mitt skepp, emedan jag är alltför stolt öfver
de sköna passagerare, som fara under min
flagga, för att låta någon obehörig blick besig
tiga skepp och laddning.
Kapten Dirk sade nu en mängd artigheter
som uteslutande voro riktade till Brigitta och
denna var högst öfverraskad att höra dem ifrån
en så rå sjömans mun. Ehuru vand vid man-
ligt smicker, var det dock för henne icke lik-
giltigt förnimma, att hon äfven ingaf en sådan
man intresse, och hon kände sig derföre för-
pligtad att vänligt afhöra hans artigheter; en
omständighet, som föranlät kavaljeren att för-
dubbla dem:
Det galanta samtalet egde rum på akter-
däck nära invid styret. Brigitta märkte att
den unge Helgoländaren stod vid roderhjulet,
och fastän han oafvändt hade blicken fästad på
kompassen och skeppets förstäf, undföll honom
dock icke ett ord af konversationen vid hans
sida. På den unge mannens ansigte hvilade
det förra stela, nästan melankoliska allvaret;
intet drag förrådde en inre, synnerlig rörelse.
Han var nu iklädd en bättre drägt, som han
erhållit af kaptenen. Denne sednare var nyss
bortkallad af en matros. Margareta lutade sig
öfver fartygets reling, för att betrakta de tum-
lande rörelserna af än en uppdykande, än i
vågen försvinnandeEdelfin, då den unge Hel-
goländaren, efter en liflig, nästan vild blick
till trappan, på hvilken kapten Dirk nedstigit
i skeppsrummet, vände sig till Brigitta och
häftigt yttrade:
Tillåt, fröken !
Öfverraskad vände denna sednare sig om och
ville fråga, då ynglingen ur bröstfickan fram-
tog en kort knif med svart skaft och slida, in-
lagda med: silfver, och, tryckande den i flic-
kans hand, sade:
Jag ber — tag denna af mig, som ett minne