste att hämnas det öfvade förräderiet, då ynglingen plötsligt vände dem ryggen, tog ett väldigt anlopp, och med en fruktansvärd sats språng öfvår den breda klyftan, som. skilde ön från en enskild stående, utur djupet uppskjutande klippa. Ett utrop af förvåning ljöd ifrån förföljarne, som arsett för omöjligt, att deras offer nu mera kunde undkomma. 3 Under det Henrik nu befann sig på detisoJlerade Elippblocket, gående af och an på den lilla platsen, utan att synbart vidare bekymra sig om motståndarne, och med pröfvande blickar såg nedåt afgrunden, som skilde hans ståndpunkt ifrån den lodrätt stupande öväggen, råd