Ett litet prof på de konservatives moralitet. Uti tidningen Den Conservative för sistl. fredag, den 8 dennes, finnes en artikel under rubriken: Några ord om militärens isolering, hvilken synes i. bög grad förtjent af ett närmare skärskådande, hvarföre vi här styckevis meddela ett par utdrag deraf. Artikeln är föranledd af det kurhessiska armebefälets vigran att göra sig till verktyg för den Hasseupflugska ministerens försök att öfverändakasta grundlagn. Deomi vägran har Ikväl, såsom man vet, ieke skett genom ett våldsamt motstånd, och innebär således ingen revolt; Officerarna hafva endast föredragit att heldre uppoffra sin ställniag och existers gesom att taga afsked, än att bryta sin ed. För att emellertid vinnasitt mål, hafva kurfursten och hans minis tr, med understöd sf förbundsd:gen i Frankfart, beslutat att skicka sin egen arm ur landet ech i sället inkalla utlånd:ka trupper till våldets verkställände. Man skall i hela den nyare bi storien fiana få mostycken,; om ensnigot enda, till ett sådant hån ifrån en styrelses sida emot hela folket, ett sådant komplett isidosittande af all blygsel och alit afseende på atlrmänna tävkesättet, som detta. För att göra sig en åskådligt begrepp om beskaffeoheten af ett sådant tilitag, behöfver man blott föreställa si: den lycktigivis oänkbara händelsen här i Sverige, af någon hårdna ckad och pigtförgäten regering,som skulleförsöka en absolutstisk statskupp: att vårt armäbefil vägrade att utföra ena sådan, och ati denna arme derpå des upplöstes, dets öfverfördes till Åland, och seit lika antal Ryssar i stället inkallades för zt: genomföra makten3 oerubbliga herrskareföresat;. — Hö-om nu å andra sidån hura Den Coaservative, yttrar sig om den kurhessiska saken: Förbundsförsimlingen i Frenifu:t, haer det, har, som man känner, beslu:at att upplösa Kurhessiska ermåsn, hvars officerere, glömmande sin plig som so:dater, sökt satt, genom en opiniossyitring, inverka på sit fosterlands poliiska stick. Mn behöde ej vara profet för aut fiana anv så skulle och måste gå. Mana förebrår regeringen i Kurhessen ati hafva begåst ett bro emot författningen, för det .en ej framlagt eit budgetsförslag ga folk, suktoieier och m rer sin lydned för kurfarsten. Fördenskaull u:talas, i stället för act man borde underkasta budgeten pröfaiog och diskussion, en bestämd skatteväarer. 1 förbigående asmärkes, att hufvudanledningen till spänningen i Hessen icke är den, som Den Conservative uppgifver, utan staisförfattningens upphävande och befaliningen att uttaga skatterna, o;ktadt budgeten vägrades. Dernäst förekommer det märkvärdiga uttrycket af D. C. sjelf, som man bir taga vara på, att både folk, auktoriteter och militär nedlägga sin lydnad, hvilket ru är hvad D. GC. fördömer. Härafl följer således, i hans tanka, att både folkets, auktoriteternas och militärens mening sammanlagdt bör hafva intet alt betyda mot regentens blotta vilja. Till hvika lyckliga resultater antagandet af en sådan hufvudgrundsats för statsskicket skulle lede, är lätt insedt. Men framför allt klandervärd, forifar D. C., pfremstår här den kur:hessiska ermieas håilning, som wvi