sanningen och lör Gen eviga ratten mot lögnen at
och godtycket. Det är af vigt, att det italien- tr
ska nationalitetspartiet intager en position isk
öfverensstämmelse med medvetandet af dess de
krafter och af dess kallelse.
Det ord, som den fulltaliga och formligt fri
konstituerade nationalitetskommittcen i dag stäl- på
Jer till sina bröder, är en föregångare till en ne
series af hbandlingar, bestimda att verksamt le
förbereda nationalitetsideens triumf. I be
De grundsatser, som skola leda vår verk-lic
samhet, äro kända. De äro fotade på ordaly-än
delsen i vårt meddelade uppdrag och flera rä
gånger befåstade genom storartade yttringar af m
natienalviljan. fö
Oberoende, Frihet, Enhet, — såsom raål; Vv
Krig och en italiensk konstituerande försam-ine
ling, — såsom medel. it
Vi äro alla, mer eller mindre, slafvar under oc
institutioner och styrelser, som hos oss dödalm
den medborgerliga värdigheten, det medbor-!Bi
gerliga medvetandet. Vi vilja vara fria, alla, ty
fria såsom Gud vill det. Vi äro -plittrade ge- oc
nom hbgar, tullförordningar, armeer, genom so
olika utländska in:iytelser, genom äresirigbet rä
och genom traktater — men vi vilja förena!
oss. Fria, förenade, förbrödrade och starka K
skola vi se vår framtid till godo på ett sätt, ke
som öfverensstämmer med våra afsigter, med m
tidens medve:ande och med våra ädlaste mäns u
råd och undervisning. Vår politik är enkel, oc
rättvis, fri både från sofismer och utopier. ec
Den eger och skall mer och mer få öfverhan-äi
den, öfverhanden öfver lokala partiers och re- ti
ligiösa sekters onaturliga, invecklade och god-gi
tyckliga systemer. te
Italien — sade vi i ett cirkulär från natio-m
nalförsamlingen — vill blifva en nation, för ce
sig sjelf och för andra, å rättens och å plig-sc
ten: vägnar: — rättens, i följd af gemensamt id
lif, gemensam uppfostran, gemensam vexande fr
förkofran; — pligtens, emedan det i mensklig-!o
heten har en kallelse att uppfylla, sanningar
att förkunna, id-r att utbreda. st
ltalien vill vara ett, icke efter den napoleo-ä
niska enhetsideen, i följd af en öfverdrifven!b
administrativ centralisation, som till förmån a
för en hufvudstad och ett guvernement beröf-k
var nationens konstitutiva delar deras frihet:
men det vill vara ett genom konstitutionen,!n
genom nationalförsamlingen, konstitutionens ö
tolkarinna, ett för internationella förhållanden,!s
för armeen, för lagstiftningen, för uppfostran; ti
det vill ställa denna enhet i den pottiska or- ce
ganisationen i öfverensstämmelse med de genom Ih
karakteristiska, lokala och traditionella drag s
begrän:ade provinsernas tillvaro och med till-
varon af stora och starka kommuner, hvilka
så mycket som möjligt deltaga i landets sty-
relse och äro utrustade med all maktfuilkom-
Lighet till uppnåendet af associationens mål. —
Och för att det skall vara en Nation, är.
det nödvändigt, att det genom handling och;
genom uppoffring tillkämpar sig medvetandet
af sina pligter och sina sättigheter. Oberoen-
det och friheten böra förvärfvas icke blott för, !
utan äfven genom folket. Det är en strid, ils
hvilken alla böra deltaga, på det ait segernj4
må tillhöra alla. t
r
s
D
Dessa grundsatser äro våra i dag, såsom de
voro det i går, såsom de voro det flera år förut, !s
då nationalitetspartiet endast var en förhopp-s
niag hos några spridda individer, och orden: !d
Gad och Folket blott en dröm af en djerf och c
upgdomlig imsgination. tu
Efter att hafva ådagalagt, att der fianas två skif-it
ten i den nationella rörelsen och att de böra be-ir
traktas efter olika lagar och reglor; alt under in-(,
surrektionsperioden makten bör vara koncentrerad i
några få personers händer, under det att efter kam-
pen revolutionsstyrelsen bör tillhöra hela folket,;
nvilket genom en konstitusranda nationalförsamling
uttrycker sin tanke; fortsätta manifestets författare:
Detta parti (nationalitetspartiet) är uu koa-j
stitueradt och mäktigt; dessa ord (Gud och!
Folket) hafva belgat de beslat, som ugått från X
församlingarna i Rom och Venedig, de båda!
städer, som semast hafva räddat Italiens ära. 8
Emellertid äro vi hvarken beberrskade af pas-!t
sion eller af ofördragsambet. Hvar och en af!
oss bär i sitt bjerta en tro, som är oss kär!5
genom vår iraktan och vårt lidande: hvar och 5
en af oss känner pligten att uttrycka denna
såsom ett verk af enskild apostolisk särdning;!!
men nationens suveränitet är det okränkbara !
rättesnöret för hvarje samfäld manifestation: !!
krig och konstituerande församling: segern bör
vara al!las verk och vunnen i allas namn; la-
garna böra vara stiftade till allas väl och med
allas bifall. S2 der det enda program, som:
kan under en gemensam fana förena de ädla
männen från ala Italiens provinser.
Det är under denna fana vi sammankalla
dem; det är för verkliggörandet af detta pro-
gram vi anhålla om allas medverkan, hvilka .
uppriktigt, verksamt älska fäderneslandet. Finns.
någon styrelse, som vill adoptera detta pro-,
gram? hvilken med folket och för folket bör- ;
jar ett rastlöst krig mot privilegier, mot för-
domar, mot inre splittring och mot utländsk i
usurpation? Må den stå fram: våra förenade
krafter skola understödja den. Om en sådan!
styrelse icke finans, skola vi handla på egen
band. Ett folk, som genom sina heroiska upp-
offringar under kampen, genom sitt sublima
ädelmod under segern och genom sin stolta!
storhet under olyckan har visat sig såsom en
värdig arftagare af sina fäder och såsom en
jemnlike till de största fo!k på jorden: ett
folk, som räknar Brescia och Palermo, Bologna,
och Messina, Rom, Venedig och Milano bland
sina städer — ett sådant folk är skapadt att ,
vara fritt, bar medvetande af sina rättigheter ;
och pligter, är i stånd att styra och fullända
sin bestämmelse. i
Hvar och en, som ville, såsom vilkor för
ett gemensamt och broderligt verk, uppställa ;
något slags system, af politiska former, skulle,
göra intrång på nationens framtid och suve-
ränitet. Hvar cch en, som delade eller be-!!l
gränsade de verkande krafterna, som sön-)