1 gt författningarnes föreskrift, nya berättelser för en ny treårig tiderymd redan äro under arbete i konsistorierna. Eler är det väl mindre acgetäxet, att ecklesiastikministern afgifver en redogöre!se och b: rättelse angående folkuadervisningana tillstånd, än att t. ex. justitisministern skall afgifva omständliga berättelser om brottens och fångarnes antal m. m.? Eller hvartill skola väl de af konsistorierna med så mycken ansträngning utarbetade berättelserna och tabellerne tjena, om da ej bazagnas? Skola konsistorierna betunsas med ett så mödosamt och tidsödande arbete blo:t för roskull, eler för att dera: berättelser skola af ecklasiastikehefen lägges til handlingarne, utan att man ens får veta, hvad de innehålla? — Orsaken till denna underlåtenhet kan ej gerna vara någon fruktan att stöte. Den synes fastmera endast vara rent af liknöjdhet eller glömska. På samma sätt måste man förvåzas öfver den liknöjdbet, hvarmed man likaledes liter elementsrläroverken fortgå år ef:er år, utan att ega eller infordra någon underrättelss ens om några liriungar finnas i skolorna eller icke, Skolordningen föreskrifvr väl, att berättelser om elementarläroverken med uppgifter om lärjungsrses antal m. m. äfvenied23 skola hvart tredja år afreitorerna afgifvas, nemligen till den sg. k. skolrevisioner, som genom ekiesjiastikdepartemenatet, enligt samma skoordnings fö reskrift, bör hvart tredj2 år sammankalla, Me: när det nu behsgat cheferna för detta departemen: att på 7 år icke sammankalla nigoa revision, si hsfva naturligtvis icke heller några berättsiser från läroverken kunnat till revisionen afgifvas, och någre sådana till Kongl. Maj:t hafva icke hoiler i de förres ställe blifvit infordrade. Då nu icke heller någon slags inspektion: ofvanifrån afödessa läroverk eger rum, så är Kong!. Msj:t följaktligen i fullkom lig okunnighet om; huru vid dem för närvarande tillgår, om da äro i åtajutande af allmänhetens förtroenda eller icke, om hela skolor eller klesser stå tomma och dylikt mera, så framt det icke faller ett konsistorium eller ett collegium scholastiecum in att sjelftsent derom meddela någon underrättelse. Och deua just vid en tidpunkt, då man båller som bäst på, eller snses bålla på, att reformera läroverken! Huru för öfrigt denna läroverksreform i ellmän het bedrifves, är redan i: det föregående vid ördt. Mycket kunde i det efseendet vara att tillägga. De Vigtigaste är, att reformen dels icke kommer ur fläcken, dels förvrides från det: mål, som både rikets ständer och Kongl. Maj:t egentligen åsyftsi; och dette emedan del af statsrådet Genberg utfärdade cirkuläret har sjelft indirekt uppmuntratlektorerna till motstånd emot reformen. T7 om också detta naturligtvis cke ken anses bafva varitafsigten, hvad skulle väl följden rimligtvis blifva annat, då lektorerna genom detta cirkulär uttryckligen befriss från skyldigheten att åtaga sig annan eller lägre undervisning, än de förut hafi? Och hvanri!l skulle detta k us för lektorerna, som icke torde hafva sitt motstycke i någon annan kong! förordning rörande em batsoch tjenstemäns skyldigheter, egentligen tjen:? Naturligtvis till att ställa sig ia med de maktegande i konsistorierna! Jag lemnar derhän, huruvida en: detta ändsmål vunnits. Pitagligt och för ögonen är emellertid-det onda, som den onödiga courtcisien förors kat, och hvaraf följderna äncu i decennier torde kännas. Att, under allt detia, icka ett end steg ärnu blifvit taget till utsrbetards af en ny skolordning, hvi!ken dock af lärarne anses vara dei mest angelägna, då man numera icke vet hv2d som är gällande eller icke af den gamle, är redan anmärkt. Men äfven ett sådant steg kunde icke tagas, utan att stöts, antingen reformvännerra, som vilja framåt, eller prelaterna, som vilja tillbaka; då man jeremot gencm ett for:fersnde bascule-system ken boppas att tills vidare hålla båda vid bumö:! I hvad mätto de rika bespariogarne å det vid sista riksdag beviljade nya anslaget till elementarläroverken blifvit vid sådant förhållande använda enlig! sändernas föreskrift, lära ritets ånyo snart sammen trådande ständer icke underlåta att undersöka. Huru professionerna vid akademierna i åratal genom intriger hållas obesatts, och huru derunder äfven här de medel, som ständerna för vissa bestämda ändamil anslagit, af ksansleren godtyckligt användas för helt andra ändamål, är bekant. I Lund har tillsättningen af en vigtig profession, den uti fädernesländets grundlagar, på detta sätt uti mer än 40 år fördröjts, och Eorgl. Maj:t har nyligen ånyo stadfästat nytt uppskof red tillsättningen. Hvarföre? Emedan tillsättningen icke ken ske, utan att före draganden antirgen stöter sig med professor Scblyter eller också nästan med hela det öfriga consisto rium 8academicum. Ingendera är, som man väl vet att leka med. Dessutom är det naturligtvis rätt angevämt för H. K. H. akademikansleren, att hafva 4,600 rdr bko mera att årligen använda till aratifikationer c. c. åt nya ecademici, som förstå at ställa sig in hos honom eller hos hr doktor Reuterdehl; och står således detta väl tillsammans med det sträfvande, som det af br doktorn uppgjorda försla get till nya akademiska ststuter uppenbarar, och hvarom veckotidaingen Bore nyligen lemnade några! upplysningar. Men jag stannar denna ging, och will till slut blott i förbigående erinra, hurusom af alla de högst nödiga ändringar och tillägg wi de för allmogen karske vigtigeste ecklesiestika författningarne, nemligen sockenstämmoförordningen, fatiigvårdsstad gan och folkskolestadgan, hvilka vid sista riksdagen yrkades, icke mer än ett enda moment af förslagen rörande det sistnämnda (nermligen det om skolbyggnadsskyldigheten) tills dato vunnit någon uppmärksamhet hos kongl. ecklesiastikdepartementet; och äfven detta först efier två års vänten! Av vid sådant förhållande påminna om det hvilsnde nya kyrkolagsförslaget, torde vara att sträcka fordringarne för långt; då detta förslag (jag vet icke, om jag ska säga: lyckligtvis eller olyckligtvis) hör till jasitieministerns föredragning, eburuväl det eljest kunde synas, såsom borde en verksam ecklesias:ikminister icke underlåta att påskynda ett sådant förslags för bjelpande till nödig pröfning. Man torde emellertid redan af det anförda finna, att det stigand2 missnöjet med det sätt, bvarpå ärenderna sedan någon tid skötas uti ecklesiastikdepartementet, grundar sig på skäl, som äro mer än tillräckliga att föranleda önskan om en genomgripande förändring; och aut man väl måste önska, men föga anter kunna boppas, att det nyligen skedda ombytet 4f expeditionschef skall vara tillräckligt att afhjelpa brister, hvilkas rot i sjelfva verket synes ligga djupare eller — kanske rättare — högre. oassstssasststnestrA (Insändt och betaldt.) Som nedanstående rader, hvilka den 26 sistlidne Oktober tillsändes redaktionen af tidningen Degligt Allehanda, ännu ieke blifyt u:i den tidningen in tegne, bar författaren snsett sig böra emot annonpsargift låta intaga dem i tidningen Aftonbledet. Till redaktionen af tidningen Dagligt AUVehanda. Att den lilla brochyrenp, hvilken, under titel: Några ord till de nio tiondedelarne af Svenska Foike om Nationa!representationens ombildning, af en sann N