kraftigt mot dörren, utan att akta på hans utrop. ; Innan Baasen. ännu rätt visste hvad som föregått. med honom, befann han sig på öppna fältet och . såg porten till jagtslottet stängas bakom sig. N-En-stund gick han rakt fram såsom,en blind, bvilken ej vet hvar han är, tills han -rände med; hufvudet emot ett-träd och tycktes uppvakna ur sin medvetslöshe:. .Derpå gick han skyndsamt vidare. och utstötte det ena skymfordet efter det andra mot baronen, för att gifva sin, bedröfvelse och vrede luft. Å Bakom. kanten. af en skog. stannade han öfvervägande.. Efter omkring tio minuter af det plågsammaste begrundande började han på att stöta sig. sjelf med knytnäfvarne och slå sig med flata .handen för pannan, under det han vidghvarje slag ropade till sig sjelf: vÄsna, vågar du ännu gå hem, du uggla! Stryk förtjenar du, dumma Jöns! Detta skall lära dig att uppsöka barsaer och. deras nåder! Tag bara ännu en gång På. dig en hvit väst och gula handskar! En narrkåpa. passar dig bättre. Du är nog dum, och enfaldig för att drunkna i en väderqvarn! Göm dig, sjunk ner i jorden af blygsel, lumpna bondel... Slutligen, sedan han utöst sin förargelse öfver sig, sjelf, störtade tårarne ur hans, ögon; gråtande och snyftande smög han, full af sorg och :bedröfvelse, hemåt. Plötsligen såg han på långt båll sin dräng; hvilken sprang emot honom och vinkade åt honom. att skynda sig. Baas, Baas, kom. genastls ropade Kobe, i det han närmade sig sin herre. yVår stackars Lisa Jligger.för döden. ac i Gud, .Gudl! snyftade Baas Gibsendonck. vAllt kommer öfver mig på en gång! Och alla bfverge mig. Äfven du;Kob