Referenten har sjelf varit ute för dessa svårigheter såmedelst, att han hade ett måltillhörande sjöförsvarsdepartementet, der resolutionen flera gånger eierfrågades, men ej kunde utfås. Slutligen ficz den utlösas, men icke förr än expeditionen var, enligt derå tecknad dato, öfver ett år gammal. Nära ett år derefter blifver kronobetjeaingen beordrad att uttaga den redan erlagda lösen, 8 rdr 24 sk. bio. Vid första besöket fanns också icke etpeditionen till hands, emedan den borde uppvisas för konungens bofallaingshafvande, dit den blifvit sänd. Exekutorn lät dock den gången säga sig. ehuru man ej med något kunde visa att lösen blifvit erlagd. Di det dröjde med återfåendet af expeditionen, så infann sig exekutorn för andra gången; hade. icke händelsen så fogat stt e peditionea då ankommit, så hade lösen måst erlägga; mena nu måsta expeditiocen ut på ny vandring för att ho: vederbörande med sin dato be visa sin identite, eller att det var dansamma, hvarföre lösen fordrades. Referenten kom hbäadelsevis att få sa en del af förteckningen på de expeditioner, hvarföra lösen fordrades. De fleste voro 2 å 3 år gamla, och det är mycket troligt att icke all den fordrade lösen kunde ingå, emedan på den långa tidan betydilga förändringar inträffat både i förmögenhetsvilkor occh geaom dödsfall, som göra lösens iadrivenda omöjligt. Afsäades expeditionerne så fort de blafve utskrifae till konungens befallningshafvande i ställat för blott förteckniagen å lösen för dem, skule dena lättare och säkrare ingå, och det tillika vara alldeles såkert att lösen för en och samma 8xpedition icke fordrades mera än en gång. Om man nu tillägger allt dat skrifveri, som detta dubb!a expeditionssä:t åstadkommer i alla instanser. samt ett spring som derigenom ålärgges den lägre och Jönlösa kronobetjeningen, samt slutligen det missBöj: dat väcker hos den mindre upplysta allmogen att blifva kräfd och tvungen ati hetaia lösen för expeditio er, som da icke erhållit och måhända efter lösens erläggande icke erhålla på flere månader.