segel spända, ifrån de nedersta ända till toppseglen. En sky af linneduk utvecklade sig vid begge masterna, om styroch babord, som svanens vingar, då han skakar sina fjädrar. Skeppet redan förut vändt med förstäfven till affård, kände nu seglens tryckning, rörde sig först långsamt, sedan hastigare och sköt ändtligen fart som en skenande springare öfver den skummande vattenytan. Så snart skeppet var under segel, vinkade Brigitta ett sista farväl till den på stranden qvarstående fadren, hvilken dock snart igenom en krökning af floden bortskymdes för hennes blick. Flickans öga riktades nu på kapten Dirk, som uppmärksamt betraktade tågverket ifrån bogsprötet till aktern. Hans min tillkännagaf tillfredsställelse med skonarens fart och ett leende lekte omkring hans läppar, då han hastigt vände sig till damerna. J2g har för er, fröken, sade han till Brigitta, bestämt och inrättat min egen kajut och logerar sjelf under tiden i skeppsrummet. Behagar ni följa mig? Damerna följde honom till ksjutan, hvilken de funno enkel, men snygg och beqväm, Ett hade likväl vid nedstigandet förundrat dem. Genom en öppen stående dörr hade de vid förbigående kastat blicken in i skeppsrummet, der de icke märkte hvarken varupackor, eller något annat, som liknade vanlig skeppsladdning, men väl flera kanoner, och en mängd gevär och svärd, som jemte en art jernbakar voro upphängda löngs efter väggarne. Så snart fruntimren nigot inrättat sig i sin nya bor ning och anvisat en gammal tjenare, som de tagit med sig, att utpacka hvad som tjenade till deras beqvämlighet, begåfvo de sig åter upp på däck. De undrade nu öfver den för en skonares bemanning alltför talrika besättningen. Den öfversteg trettiotalet och detta var desto besynnerligare, som man vid affärden