lertid försvunna århundraden icke förmått för
ändra, nemligen den fasaväckande, storartade
anblicken af vågornas oupphörligt fortvarahde
kamp vid Nordhorns fot. Starka nerver och
ett säkert, vid en. sådan anblick vVandt öga,
fordras, om åskådaren; stående på Nordhörns
yttersta spets och nedblickande i djupet; der
öfver vågorna flygande fiskmåsar icke synas
större än svalor, icke skall fattas af svindel.
Ändtliged drifven till denna klippas yttersta
spets, vände sig Helgoländaren emot. sina för-
följare, som. Bjorten före dödskampen ännu en
gång modigt vänder sig emot de framstörtande
hufidarne, Hans drag voro allvarliga och orör-
liga som alltid; men hans ögonbryn voro dy-
stert sammandragna och i handen bar Han den
blodiga knifven. Jublande, att han icke mera
kunde undgå dem, störtade nu piraterna efter
honom, äfven med lyftade knifvar. De voro
nu knapt tjugo steg ifrån honom; hvar och.en
ville vara den förste att hämnas det öfvade
förräderiet, då ynglingen plötsligt vände dem
ryggen, tog ett väldigt anlopp, och med en
fruktansvärd sats språng öfvår den breda klyf-
tan, som. skilde ön från en enskild stående,
utur djupet uppskjutande klippa. Ett utrop
af förvåning ljöd ifrån förföljarne, som arsett
för omöjligt, att deras offer nu mera kunde
undkomma. 3
Under det Henrik nu befann sig på detiso-
Jlerade Elippblocket, gående af och an på den
lilla platsen, utan att synbart vidare bekymra
sig om motståndarne, och med pröfvande blic-
kar såg nedåt afgrunden, som skilde hans stånd-
punkt ifrån den lodrätt stupande öväggen, råd-