eller rättare, säg ingenting och låtsa som ni
ej förstode hvarken att tuta eller blåsa. Tänk,
att tiga är bästl!e
Alla menniskor äro menniskor. Jag hånar
hans stränghet. Han må bara börja, och jag
ska!l cekså en gång visa honom tänderna. Han
har ingen rättighet att behandla mig som ett
kreatur, om jag också bara är en dagsverkare.
Det är väl sannt hvad du säger och ändå
skjuter du långt från målet, Driesken, an-
märkte Kobe. Hvyar och en måste känna sin
plats här i verlden. Hvad lär ordspråket: Ar
du ett städ, så sti emut som ett städ, är du
en hammare, så slå som en hammare? Och
vill du ha det bättre, så betänk att det icke
är möjigt att fånga flugor med ättika och ha-
rar med trummor.
Kobe, Kobe! ropade en röst derinne med
hörbar otålighet.
Se nu, se huru han påtager skrymtaremi-
aen, hånade en annan tröskekarl.
Det är just den konsten, som ni aldrig skolen
lära er,. svarade Kobe. I det han derpå vände
s.g mot huset, ropade han med bedjande ton,
hkasom vore hin förskräckt;
Jag kommer, jag kommer, kära Baas! Blif
icke ond; jag flyger; här är jag redan!
Den der tjenar sig sitt bröd med att spela
knähund, mumlade den uppretade dagsverka-
ren föraktullt; då tröskar jag likväl bellre
hela mitt lif igenom. Hen är då en, som är
genomdrifven i alla konster.
Han har tjenat hela tio år, då hinner man
lira sig att spela dena oskyldige, och att göra
så litet! som möjligt. Seden blef han herre-
dräng, och som sådan får inte heller några val-
kar i händerna. Men hvad var det för en ar-
tig gåta, som han gal oss? Förstår ni hvad
han menar ?,
Åh, det är lätt att gissar, svarade den för-
ste; han vill dermed säga att han sitter på
Baasens nacke och suger honom, såsom svampen
med körsbärsträdet. — Kom, låt oss nu bara
tröska påln