kraftigt mot dörren, utan att akta på hans
utrop. ;
Innan Baasen. ännu rätt visste hvad som
föregått. med honom, befann han sig på öppna
fältet och . såg porten till jagtslottet stängas
bakom sig.
N-En-stund gick han rakt fram såsom,en blind,
bvilken ej vet hvar han är, tills han -rände
med; hufvudet emot ett-träd och tycktes upp-
vakna ur sin medvetslöshe:. .Derpå gick han
skyndsamt vidare. och utstötte det ena skymf-
ordet efter det andra mot baronen, för att gifva
sin, bedröfvelse och vrede luft. Å
Bakom. kanten. af en skog. stannade han öf-
vervägande.. Efter omkring tio minuter af det
plågsammaste begrundande började han på att
stöta sig. sjelf med knytnäfvarne och slå sig
med flata .handen för pannan, under det han
vidghvarje slag ropade till sig sjelf:
vÄsna, vågar du ännu gå hem, du uggla!
Stryk förtjenar du, dumma Jöns! Detta skall
lära dig att uppsöka barsaer och. deras nåder!
Tag bara ännu en gång På. dig en hvit väst
och gula handskar! En narrkåpa. passar dig
bättre. Du är nog dum, och enfaldig för att
drunkna i en väderqvarn! Göm dig, sjunk
ner i jorden af blygsel, lumpna bondel...
Slutligen, sedan han utöst sin förargelse öf-
ver sig, sjelf, störtade tårarne ur hans, ögon;
gråtande och snyftande smög han, full af sorg
och :bedröfvelse, hemåt.
Plötsligen såg han på långt båll sin dräng;
hvilken sprang emot honom och vinkade åt
honom. att skynda sig.
Baas, Baas, kom. genastls ropade Kobe, i
det han närmade sig sin herre. yVår stackars
Lisa Jligger.för döden. ac i
Gud, .Gudl! snyftade Baas Gibsendonck.
vAllt kommer öfver mig på en gång! Och alla
bfverge mig. Äfven du;Kob