logi; oaktadt man ser honom framställa sina -ämnena i samma ordning ungefär, och med samma slags öfverskrifter nära nog, som i en vanlig theologi eller theologisk lärobok är öfligt; samt med betydlig apparat af lärdom. Vi vilja härmed visserligen icke liava sagt, iu br I; för sil del underskattar sjelfva ptheo gien, ens såsom sådan; hen torde bloti hafva å yitat att populsriseran densamma; och med sjelfva namnet Ghristendomens Hufvudläror har ban känske då ej inenat annat eller vidare, än endast ett slags begripliggjord theologi. Titeln ger härtill en viss anledning, då den bar ordet populära föreläsningar. Icke desto mindre upptar läsaren — och vi tro med skäl, fant till arbetets fördel — den divergens från vanlig tbeologi, hvarom vi här tillåtit oss fälla några örd, såsötn det egentligen utmärkande i hr I:s bok. Och säkert skola äfven theolo gerne ex professo, vid universiteterna och annorstädes, se den mel samma ögon; blott med den skilnaden, att de derpå torde kasta gramse blickar, under det alt allmänheten omfattar arbetet på ett helt annat sätt: finner det lärorikt och i många delar förtröffligt. I sitt sista häfte talar hr Ignoell till en början. om Sacramenterna och Bönen. Han meddelar här några historiska reflexioner om Dopet, Som ej sakhå sin finärkvärdighet, emedan det belyser tvistefrågan om nödvändigheten af dopets -gilvande åt nyfödda barn, vid sidan at åsigten om detta sakraments uppskjutande till mognare ålder. Hr I. yttrar sig hörom sid. 15: Man kunde vänta, att i de-lårobegrepp om dopet, som sålunda hade uppkommit, äfven en reform blifvit tillvägabregt genöm reformationen; För läran nm tron såsöm allena saliggörande kunde den trågak icke vara aflägsen, huruvida ett dop, som blifvit meddelsdt i en ålder, då ännu ingen tro kunde vara för handen, i sjelfva verket båtade till något. Men dopet hade af Christus blifvit anbefaldt ); om det:a kunde fö!jaktligen ieke läras :detSamiinia soth ö ändrå ytire värk, hvilka icke grun fäds sig -på en sådan befallniog, menade reformato rerna. Väl yppade sig redan då några betänkligheter mot den läran, att barn, som gingo bort odöpta, skulle hemfalla tillen evig fördömelse; men denna lära upptogs icke desto mindre uti vår ky:kas bekännelseskrifter, likäsom i öfrigt de gällande lärobegreppen rörande dopet förblefvo oförändrade. Emellertid hafva de slutföljder, hvilka för reformationstidens tänkesätt voro för aflägsna, sedermera blifvit glorda. En Baptistförsamling har uppkommit. hvilken i åtskilliga Europas protestantiska länder och synnerligt på Förenta Staternas fria jord icke litet utbredt sig, och hvilken hufvudsakligest skiljer sig från sina äldfe protestentiska syskorförsamlingar blou derutinnan, att hon förkastar barndopet och, såsom i Coristendomens aldra äldsta tid, föret efter föregången undervisning och deraf uppkommen tro vill fntddela någon dopet. I Danmark hafva vidt utgrenade Baptistförenicgar redan länge egt rum och hafva förorsakat den der rådande Statskyrken icke litet bekymmer; och äfven hos oss hafva, såsom af den nu anhängiga rättegången mot baptisten Nilsson visat sig, Baptisternas åsigter nyligen be;ynt få insteg. Men äfven för deth, som icke kunna betrakta dopet som en Pbesvärjelseakt mot en ond moeagt; ej heller finna Martensens åsigter tillfredsställände, kän barn dopet egä sla gilltighet, men blott uti en förebilaltde mening. Betraktadt som en symbolisk be teckring, att likasom barnet, strax det öppnar sina ögon för denna dagen, insätes till en medlem uti ett: jordiskt samfund, det sammaledes äfven är kallidt att genom en andelig födelse ingå uti ett osynligt himmelskt, har bårndopet ovedersägligen en ganska sinnrik och hög betydelse och kan, der detta af fromma föräldrar och lärare på behörigt sätt inskärpes, otvifveläktigt lända till myckeh frukt vid barhets första religiösa utveckling. Och alldenstund vid en mognare ålder, efter föregången behörig undervisnipg och ef egen fri öfvertygelse, såsom det förttsättes, Confirmationen kommer till, må icke nekas, alt ju barndopet, ur denna synpunkt betraktedt, har ganska mycket, som talar för detsamma.n : I frågan om det andra sakramäöntet, Nattvarden, gör br 1 en skildring, som ur flere synpunkter väcker uppmärksamhet, Sedan han omtalat den Lutberska kyrkans förkastande af katholikernes -Transsubstantiationsdogm , och sedermera historiskt visat förenämnda kyrkas skiljaktighet älven från Zwinglis och Calvins tänkesätt, d. v. s. den Reformerta kyrkans Nattvardslära, kommer han till följande re lexion: . Ofelbart skall mången: förundra sig, att nysspämnda skiljaktighet icke allenast kunnat så söndra Luther och Calvin, utan ock ifrån början föranleda den Protestantiska Kyrkans sönderfallande i tvenne kyrkosamfund. De, hvilka sirängt fasthänga vid Luther, hafva härvid icke försummat-att andraga hans ord till Schweizertheologerna: I bafven eh annan ande än vin Visserligen, det må ej nekas, är, med all likhet i lärob greppen, dock någon olikbet dem emellan. Den Lutherska Kyrkan, eburu äfven försvarande förnuftets pröfnivgsrätt mot den Katholska Kyrkans missbruk, har i det hela mer anslutit sig till den från G. T. fortplantsde supranaturalistiska princip, som utgör den Kathelska Kyrkans basis, likasom öfver hufvud ett mer åt känslan och fantasien sig bängilvande lynne utmärker den Lutherska, ett praktiskt förståndigt lynne åter mer den Reformerta. Och medgifvas må, att denna olikhet i lynne efspeglar sig bäst i läran om Nattvarden. Så har den Lutherska Kyrkan icke velat finna nog i denna adeliga näriog, som, enligt den Reformerta, uti Nattvarden meddelas. Hon erkänner i Nattvardenp, säger Martensen (8 265), icke blott, som Calvin, en näring för själen, utan för hela den nya menniskan, alltså äfven för den tillkommande uppståndelsesmenniskan, hvilken allaredan gror och utvecklar sig på ett fördoldt sätt, som i sin förklaring skall uppenbaras i likhet med Herrans förklarade lekamen; en åsigt, som vid läran om dopet vi redan hefva berört; och, misskännande Christendomens egentliga betydelse, inflickar bärpå Martensen, i likhet med Luther sjelf i hans Nattverdslära, betraktelser öfver den gudomliga Logos, som redan uppenbarar sig i naturens riken. Men, likasom till begsbberi för den vishet, som, med förbiseende af Christendomens praktiska resultater och ändamål för detta lifvet, förlorar sig i ett fantastiskt grubblande öfver föremål, som ligga utom detta lifvets gräns, har Gud låtit uppkomma en församling, hvilken icke erkänner sacramenterna såsom för alla tider anordnade och icke heller sjelf har några sacramenter, men icke desto mindre är meutmärkt af den christliga kärlekens verk än alla öfriga, neml. Qväksrnes. Om denna historiska uppgift har sin rigtighet, så låter höller icke bestrida sig, att dessa äro bättre Christna än vi, änskönt de äro wan de sacramenter, som lt skola bringa till. lif och nära menniskans uppståndelseslekamen. Men N. T. talar i fråga om den nya menniskan ej heller om bågon annan nv menniska -— mn —— AM sv FF NR MM IM ARA pr oc mm -—MB -— ÖH va ra RH RR LI GA KK KA PR RO NR OA KE ER JR AR AV AA RA RA FT AR AR OA AR OD ÅN AA mm MAR AA BR JV UA BA fr VV ANN ee -— 8 --. LA m— on -— OO -— COR m— -— a mm -mm (AA OM få p—-— — MM MM M —RN mm MM MM ÅA vv mA EC MM I RR —