tung för denna dag meddelar, att herr voa Manteufels politik fallkomligt segrat vid gårdagens konselj, så att redan midt i natten den underrättelsen expedierades till Wien, att Preussen vores beredt, att definitift uppgifva såväl unioner som dess författning, samt att låta den österrikiska koalitionens våldsamma intervention försiggå obehindradt i Kurhessen och Hertigdömera. Berlins aftontidningar för den 6 dennes berätta den märkliga nyheten, att preussiske ministerpresidenten, grefve Brandenburg plötsligt aflidit samma dag klockan tre qvart öfver 6 på sorgonen Grefven hade uti statsrådssessionen den 2? d:s klagat öfver stark hufvudvärk och efter öfverlåggningarnas slut intagit sängen. Ännu sent om samma afton ankom till bohom geheimerådet Niebuhbr, föredragande hös Konungen, med uppdrag från Hans Maj:t. Så vil hvad som passerat i statsrådet, som samtalet med lr Niebubr, skall hafva djupt uppskåkat grefven och man trodde att den häftiga sinnesrörelsen varit anledningen till hans plötsliga frånfälle. Deutsche Reform, för den 6 meddelar den efter Radowitzs afträdande oväntade underrättelssn, att, uti ett den 6:te, under konungens presidium hållet ministerråd, beslut blifvit fattadt, att hela hären, landtvärnet inberäknadt, skall göras mobil. Staats-Anzeiger, meddelar officiell underrättelse om Radowitzs afsked; grefve Bernstorff, hittills preussiskt sändebud i Wien, väntades den 7 eller 8 till Wien för att, såsom det uppgilves i det ministeriella bladet Deutsebe Raform5, ingå i micisteren i voå Radowitzs ställe. Cultusministern v. Ladenberg och bandelsministern v. d. Heidt hafva likaledes begirt afsked, men lära återtagit sina ansökningar derom. Under grefve Brandetiburgs inträffade sjukdom har v. Manteuffel öfvertsgit presidiet i ministeren, samt utrikes portföljen. Hans politiska programm skali gå ut på: 1:o Författningens upprätthållande och genomförande; 2:0 Upprättandet äf en tysk författning på en ny grundval, hvarom skall förhandlas uti fria konferexser; mn unionen skall upphäfvas. Hr v. Sydow har tagit afsked såsom president i furstekollegiet, sårmt som understatssekreterare i utrikes mivistören. Det här ofvan meddelade beslutet om hela härens mobilisering är xcöjligen en följd af att den not, hvarmed hr v. Rosenberg den 3 d:s afsändes till Wien, icke medfört väntådt resultat. Neue preuss. Zeitung yttrar om depescherna, att de gingo ut på att förklara Preussen beredvilligt att gå in på de fria konferenserna, dock med vilkor att Österrike håller inne med rustningarna; i motsatt fall ämnade äfven Preussen fortsätta sina rustningar; menÖsterrike har ej afbrutit krigsrustningarne, utan tvertom inhemtades af tidoingarne, att 7000 man öster: rikiska trupper vöro på marsch från Voralberg till Bamberg, och i Augsburg hade man den 3 fått officiell underrättelse om att dit skulle ankomma 11,000 man Österrikare, och deriffån tåga vidare för att understöda Bayrarne. 1 Wärtemberg fortsattes likaledes rustningarne; endast Sachsen hade inställt sina rustningar, efter ministerförändringen i Berlin. En Berlinerkorrespondent yttrar följande om de sednaste notvexlingarne mellan stormakterna och deras resultater: Det österrikiskt-tyska partiet i Preussen har segrat! Dess motståndare hafva afgått ur miasistören. Det gällde, om de i Warschau aftalte fördringar skulle antagas eller ej i Berlin. Den första fordran gick ut på att Preussen skulle låta förbundsdagen obehindradt intervenera i Hessen. Den andra angick förbundsdagens rätt att äfven intervenera i Slesvigholstein. Ville Preussen gå in härpå, så skulle man till återtjenst öppna fria könferenser i Wien, såsom år 1819 ägde rum mellan de tyska ministrarne i Österrikes residensstad. Härvid var likväl det vilkor fästadt, att Preussen skulle först upplösa unionen. Gåfve Preussen ej sitt bifall bärtill, så ämnade Österrike låta vapnen afgöra tvisten. Dess: fordringar medförde den preussiska ministerpresidenten från Warschau till Berlin, hvarest de blefvo med jubel emottagna af de stockkonservativa eller ryssvännerna, både inom och utom ministeren. Hr v. Manteuffel var för fordringarne; Radowitz, Simon och Ladenberg emot dem. Kassel den 3 Nov. De i Kurhessen inryckte preussiska trupper stå under Groebens, Radziwills och Ka:tes befäl, En bataljon af 18 infanteriregementet, 4 jigarbataljonen, det 32 linieinfanteriregementet, det 4:e kyrassierregimentei och det 12-pundiga batteriet af 7:e artilleriregementet inryckte den 3 November : Kassel. Dessa trupper äro tillsvidare inqvar: terade hos Kassels innevånare. De hafva öf vertagit fullständig garnisonstjenst, samt äfver besatt, de hittills af borgargardet bestridda poste1 vid offentliga byggnader. Kommunikationer häremellan och Frankfurt är afbruten. De kurhessiska lifgardesregimentet är nu reduce radt till 5 man pr kompani, samt de öfrige infanteriregimenterna till 23 man pr kompani Kavalleriet och artilleriet skola förläggas i Bayern. Uti Wilbelmsbad råder stor penningbrist, och de genom sednaste förordning till satte förvaltningskommissioner hafva fått befallning att på alla upptänkliga sätt hopskrapa penningar och sända dem till Wilhelmsbad. Bergverksförvaltningen har fått befallning att sända