segel spända, ifrån de nedersta ända till topp-
seglen. En sky af linneduk utvecklade sig
vid begge masterna, om styr- och babord, som
svanens vingar, då han skakar sina fjädrar.
Skeppet redan förut vändt med förstäfven till
affård, kände nu seglens tryckning, rörde sig
först långsamt, sedan hastigare och sköt ändt-
ligen fart som en skenande springare öfver den
skummande vattenytan.
Så snart skeppet var under segel, vinkade
Brigitta ett sista farväl till den på stranden
qvarstående fadren, hvilken dock snart igenom
en krökning af floden bortskymdes för hennes
blick. Flickans öga riktades nu på kapten
Dirk, som uppmärksamt betraktade tågverket
ifrån bogsprötet till aktern. Hans min tillkän-
nagaf tillfredsställelse med skonarens fart och
ett leende lekte omkring hans läppar, då han
hastigt vände sig till damerna.
J2g har för er, fröken, sade han till Bri-
gitta, bestämt och inrättat min egen kajut
och logerar sjelf under tiden i skeppsrummet.
Behagar ni följa mig?
Damerna följde honom till ksjutan, hvilken
de funno enkel, men snygg och beqväm, Ett
hade likväl vid nedstigandet förundrat dem.
Genom en öppen stående dörr hade de vid
förbigående kastat blicken in i skeppsrummet,
der de icke märkte hvarken varupackor, eller
något annat, som liknade vanlig skeppsladd-
ning, men väl flera kanoner, och en mängd ge-
vär och svärd, som jemte en art jernbakar
voro upphängda löngs efter väggarne. Så snart
fruntimren nigot inrättat sig i sin nya bor
ning och anvisat en gammal tjenare, som de
tagit med sig, att utpacka hvad som tjenade
till deras beqvämlighet, begåfvo de sig åter
upp på däck. De undrade nu öfver den för
en skonares bemanning alltför talrika besätt-
ningen. Den öfversteg trettiotalet och detta
var desto besynnerligare, som man vid affärden