Kom då barals sade betjenten med ett
gäckande leende. Följ mig; jag skall anmäla
ert besök.,
Det behöfs inte, invände Baasen. Kom-
plimenter äro öfverflödiga oss emellan,,
Drängen förde honom likväl till ett litet
förmak, och tvingade honom, tro!s hans in-
vändningar, att sätta sig ned och afvakta baro-
nens svar.
Mer än en halftimma hade redan förflutet
och betjenten var ännu inte återkommen. Baa-
sen började på att bli förskräckligt ord och
brummade för sig sjelf: i
Drängen vill också drifva gäck med mig.
Ganska bra! Jag skall komma ihåg det! I vår
tjenst skall han inte få grå hår. Han måste
bort! Det skall bli honom en varhagel....
Men jag lyssnar så att jag kan bli döf och j2g
hör iogenting röra sig här på jagtslottet! —
Skulle drängen ha glömt, att han låtit mig
vänta här? Så långt skall han dock icke våga
drifva sin oförskämdhet! I alla fall kan jag
dock icke blifvå sittande här: tills i morgon.
Aha! der kör jag den skälmen! Han skrattar!
Med hvem skrattar han då?
Baas Gansendotick, sade betjenten, sbeba-
gar ni följa mig! Herr baron har den godhe-
ten att taga emot er. Uten mitt förord hade
ni fått gå hem med oförrältadt trende.
Nå, hvad pratar du der för slag, din gro-
bian?, ropade Baas Gansendonek förargad. Vet
du med hvem då talar? Zag är herr Gansen-
donck!)
Och j:g Jack Miermsns, till er tjerst! sva-
rade beij-nten med kallt gäckeri.
xJag stall nog hirta dig, karl! sade Bazsenr
i det han steg uppför trappan. Du skall få
betala, att du låtit mig vänta en hälftimma!
Saöra nu igen din ksppsäck! Du skall icke
länge här drifva gäck med män, sådana som jagl
Utan att svar apå hotelsen, öppnade betjenten
dörren till en salong och ropade med hög röst:
Baasen på den helige Sebastian! — Derpå
lemnade han den förtörnade Gansendonck och
sprang raskt nedför trappan.
Herr von Bruinkasteel satt vid ena ändan af