Nå, låt höra, men tala inte för länge och
glöm i synnerhet ej att jag inte föder min dräng
för att skolmästras af honom.
Deåt fins ett ordspråk, Baas, som säger, at!
den vise mannen går ull råds med dåren och
fioner sänningen has honom.
Nå, så säg då, hvad dåren har attråda den
vise mannen. Om du vill tala så förnuftigt,
så vill jag höra på dig en liten stund
Drängen vände sig med sto!en till sin herre
och talade med fri och djerf bållning:
Baas, sedan tvenne månader ske saker här,
söm till och med en dum dräng ej kan se,
utan att hans blod ibland börjar att koka.n
Det tror jag väl; men det skall inte räcka
linge till, Kobe; gensdarmerna lönas ej för att
fånga flugor.
;Hvad mig beträffar, Baas, så är jag en lat-
hund, jag bekänner det; men jag har godt
bjerta ändå. Jag skulle göra mycket för att
rädda vår kära Lisehen från en olycka, om det
stode i min makt; och jag glömmer iate hel-
ler, Baas; att ni med all er bäftighet likväl är
god mot migx
Det är sant, Kobe, sade Baasen rörd. xJag
hör med förnöjelse att då är tacksem mot mig
Men hvatt syftar du då egentligeh med dina
allvarsamma miner ?
Spänh inte vagnen framför hästarna, Baas.
Jag Konifter snart nog ait röra vid den ömma
strängen.
Menh var kort, annars springer jag ur huset.
Nå väl då, så hör mig bara ett ögonblick.
Lisa har länge varit förlofvad med Karl, som
är en god yngling, em han också har begått
en oförsigtighet ...
En god yrgling! skrek Baasen. Huru kan
du kalla den en god yngling, som likt en mör-
dare anfaller hr van Bruinkasteel i hans eget
hem -.-.-:?9
Den aldrabästa häst kan också snafva.