stig upp i mastkorgens - J öboer ären tre gån-
ser skarpsyntare än andra menniskor. Bea-
trakta det fremmande skeppet, se efter hvad
lagg det förer och hvilken kurs det styr.
Lugn lemnade den unge mannen rodret.
Blixtsnabbt var han uppföre repstegen, såg nå-
gra minuter i fjerran, kom sedan ned och sade
med sitt vanliga lugna allvar:
Ett vältackladt skepp, går under bramsegel,
undersegel, klyfvare och fock — och styrer
vår kurs. Någon flagga kan icke upptäckas.n
Godt! sade kapten Dirk, liksom för sig
sjelf, under det att Helgoländaren åter trädde
till styret. Fyra eller fem sjömil är alltid ett
stort försprång, äfven vid skarpaste jagt. Vi
vilja hålla ett par streck sydvart, tillade han,
vänd till den styrande.
Med hög, skarp stämma gaf kaptenen be-
fallning att vända. Raskt utfördes manövern,
skonaren föll af ifrån sitt förra lopp, men snart
igenomskar han ånyo de skummande vågorna
och bildade breda fåror på skeppets begge sidor,
Kapten Dirk hade just åter vändt sig till
damerna, då den förra stämman ljöd ifrån masten;
Ho! Patron! (så kallade man då merendels
skeppsbefälhafvare) Det fremmande skeppet
har äfven vändt.
Som jag tänktel sade kapten, med en van-
lig sjömansed. Men gynnaren skall finna sig
bedragen och snart öfvertygad, att Pilen med
skäl förer sitt namn. Skräck på jagaren och
gaffelseglen! tillade han med hög röst. )Vi
komma att företaga en kapplöpning.,
Han hade icke sagt för mycket. Pilen he-
drade sitt namn. Som en sporrad springare
sköt den igenom de gröna vågorna, hvilkas
skum stänkte ända upp på akterdäck. Under
tiden hade samtliga manskapet samlats på för-
däck. Alla talade sakta och af folkets miner
och åtbörder trodde Brigitta sig kunna sluta,
att talet gällde det fremmande skeppet,