gens yttrande ängående representationsfrågan består, såsom man vid läsningen deraf finner, af två afdelningar, af hvilka den ena egentligen kan sägas tillhöra den sistförflutna riksdagen och den andra egentligen rörer den närvarande. Den förra afdelningen innefattar nemligen en erinran om hvad bittills blifvit vidgjordt och lyder sålunda: Bland de vigtiga föremålen för edra öfverläggningar intages främsta rummet af det förslag till ny riksdagsordning och i sammanhang dermed ny regerings-1 form, som jag af konungslig pligt fann mig uppmanad, att, till förmedlande af stridiga nåsigter, för rikets sednast församlade Ständer framlägga, och hvilket af dem antogs att hvila till grundlagsenlig behandling af innevarande riksmöte.n Efter denna historik följer det som: angår framtiden och som lyder sålunda: Eder pligt, Eder rätt att deröfver besluta, har nu inträdt, och jag hyser den säkra. tillförsigt, att J, Gode Herrar och Svenske män; askolen åt. denna, på fäderneslandets förhållanden djupt inverkande: fråga, egna den sörgfälliga granskning och mogna pröfning, hyartill Eder kärlek till fosterlandet och edert. upplysta nit för dess dyrbaraste angelägenhet måste Eder mana.n Nu är det i korthet vår tanka, att man mi granska. detta yttrande så noga som möjligt, och vända hvarje fras deri på alla möjliga sätt, så skall ingen menniska finna det mingta. att säga emot detsamma. Ty att det är Ständernas rätt och -pligt att besluta öfver representationsfrågan, och att denna frågas afgörande är af djup inverkan för framtiden, utgör en alldeles obestridlig sanning. Lika litet kan det tillkomma någon att draga i tvifvel Könungens tillförsigt att Ständerna skola åt frågan egna en sorgfällig granskning och mogen pröfning,, om. också en och annan, ja till och med ganska många skulle betvifla att denna pröfning, i alla stånden kommer att ske endast från synpunkten af kärlek till fosterlandet och. un; der representationsreformens ; betraktande, såsom dess dyrbaraste angelägenhet, utan några biafsigter på egna, personliga eller ståndsintressen framför. det allmännas. Å Då vi emedlertid hört den ifrågavarande afdelningen af throntalet tolkas på: flera olika sätt, och serdeles att den försigtighet somderi synes rådande väckt stor fröjd i det konservativa lägret och på det hållet tolkats såsominnefattande en förklaring, att regeringen för egen del. ganska litet intresserar sig för denna fråga; så måste vi tillstå oss icke kunna. dela deåna mening. Visserligen hade det. varit ganska önskvärdt, : att konungamakten: på ett mera varmt och positift sätt hade lagt ständerna, på Bjertat nödvändigheten att så snart som .möjligt genom ropresentationsreformens bringande till ett resultat skaffassinnena ett lugn från den tidens oro och tidens kraf, som det hvilande förslaget Haft till syftning att åtminstone partielt. tillfredsställa, och. vår öfvertygelse är att Konungen: omöjligt hade -kunnat: blottställa eller .kompromettera sig genom en öppen bekännelse; att den? för sin del ansåge detta kråfböra fågorlunda tillfredsställas genom antagande af det förslag till hvars framläggande högst densamime funnit sig af konungslig pligt uppmanad. Sådant hade också ingalunda innefattat någon strid emot kutymen, eller varit opassande:vid denna; mer än vid minga andra:propositioner hvilkas angelägenhet serskildt blifvit lagd rikets ständer på bjertat. Ett sådant mera positift yttrande hade varit af en stor och välgörande inflytelse, naturligtvis under förutsättning att hela handlingssättet och riksdagstaktiken, med ett ord allt hvari en vilja från högsta ort. uttryckes, stod i öfverensstämmelse dermed, Ja, än mer, Vi äre förvissade, att en sådan uppenbarelse af den kungliga viljan dnnu skulle, oaktadt alla de jublande förklaringarne från ena sidan som antyda de stock-l: konservalives — eller såsom de numera. för korthetens skull äfven kallas — stockarnas — visshet om segern, kunna göra en. väldigdiversion. och åstadkomma en ofantlig förlängning påsen mängd näsor på samma gång som det skulle väcka tillfredsställelse bland det liberas la partiet. I detta hänseende hade det således utan tvifvel varit serdeles gagneligt, om throntalet Inde fästat uppmärksamheten derpå, att fastän förslaget, just för dess egeriskap af: förmedlande i början väckt betänkligheter på många båll, allmänna tänkesättet likväl på den sednare tiden synes allt mer sluta sig till detsamrma och derigenom ådagalagt sin beredvillighet att gå konungens önskningar för feförmens: genomförande till. mötes. Detta fak-! tum hade ingalunda varit vådligt att omnämnal och hade utgjort en lämplig vink till efterföljd för Ständerna, hvilkas uppgift just är att söka representera landets opinion och intressen. Men oberonnde af allt detta och ännu mera som hade kunnat sägas, och som sannolikt ha de varit serdeles nyttigt att få uttaladt, innehåller likväl konungens yttrande i den cite-l rade punkten några ord som äro af stor vigt och icke böra glömmas,Hans Maj:t har nem ligen kallat reformfrågan fosterlandets dyrbaraste angelägenhet, och detta kan icke innefatta annat, än den meningen, att denna frågas lö3ning är angelägnare än alla andra och måste ligga hvarje fosterländskt sinnad man om bjer-. tat framför allt annat. Lägger man härtill att konungen erinrat om frågåns afgörande på ett sätt, bbvartill kärleken till fösterlandet bör ma: nav, så synes detta, ehuru visserligen kort ut-! tryckt, innefatta så mycket, att icke annat än den största oförsynthet deraf kan draga den slutsatsen; att kontngen skulle vara Iknöjd; antingen förslaget antages eller förkastas: De citerade orden få likväl först en fullstän-, Hara mMmånIint NKI RN ch mA nLtTlAn Hörn Rd: I