Referenten har sjelf varit ute för dessa svårighe-
ter såmedelst, att han hade ett måltillhörande sjö-
försvarsdepartementet, der resolutionen flera gånger
eierfrågades, men ej kunde utfås. Slutligen ficz den
utlösas, men icke förr än expeditionen var, enligt
derå tecknad dato, öfver ett år gammal. Nära ett
år derefter blifver kronobetjeaingen beordrad att ut-
taga den redan erlagda lösen, 8 rdr 24 sk. bio. Vid
första besöket fanns också icke etpeditionen till
hands, emedan den borde uppvisas för konungens
bofallaingshafvande, dit den blifvit sänd. Exekutorn
lät dock den gången säga sig. ehuru man ej med
något kunde visa att lösen blifvit erlagd. Di det
dröjde med återfåendet af expeditionen, så infann
sig exekutorn för andra gången; hade. icke händelsen
så fogat stt e peditionea då ankommit, så hade lösen
måst erlägga; mena nu måsta expeditiocen ut på ny
vandring för att ho: vederbörande med sin dato be
visa sin identite, eller att det var dansamma, hvar-
före lösen fordrades. Referenten kom hbäadelsevis
att få sa en del af förteckningen på de expeditioner,
hvarföra lösen fordrades. De fleste voro 2 å 3 år
gamla, och det är mycket troligt att icke all den
fordrade lösen kunde ingå, emedan på den långa ti-
dan betydilga förändringar inträffat både i förmö-
genhetsvilkor occh geaom dödsfall, som göra lösens
iadrivenda omöjligt. Afsäades expeditionerne så fort
de blafve utskrifae till konungens befallningshafvande
i ställat för blott förteckniagen å lösen för dem,
skule dena lättare och säkrare ingå, och det tillika
vara alldeles såkert att lösen för en och samma 8x-
pedition icke fordrades mera än en gång.
Om man nu tillägger allt dat skrifveri, som detta
dubb!a expeditionssä:t åstadkommer i alla instanser.
samt ett spring som derigenom ålärgges den lägre och
Jönlösa kronobetjeningen, samt slutligen det miss-
Böj: dat väcker hos den mindre upplysta allmogen
att blifva kräfd och tvungen ati hetaia lösen för ex-
peditio er, som da icke erhållit och måhända efter
lösens erläggande icke erhålla på flere månader.