tung för denna dag meddelar, att herr voa
Manteufels politik fallkomligt segrat vid går-
dagens konselj, så att redan midt i natten den
underrättelsen expedierades till Wien, att Preus-
sen vores beredt, att definitift uppgifva såväl
unioner som dess författning, samt att låta den
österrikiska koalitionens våldsamma interven-
tion försiggå obehindradt i Kurhessen och Her-
tigdömera.
Berlins aftontidningar för den 6 dennes be-
rätta den märkliga nyheten, att preussiske mi-
nisterpresidenten, grefve Brandenburg plötsligt
aflidit samma dag klockan tre qvart öfver 6
på sorgonen Grefven hade uti statsrådssessio-
nen den 2? d:s klagat öfver stark hufvudvärk
och efter öfverlåggningarnas slut intagit sän-
gen. Ännu sent om samma afton ankom till
bohom geheimerådet Niebuhbr, föredragande hös
Konungen, med uppdrag från Hans Maj:t. Så
vil hvad som passerat i statsrådet, som sam-
talet med lr Niebubr, skall hafva djupt upp-
skåkat grefven och man trodde att den häftiga
sinnesrörelsen varit anledningen till hans plöts-
liga frånfälle.
Deutsche Reform, för den 6 meddelar den
efter Radowitzs afträdande oväntade underrät-
telssn, att, uti ett den 6:te, under konungens
presidium hållet ministerråd, beslut blifvit fat-
tadt, att hela hären, landtvärnet inberäknadt,
skall göras mobil. Staats-Anzeiger, meddelar
officiell underrättelse om Radowitzs afsked;
grefve Bernstorff, hittills preussiskt sändebud
i Wien, väntades den 7 eller 8 till Wien för
att, såsom det uppgilves i det ministeriella
bladet Deutsebe Raform5, ingå i micisteren i
voå Radowitzs ställe. Cultusministern v. La-
denberg och bandelsministern v. d. Heidt haf-
va likaledes begirt afsked, men lära återtagit
sina ansökningar derom. Under grefve Bran-
detiburgs inträffade sjukdom har v. Manteuffel
öfvertsgit presidiet i ministeren, samt utrikes
portföljen. Hans politiska programm skali gå
ut på: 1:o Författningens upprätthållande och
genomförande; 2:0 Upprättandet äf en tysk för-
fattning på en ny grundval, hvarom skall för-
handlas uti fria konferexser; mn unionen skall
upphäfvas. Hr v. Sydow har tagit afsked så-
som president i furstekollegiet, sårmt som un-
derstatssekreterare i utrikes mivistören.
Det här ofvan meddelade beslutet om hela
härens mobilisering är xcöjligen en följd af att
den not, hvarmed hr v. Rosenberg den 3 d:s
afsändes till Wien, icke medfört väntådt re-
sultat. Neue preuss. Zeitung yttrar om de-
pescherna, att de gingo ut på att förklara Preus-
sen beredvilligt att gå in på de fria konferen-
serna, dock med vilkor att Österrike håller inne
med rustningarna; i motsatt fall ämnade äfven
Preussen fortsätta sina rustningar; menÖsterrike
har ej afbrutit krigsrustningarne, utan tvertom
inhemtades af tidoingarne, att 7000 man öster:
rikiska trupper vöro på marsch från Voralberg
till Bamberg, och i Augsburg hade man den
3 fått officiell underrättelse om att dit skulle
ankomma 11,000 man Österrikare, och deriffån
tåga vidare för att understöda Bayrarne. 1
Wärtemberg fortsattes likaledes rustningarne;
endast Sachsen hade inställt sina rustningar,
efter ministerförändringen i Berlin.
En Berlinerkorrespondent yttrar följande om
de sednaste notvexlingarne mellan stormakterna
och deras resultater: Det österrikiskt-tyska
partiet i Preussen har segrat! Dess motstån-
dare hafva afgått ur miasistören. Det gällde,
om de i Warschau aftalte fördringar skulle an-
tagas eller ej i Berlin. Den första fordran gick
ut på att Preussen skulle låta förbundsdagen
obehindradt intervenera i Hessen. Den andra
angick förbundsdagens rätt att äfven interve-
nera i Slesvigholstein. Ville Preussen gå in
härpå, så skulle man till återtjenst öppna fria
könferenser i Wien, såsom år 1819 ägde rum
mellan de tyska ministrarne i Österrikes resi-
densstad. Härvid var likväl det vilkor fästadt,
att Preussen skulle först upplösa unionen.
Gåfve Preussen ej sitt bifall bärtill, så ämnade
Österrike låta vapnen afgöra tvisten. Dess:
fordringar medförde den preussiska minister-
presidenten från Warschau till Berlin, hvarest
de blefvo med jubel emottagna af de stock-
konservativa eller ryssvännerna, både inom och
utom ministeren. Hr v. Manteuffel var för
fordringarne; Radowitz, Simon och Ladenberg
emot dem.
Kassel den 3 Nov. De i Kurhessen in-
ryckte preussiska trupper stå under Groebens,
Radziwills och Ka:tes befäl, En bataljon af
18 infanteriregementet, 4 jigarbataljonen, det
32 linieinfanteriregementet, det 4:e kyrassier-
regimentei och det 12-pundiga batteriet af 7:e
artilleriregementet inryckte den 3 November :
Kassel. Dessa trupper äro tillsvidare inqvar:
terade hos Kassels innevånare. De hafva öf
vertagit fullständig garnisonstjenst, samt äfver
besatt, de hittills af borgargardet bestridda poste1
vid offentliga byggnader. Kommunikationer
häremellan och Frankfurt är afbruten. De
kurhessiska lifgardesregimentet är nu reduce
radt till 5 man pr kompani, samt de öfrige
infanteriregimenterna till 23 man pr kompani
Kavalleriet och artilleriet skola förläggas i Ba-
yern. Uti Wilbelmsbad råder stor penning-
brist, och de genom sednaste förordning till
satte förvaltningskommissioner hafva fått befall-
ning att på alla upptänkliga sätt hopskrapa pen-
ningar och sända dem till Wilhelmsbad. Berg-
verksförvaltningen har fått befallning att sända