först uppnås det målet, att varan användes till nå-
got visst ändamål.
Handeln är förbrukningens ombud, som utforskar
en befolknings behof, och sörjer för deras uppfyl-
lande, såvidt sådant beror af tillgång i allmänhet,
som skall genom förflyttning ändras att bli tillgång
på det bestämda ställe, der behofvet så fordrar. I
handeln ligger således en välgörenhet emot monni-
skan, likasom i tillverkningen, och denna sednare af-
stannar der den förra icke är verksam.
Det väsendtligaste af den sednare afdelnin-
gen uti friberre Bondes arbete går ut på att
framställa och åskådliggöra en åsigt, på hvil-
ken han synes lägga serdeles mycken vigt: att
ett af de största hindren för landets kommer-
ciella fortkomst ligger uti det beroende och
det skattskyldighetsförhållande hvari våra köp-
myn stå till Hamburgarne, och hvilket har
till någon del sammanliknar med beroendet af
Lybeckarna i äldre tider. Den statistiska be-
räkning, hvarigenom han söker visa hvad Ham-
burgs kommissionshandlare och kapitalister
hafva i årlig behållning af Sverige, är icke u
tan intresse, men skulle åstadkomma ett för
vidlyftigt utdrag att här införas. Deremot re-
producera vi hvad han, såsom oss synes, träf-
fande yttrar om de orsaker som göra, att den
svenska landsortsköpmannen företrädesvis anli-
tar den bamburgska sortimentshandeln. Han
upptager först det uppgifaa värdet af Ham-
burgs införsel, hufvudsakligen af styckegods
manufakturvaror och droguer, newml. 318,000
rdr bko, och yttrar derefter:
För hvar och en, något initierad i dessa affärer,
måste uppgifterna vid första påseendet synas allt för
ringa. Dessa slags varor, dels af profryttare ut
bjudna, dels uppköpta af en del svenske handlande
vid deras besök i Hamburg eller Lubeck, utgöra
största delen af den olofliga importen.
Man kan lätt inse att den svenske förbrukaren
måste öfver höfvan betala dessa artiklar, då man ta-
ger i betraktande, att de först betalas med omkring
25 V, öfver det vanliga partipriset, såsom ersätt-
niog för den lemnade årskrediten (?), vidare emel-
Janåt en godtgörelse för) 30 å 40 V, af verkliga
värdet smugglingspremie åt den utländske afsända-
ren, för varans insmuggling i riket, och slutligen der
svenske handlandens profit vid affären.
Endast en återstod af den svenska nationalkarak-
terens djupa redbarhet kan utgöra förklaringsgrun
den för att denna omoraliska trafik, framkallad a!
ett icke ordnadt kreditsystem, och uppmunirad af
våra tull-lagar, icke tillintetgjort all loflig, redbar
bandel i landet. Men emedan det onda ännu icke
gripit så vidt omkring sig, att det icke ännu kan
till stor del hjelpas, böra vi ej uppehålia oss vid upp:
siften om desa mörka sidor bos vår handel, utan
skynda att framstalla vår åsigt om de medel, som
böra tillgripas för att vinna ett bättre resultat,
För att dessa medel icke må missförstås, måste vi
med ett par ord vidröra den inre handeln iSverige.
Sam Sverige icke eger några större städer, med un-
dantag af Stockholm, Götheborg, Norrköping, samti
kanske äfven Carlskrona, Malmö och Gefle, der det
för en detail-handlande skulle löna sig, att, såsom
på alla större handelsplatser, helt och hållet :gna
sig åt någon särskild affärigren, så är den svenska
handlandea tvungen, att mera söka få varulagre!
mångfaldigt sorteradt, än utmärkt för ymnighet i en
särskild gres. Han får derföre icke tänka på, att
till en eller annan artikel inskränka sitt loger, ty
såväl Jandtbon som staden skola hos honom kunne
finna allt, hvad deras behof kräfver i de mest olika
bravcher. Bredvid sill och salt, spanmål och vik-
tualier, måste han ega sidentyg och bon ull, kläde
och lärft, kolonialvaror och droguerier, med ett ord,
allt måste man kumnna få för sina penningar. Ju mee
mångfaldigt hans lager är, desto mera fioner hans
handelsbod förtjent uppmärksamhet, emedan lan it-
bon vid ett besök i staden är mest belåten att kunna
få alla kommissioner uträttade i en och samma bod.
Med den handlande är det samma förbållande som
med köparen i hans bod. Afven ban önskar fisna
en marksad, der han kan med minsta möda förse
sit lager med dessa olica veror, som allmänheten
hos houom efterfrågar. Denna marknad är hocom
så ruycket mera nödvändig, tom en mängd varor ho:
bosom åtgå i så ringa qvantitet, ait det icke skulle
lösa mödan att eficrforska de billigase reqvisitions-
nriern:, och hvad enira varor beträffar, som bos
honom åt.å i större mängd, så tillåte: bans rings
rörelsekapitel honom sällan att begagna sig af för
delaktiga konjunkurer eller andra tilffålien till för-:
månliga uppköp. Han vänder sig derföre helst till
Hamburg eller Libeck, der denna marknad jemte -r
vidsträckt kredit honom erbjudes. Hvad Hamburg
serskildt vidkommer, så erbjuder det onekligen den
bäst sorierade och tillförlidiga marknad i denna väg.
Hår fianas varor til alla pris, till alla qvantiteter
och af hva:ja sort. Man tage häri betraktande, att,
bloti i mellanhandeln, Hamburg årligen omsätter
till hela Norden för öfver 30 millioner Mark Beo i
värd: Dea vicst, com denna mellaphandel måste
Jemna, kan slutas af den varsamhet, med bvilken
den omhuldas äfven af den hamburgska styrelsen.
Vid sin ankomst föres nordbon till de olixa lagren,
der han reqvirerar hvad ban kbehöfver; men under
tiden visas honom äfsen en mängd varor, h-ilka
möjligen kunsa anbringas i hemlandet, och upp-
masad att äfven taga af dem på försök, med er-
bjudande af årskredit 8c., låter ban förleda tig.
Lardet öfversvämmas sedermera af detta skräp, och
handelscorpsens skuld ökas eller åtminstone tycger
fortfarande medelst den årliga räntan.
Utomdess har Haimburg blifvit nordeas egentligs
bankplats, !y största mängden vexlar, som dragas.
går över Hamburg. För dessa affirers skull öpp
nar den bamburgske köpmsnnen åt den svenske en
blancokredi:, hvars storlek bestämmes efter de eff:
rer, som det svenska buset gör. Dessa vexeldrag-
ringar, som till en början endast voro ämnade at
betäcka en ögonblicklig sffir, uraria vanligen till
stående skulder, för hvilka den svenske gäldenären,
genom v:x2lomsättningarne, räntor, provisioner, stim-
pelafgifter m. m. vanligen tår erlägga åtta till tio
procent i sammanräkzadsa kostnader.
) S3 förslag till tulltaxa al W.. Karström, pag. ö
UTRIKES,