Kom då barals sade betjenten med ett gäckande leende. Följ mig; jag skall anmäla ert besök., Det behöfs inte, invände Baasen. Komplimenter äro öfverflödiga oss emellan,, Drängen förde honom likväl till ett litet förmak, och tvingade honom, tro!s hans invändningar, att sätta sig ned och afvakta baronens svar. Mer än en halftimma hade redan förflutet och betjenten var ännu inte återkommen. Baasen började på att bli förskräckligt ord och brummade för sig sjelf: i Drängen vill också drifva gäck med mig. Ganska bra! Jag skall komma ihåg det! I vår tjenst skall han inte få grå hår. Han måste bort! Det skall bli honom en varhagel.... Men jag lyssnar så att jag kan bli döf och j2g hör iogenting röra sig här på jagtslottet! — Skulle drängen ha glömt, att han låtit mig vänta här? Så långt skall han dock icke våga drifva sin oförskämdhet! I alla fall kan jag dock icke blifvå sittande här: tills i morgon. Aha! der kör jag den skälmen! Han skrattar! Med hvem skrattar han då? Baas Gansendotick, sade betjenten, sbebagar ni följa mig! Herr baron har den godheten att taga emot er. Uten mitt förord hade ni fått gå hem med oförrältadt trende. Nå, hvad pratar du der för slag, din grobian?, ropade Baas Gansendonek förargad. Vet du med hvem då talar? Zag är herr Gansendonck!) Och j:g Jack Miermsns, till er tjerst! svarade beij-nten med kallt gäckeri. xJag stall nog hirta dig, karl! sade Bazsenr i det han steg uppför trappan. Du skall få betala, att du låtit mig vänta en hälftimma! Saöra nu igen din ksppsäck! Du skall icke länge här drifva gäck med män, sådana som jagl Utan att svar apå hotelsen, öppnade betjenten dörren till en salong och ropade med hög röst: Baasen på den helige Sebastian! — Derpå lemnade han den förtörnade Gansendonck och sprang raskt nedför trappan. Herr von Bruinkasteel satt vid ena ändan af