Nå, låt höra, men tala inte för länge och glöm i synnerhet ej att jag inte föder min dräng för att skolmästras af honom. Deåt fins ett ordspråk, Baas, som säger, at! den vise mannen går ull råds med dåren och fioner sänningen has honom. Nå, så säg då, hvad dåren har attråda den vise mannen. Om du vill tala så förnuftigt, så vill jag höra på dig en liten stund Drängen vände sig med sto!en till sin herre och talade med fri och djerf bållning: Baas, sedan tvenne månader ske saker här, söm till och med en dum dräng ej kan se, utan att hans blod ibland börjar att koka.n Det tror jag väl; men det skall inte räcka linge till, Kobe; gensdarmerna lönas ej för att fånga flugor. ;Hvad mig beträffar, Baas, så är jag en lathund, jag bekänner det; men jag har godt bjerta ändå. Jag skulle göra mycket för att rädda vår kära Lisehen från en olycka, om det stode i min makt; och jag glömmer iate heller, Baas; att ni med all er bäftighet likväl är god mot migx Det är sant, Kobe, sade Baasen rörd. xJag hör med förnöjelse att då är tacksem mot mig Men hvatt syftar du då egentligeh med dina allvarsamma miner ? Spänh inte vagnen framför hästarna, Baas. Jag Konifter snart nog ait röra vid den ömma strängen. Menh var kort, annars springer jag ur huset. Nå väl då, så hör mig bara ett ögonblick. Lisa har länge varit förlofvad med Karl, som är en god yngling, em han också har begått en oförsigtighet ... En god yrgling! skrek Baasen. Huru kan du kalla den en god yngling, som likt en mördare anfaller hr van Bruinkasteel i hans eget hem -.-.-:?9 Den aldrabästa häst kan också snafva.