I afseende på Spanien omnåmnes de båda
regeripgarnes ömsesidiga sympathi, hvarjemte
anmärkes, att, vid underrättelsen om det
brottsliga anfallet mot Cuba, hade Antill sta-
tionen blifvit förstärkt med befailning om un-
derstöd åt spanska auktoriteterna.
I afseende på Danmark yttras:
Danmark tager fortfarande vårt lifligaste
deltagande i anspråk. Denna gamla bundsför-
vandt, som efter våra motgångar hade att lida
så mycket för sin trohet mot Frankrike, har
oaktadt sin armåes tapperhet ännu icke kufvat
det uppror, som utbrutit i hertigdömet Hol-
stein.
Vapenstilleståndet af den 18 Juli 1849 er-
kände3s genom den Frankfurska interimsstyrel-
sen, som uppdrog åt Preussen att underhandla!
i Tysklands namn. Efter mödosamma under-
handlingar afslöts den 2 Juli ett fördrag mel-
lan Danmark och Preussen under Englands be
medling. Detta fördrag ratificerades först ge-
nom kabinettet i Berlin och dess bundsför-
vandter, samt om:ider äfven af Österrike och
de makter, som äro representerade i Frank-
furterförsamlingen. Medan dessa underhand-.
lingar påstodo, öppnade de med Danmark i
godt förhållande ståend? makterna konferen-
ser il London för att enligt äldre traktater
garantera integriteten utaf konungens af Dan-
mark stater. Om de förbundna staterna ännu
icke kommit så långt att de satt en gräns för
striden i Nordtyskland, så hafva de åtminstone
uppnått det lyckliga resultat, att stridens ut-)
sträckning blifvit inskränkt, h:lst den nu en-
dast består mellan konungen af Danmark och
de provinser som ännu icke underkastat sig.
Vi skole vidare anmoda konungen af Dan-
mark att genom institutioner upprätthålla her-
tigdömenas rättigheter; å andra sidan skole vi
lemna honom allt det understöd, som han är
berättigad att fordra, i kraft af våra fördrag
och vår gamla vänskap.,
I afseende på de politiska förvecklingar,
som söndra Tyskland, hade Frankrike iaktta-
git den strängaste neutralitet. Så länge Eu-
ropas jemnvigt och franska intressen icke
kränktes, skulle samma om aktning för gran
nars oafhängighet vittnande politik fortsättas.
Man hade anledning hoppas ett förestående
slut på de Montevideanska striderna, som så
länge stört det goda förhållandet mellan Frank-
rike och Plata-republikerna.
Derefter omtalades handels- och sjöfartsför-
drag. Man hoppades snart kunna afstuta ett
nytt fördrag med England; fördraget med
Belgien af den 7 Nov. 1849 hade visat de bä-
sta resultater. Fördrag med Chili och Bolivia
voro på väg att afslutas.
Härefter kommer följande resumå:
Oaktedt de svårigheter, som mött, hafva lag och
ordning återfått sitt herravälde, så att ingen mera
hoppas något af våldsamma medel. Mon ju mer
bekymren för det närvarande försvinna, desto be:
gärligare öfverlemnar man sig åt spekuletionen på
framtiden. Emedlertid önskar Frankrike framförallt
lugn. Ånnu upprördt af da faror, ihvilka samhället
sväfvade, blef det främmande för partiernes eller de
monniskors strid, som äro så små i jemförelse med
de ifrågavarande intressena. Jag har ofta vid gilf-
ven anledning förklarat min tanke, att jag skulle
anse dem såsom ganska brottsliga, hvilka af person-
lig äregirighet kunde vilja kompromettera den sta-
bilitet, som konstitutionen försäkrar oss. Det är
mina innerliga öfvertygelse, den har aldrig blifvit
skakad. Endast det allmänna lugnets fiender hafva
kunnat vanställa de enkla åtgärder, som varit en
följd af min ställning.
Såsom republikens första embetsman har jag va-
rit nödsakad att sätta mig i förbindelse med and-
liga, med domare, mad åkerbrukare, med industri-
idkare, med administrationen, med armåen, och jag
har skyndat mig att begagna hvarje tillfälle för att
betyga dem min sympati och min tacksamhet för
det bistånd de lemnat mig; och öfverallt hvarest
mitt namn liksom mina ansträngningar bidragit att
befästa andan inom armåen, öfver hvilken jag ensam
enligt konstitutionens föreskrifter disponerar, har det
varit en tjenst, som, jag vågar säga det, jag tror mig
bafva gjort landet; ty altid har jag låtit mitt per-
sonliga inflytande verka till ordningens fördel.
Den orubbliga regeln för mitt politiska lif skall
under alla omständigheter blifva att göra min pligt,
— intet annat än min pigt.
Det är nu tillåtet för hvem som helst, undan-
tagande mig sjelf, att vilja påskynda revisionen af
vår konstitution. Om konstitutionen innehåller fel
och faror, så hafven j fallkomlig frihet att utplåna dem.
Jag ensam, bunden af min ed, innesluter mig inom
de trånga gränser, som den uppdragit.
Generalråden hafva i stort antal uttalat sin ön-
skan om konstitutionens revision. Dessa önskningar
äro endast ställda till den lagstiftande makt:n. Hvad
mig, folkets utvalde, beträffar, som endast beror af
folket, skall jag alltid foga mig efter dess lagligt ut-
talade vilja.
Ovissheten om framtiden föranleder många be-
kymmer, jag vet det väl, äfvensom många förhopp-
ningar. Måitte vi alla förstå att göra fåderneslandet
ett offer af alia dessa förhoppningar och endast sys-
selsätta oss med dess intressen. Om j under denna
session voteren konstitutionens revision, så skall en
konstituerande församling omarbeta våra grundlagar
och reglera den lagstiftande församlingens öde.
Viljen j icke votera revisionen, så skall folket
år 1852 högtidligt uttrycka sin nya vilje. Men huru
ock framtiden mä gestalta sig, så låtom oss komma
öfverens derom, att det aldrig bör vara passion, öf-
verraskniog eller våld som bestämmer en stor na-
tions öde; låtom oss hos folket ingjuta kärlek till
freden, i det att vi med lugn sköta våra förhandlin-
gar; ingjutom aktning för rättvisan, genom att aldrig
sjelfva skilja oss från densamma.,
Budskapet slutas med följande ord:
Jag har ärligt öppnat eder mitt hjerta; besvaren
min uppriktighet med edert förtroende, mina goda
afsigter med edert bistånd, och Gud skall göra det
öfriga.