hon ganska skickligt sticka brokiga tofflor och
göra hvilkuddar, sy med perlor, skära ut blom-
mor i papper, ytterst vänligt säga god dag,
buga sig och niga, dansa ganska konstmessigt,
och egde ännu roånga andra färdigheter, hvilka
passade. till bennes faders bondehus såsom, för
att tala med ordspråket, silfverbälte till soen.
Från barndomen hade Lisa varit besiämd att
gifta sig med Karl, bryggarens son, en af de
skönaste unga män, både när och fjerran. För
ati vara en hyinnevånare var ban ganska för-
mögen och ganska bildad, då han några år be-
sökt Hoogstrats gymnasium. Studierna hade
emellertid föga förändrat bonom; han älskade
landtlifvets tvånglösa frihet, var glad som en
fogel, drack och sjöng heder- och dygdesamt
med hvar man, full af lefnadslust, och upp-
förde sig emot hvarje bekant som en redig
vän och kamrat.
I följd af sin faders tidiga död hade han
lemnat gymnasiet, för att vara sin moder be-
bjelplig med. forisättningen af bryggeriet, och
den goda: frun tackade dagligen Gud att ban
gilvit henne en så god son, till bennes tröst,
ty. en flitigare och ordentligare yngling fanns
verkligen ej. Bott i Lisas närvaro förlorade
Karl sin otvungenbet och försjönk i ett poe-
tiskt obestämdt drömmeri. Sittande hos den
älskade flickan blef ban med henne till ett
barn, fann nöje i hevnes obetydliga sysselsätt-
ningar och fogade sig med from hörsamhetef-
ter hennes minsta önskan; hon var så späd, så
svag, men derjemte åfven så skön, hans brud.
Också behandlade han, den starke, modige yrg-
lingen, detta fina väsen med en sådan svart-
sjuka, sådan eftergifvenbet och ängslig omsorg,
som hade man anförtrott honom en vissnande
blommas lif.
Hela fem eller sex månader hade Baas Gan-
sendorck icke funnit något ondt deri att hans
dotter blef Karls hustru. Hans högmod till-