Nej, nejl ropade fadren. Karl har inte
haft något att förlåta dig. I hans ögon var
du alltid den rena, skära liljan. Till och med
då, när mitt vansinniga högmod tvingade dig
till en oförsigtighet, och allt hopade sig för
att ingifva honom misstroende, försvarade han
sig mot den ringaste misstanka och sade stolt:
Min Lisa är ren — hon älskar mig ensam på
jorden!!
Ett ljuft leende Iekte kring jungfruns läppar,
i det hon sade:
Ö, denna visshet skall förljufva min döds-
stund! Då jag är deruppe, skall jag bedja Gud
för honom... från himlen vill jag le mot ho-
nom, hvarhelst han går, tills äfven han kom-
mer.n
Den glada tonen i Lisas röst ingaf hennes
fader mod att göra ett försök att afieda hen-
nes tankar från så sorgliga ämnen. Muntert
fortfor han:
Och du vet icke, Lisa, allt hvad han i förr-
gir sade mig om en vacker trädgård som han
vill anlägga åt dig, så snart hån blir fri —
med vackra blommor, slingrande gångar och
stigar, löfsalar, gräsmattor och dawmmar....
Och medan man arbetor dermed, vill han göra
en resa med dig till Paris cet visa dig de
skönaste saker i verlden, och uppmunira din
själ. genom sin trogna kärlek samt genom alla
förströelser och fröjder som han kan uttänks:
O, Lis2, tänk bara — att du då redan skall
vara Karls hustru. Intet på jorden kan då
mera skilja er; ert lif skall vara en bimmel,
full af salighet! Och Karl vill, att jag skall bo
med er och hans mor i bryggeriet. Han skall
vara min son. Du, Lisa, skall återfå en öm
moder. Jag skall genom vänlighet och sakt-
mod återvinna byfolkets vänskap. Alla skola
akta och älska oss. Vi vilja alla älska hvar-
andra, förenade genom broderskäriekens band
och fredligt tillbringa vårt lif på jorden .:....