Förbundsdagen borde fortfara; deremot for-
drade både Österrike och Ryssland Unionens
fullständiga försvinnande. Till den gemensam-
ma öfverenskommelsen öfver kurhessiska frå-
gan var Österrike äfven beredt; men utan att
Förbundsdageas beslut derigenom iaskränktes.
Hvarje anfall mot de 8000 bäjrare och öster-
rikare, som voro på väg att besätta Hessen,
förklarades af Österrike och Ryssland för en
casus belli. Austrägaldomstolen angående Sles-
vig-Holstein förkastades af Osterrike helt och
hållet; det vidhöll, att den å:erupplifvade
Förbundsdagens beslut måste efterkommas, och
att om ståthållarskapet icke ville lyda, så skulle
verkställigheten utföras medelst en exekutions
arme. Nyssnämnda beslut äro, som ni vet,
na mera kungjorda för ståthållarskapet och
lyda så, att det skall utan dröjsmål draga sin
krigsstyrka tillbaka ur den del af Slesvig, som
den ännu håller besatt, och i Holstein afväpna
den, blott med undantag af den kontingent,
som Tyska Förbundets militäretåt föreskrifver
för Holstein. )
Personligen rönte preussiska ministerpresi-
deaten det lysande emottagande i Warschau,
zom konungens halfbror kunde vänta, och lika-
eå hans gemål, en af tzarinnans ungdomsvän-
ner, och ett fruntimmer dessutom, som män
tilltror långt större diplomatisk talang än grefve
Brandenburg sjelf, mera känd såsom soldat rätt
och slätt, än som statsman. Utgången af Wer-
schaukonferensen var likväl för Preussen ett
förödmjukande nederlag. Mot ministerpresi-
denten trädde ena tzarens generaladjutant, som
på forntida roemarevis bar fred och krig i fål-
larae af sin mantel,; men i Potsdam fanns in-
gen senat till hands med Kartbagos svar: pgif
vss hvilket ni behagar; hvad kriget angår, så
frukta vi det ej!ss Ofver den krigiske hr von
R:dowitz drog sig tvärtom åskmolnet tillsam-
mans: i Wien och Warschau betraktade man
honom som konungens onde ande, likasom vårt
frisinnade parti kallar konom Preussens onde
ande. Hr von Radowitz ansåg emedlertid in-
genting vidare böra medgifvas, än som redan
skett. Tzarens fordran af Unionens fullstän-
diga upplösning, underkastelsen under den åter-
väckta Förbundsdagen, Holsteins öfverlemnande
åt sitt öde och åt Danskarne, tycktes honom
dock gå för långt, under hela verldens hån.
Han ville först kalla hela Preussens arme,
400 000 man, under v2pen, och sedan fortsätta
underhandlingen; han trodde sig härvid vara
säker på konungen. Det sig så kallande preus-
siska partiet satte sig dock häremot. Hr von
Manteuffel framträdde som en afgjord motstån-
dare, understödd af ministerpresidenten grefve
Brandenburg, krigsministern von Stockhausen,
jemte finans- och justitieministrarne. Endast
ministern för allmänna undervisningen von
Ladenberg och handelsministern von der Heidt
förenade sig med hr von Radowitz.
Konungen var länge på dennes sida; flera
gånger, sägs det, yttrade han att han väl ön-
skade vidmakthålla freden, men endast så vidt
den kunde stå tilsammans med hedern, eburu
han insåge, att freden på detta vilkor endast
kunde upprätthållas om man underhandlade
derom med hjelmen på hufvudet. Afven prin-
sen af Preussen nirmade sig samma tanka.
Men vid omröstningen, då antingen hr v. Man-
teuffel och majoriteten icke ville eftergifva det
minsta, eller minoriteten måst2 lemnas derhän,
blef denna — hr von Radowitz och hans begge
embetsbröder — utsedd till offer, och !zarens
påbud från Warschau åtlyddes.
Det gammalpreussiska partiet har sålunda
fullständigt segrat sistl. lördag; hr von Rado-
witz efterträdes af grefve Bernstorff, preussi-
ska sändebudet i Wien, en förklarad anhängare
af den österrikiskt-tyska statskonsten. De begge
andra ministrarne, hrr von Ladenberg och von
der Heidt, har man bedt återtaga sina afskeds-
ansökningar och de skola låta beveka sig.
Alltså har hr von Radowitz fallit ensam, och
unionsskuggspelet är slutadt. Om härens för-
sättande på krigsfot, om motstånd och strid är
ingen fråga vidare, och vid de rådande tänke-
sätten på hofvet sarat ställningen rundt omkring
Oss, nödgas man anse som en lycka, att härens
försättande på krigsfot hindrades och att under-
kastelsens förödmjukande akt åtminstone skedde
utan särskild kostnad för landet. Hela härens
mobilisering skulle kostat 20 millioner Thaler,
utan någon förhoppning ändå, att ett preussiskt
krig nu skulle bhf(vit en strid för folkets rätt.
Endast dynastiska intressen och plan:r skulle
dragit i fäll nu; endast för dem skulle de
trogna undersåtarnes blod hafva slösats.
I dag råder bland samtliga klasser af huf-
vudstadens invånare djup nedslagenbet och den
bittraste harm. Så mycket bjeltelynne, så myc-
ken känsla för: heder och rättvisa finnes ändå
qvar öfverallt, att man rodnar af blygsel öf-
ver en så djup och skymflig förödmjukelse in-
för tzaren och den skägglöse yngling, som man
i Wien satt upp på thronen och wupprätthål-
ler der.
En enda men svag förhoppning återstår: der
att envåldsmakten skall förlöpa sig: att dess
fräcka öfvermod skall förgäta all: varsamhet,
) Ealigt dena före 1848 gällande förbundskonstitu-
tionen utgjorde den, för Holstein och Lauenburg
tillsammans. 5600 man. (A. B:s anm.)
EROS ESTETISK
Kom då barals sade betienten med ett