sanningen och lör Gen eviga ratten mot lögnen at och godtycket. Det är af vigt, att det italientr ska nationalitetspartiet intager en position isk öfverensstämmelse med medvetandet af dess de krafter och af dess kallelse. Det ord, som den fulltaliga och formligt fri konstituerade nationalitetskommittcen i dag stälpå Jer till sina bröder, är en föregångare till en ne series af hbandlingar, bestimda att verksamt le förbereda nationalitetsideens triumf. I be De grundsatser, som skola leda vår verk-lic samhet, äro kända. De äro fotade på ordaly-än delsen i vårt meddelade uppdrag och flera rä gånger befåstade genom storartade yttringar af m natienalviljan. fö Oberoende, Frihet, Enhet, — såsom raål; Vv Krig och en italiensk konstituerande försam-ine ling, — såsom medel. it Vi äro alla, mer eller mindre, slafvar under oc institutioner och styrelser, som hos oss dödalm den medborgerliga värdigheten, det medbor-!Bi gerliga medvetandet. Vi vilja vara fria, alla, ty fria såsom Gud vill det. Vi äro -plittrade geoc nom hbgar, tullförordningar, armeer, genom so olika utländska in:iytelser, genom äresirigbet rä och genom traktater — men vi vilja förena! oss. Fria, förenade, förbrödrade och starka K skola vi se vår framtid till godo på ett sätt, ke som öfverensstämmer med våra afsigter, med m tidens medve:ande och med våra ädlaste mäns u råd och undervisning. Vår politik är enkel, oc rättvis, fri både från sofismer och utopier. ec Den eger och skall mer och mer få öfverhan-äi den, öfverhanden öfver lokala partiers och reti ligiösa sekters onaturliga, invecklade och god-gi tyckliga systemer. te Italien — sade vi i ett cirkulär från natio-m nalförsamlingen — vill blifva en nation, för ce sig sjelf och för andra, å rättens och å plig-sc ten: vägnar: — rättens, i följd af gemensamt id lif, gemensam uppfostran, gemensam vexande fr förkofran; — pligtens, emedan det i mensklig-!o heten har en kallelse att uppfylla, sanningar att förkunna, id-r att utbreda. st ltalien vill vara ett, icke efter den napoleo-ä niska enhetsideen, i följd af en öfverdrifven!b administrativ centralisation, som till förmån a för en hufvudstad och ett guvernement beröf-k var nationens konstitutiva delar deras frihet: men det vill vara ett genom konstitutionen,!n genom nationalförsamlingen, konstitutionens ö tolkarinna, ett för internationella förhållanden,!s för armeen, för lagstiftningen, för uppfostran; ti det vill ställa denna enhet i den pottiska orce ganisationen i öfverensstämmelse med de genom Ih karakteristiska, lokala och traditionella drag s begrän:ade provinsernas tillvaro och med tillvaron af stora och starka kommuner, hvilka så mycket som möjligt deltaga i landets styrelse och äro utrustade med all maktfuilkomLighet till uppnåendet af associationens mål. — Och för att det skall vara en Nation, är. det nödvändigt, att det genom handling och; genom uppoffring tillkämpar sig medvetandet af sina pligter och sina sättigheter. Oberoendet och friheten böra förvärfvas icke blott för, ! utan äfven genom folket. Det är en strid, ils hvilken alla böra deltaga, på det ait segernj4 må tillhöra alla. t r s D Dessa grundsatser äro våra i dag, såsom de voro det i går, såsom de voro det flera år förut, !s då nationalitetspartiet endast var en förhopp-s niag hos några spridda individer, och orden: !d Gad och Folket blott en dröm af en djerf och c upgdomlig imsgination. tu Efter att hafva ådagalagt, att der fianas två skif-it ten i den nationella rörelsen och att de böra be-ir traktas efter olika lagar och reglor; alt under in-(, surrektionsperioden makten bör vara koncentrerad i några få personers händer, under det att efter kampen revolutionsstyrelsen bör tillhöra hela folket,; nvilket genom en konstitusranda nationalförsamling uttrycker sin tanke; fortsätta manifestets författare: Detta parti (nationalitetspartiet) är uu koa-j stitueradt och mäktigt; dessa ord (Gud och! Folket) hafva belgat de beslat, som ugått från X församlingarna i Rom och Venedig, de båda! städer, som semast hafva räddat Italiens ära. 8 Emellertid äro vi hvarken beberrskade af pas-!t sion eller af ofördragsambet. Hvar och en af! oss bär i sitt bjerta en tro, som är oss kär!5 genom vår iraktan och vårt lidande: hvar och 5 en af oss känner pligten att uttrycka denna såsom ett verk af enskild apostolisk särdning;!! men nationens suveränitet är det okränkbara ! rättesnöret för hvarje samfäld manifestation: !! krig och konstituerande församling: segern bör vara al!las verk och vunnen i allas namn; lagarna böra vara stiftade till allas väl och med allas bifall. S2 der det enda program, som: kan under en gemensam fana förena de ädla männen från ala Italiens provinser. Det är under denna fana vi sammankalla dem; det är för verkliggörandet af detta program vi anhålla om allas medverkan, hvilka . uppriktigt, verksamt älska fäderneslandet. Finns. någon styrelse, som vill adoptera detta pro-, gram? hvilken med folket och för folket bör; jar ett rastlöst krig mot privilegier, mot fördomar, mot inre splittring och mot utländsk i usurpation? Må den stå fram: våra förenade krafter skola understödja den. Om en sådan! styrelse icke finans, skola vi handla på egen band. Ett folk, som genom sina heroiska uppoffringar under kampen, genom sitt sublima ädelmod under segern och genom sin stolta! storhet under olyckan har visat sig såsom en värdig arftagare af sina fäder och såsom en jemnlike till de största fo!k på jorden: ett folk, som räknar Brescia och Palermo, Bologna, och Messina, Rom, Venedig och Milano bland sina städer — ett sådant folk är skapadt att , vara fritt, bar medvetande af sina rättigheter ; och pligter, är i stånd att styra och fullända sin bestämmelse. i Hvar och en, som ville, såsom vilkor för ett gemensamt och broderligt verk, uppställa ; något slags system, af politiska former, skulle, göra intrång på nationens framtid och suveränitet. Hvar cch en, som delade eller be-!!l gränsade de verkande krafterna, som sön-)