hon ganska skickligt sticka brokiga tofflor och göra hvilkuddar, sy med perlor, skära ut blommor i papper, ytterst vänligt säga god dag, buga sig och niga, dansa ganska konstmessigt, och egde ännu roånga andra färdigheter, hvilka passade. till bennes faders bondehus såsom, för att tala med ordspråket, silfverbälte till soen. Från barndomen hade Lisa varit besiämd att gifta sig med Karl, bryggarens son, en af de skönaste unga män, både när och fjerran. För ati vara en hyinnevånare var ban ganska förmögen och ganska bildad, då han några år besökt Hoogstrats gymnasium. Studierna hade emellertid föga förändrat bonom; han älskade landtlifvets tvånglösa frihet, var glad som en fogel, drack och sjöng hederoch dygdesamt med hvar man, full af lefnadslust, och uppförde sig emot hvarje bekant som en redig vän och kamrat. I följd af sin faders tidiga död hade han lemnat gymnasiet, för att vara sin moder bebjelplig med. forisättningen af bryggeriet, och den goda: frun tackade dagligen Gud att ban gilvit henne en så god son, till bennes tröst, ty. en flitigare och ordentligare yngling fanns verkligen ej. Bott i Lisas närvaro förlorade Karl sin otvungenbet och försjönk i ett poetiskt obestämdt drömmeri. Sittande hos den älskade flickan blef ban med henne till ett barn, fann nöje i hevnes obetydliga sysselsättningar och fogade sig med from hörsamhetefter hennes minsta önskan; hon var så späd, så svag, men derjemte åfven så skön, hans brud. Också behandlade han, den starke, modige yrglingen, detta fina väsen med en sådan svartsjuka, sådan eftergifvenbet och ängslig omsorg, som hade man anförtrott honom en vissnande blommas lif. Hela fem eller sex månader hade Baas Gansendorck icke funnit något ondt deri att hans dotter blef Karls hustru. Hans högmod till