SALIV 8 MI APUTLLIA ef MULTI BLEV:
Litteratur.
Hr A. F. Dalins Svenska Lexikon har mel
det nyligen utkomna 3:e häftet fortskridit från
Attityd. till Bergsidkare,. Man ser förf:n
fortgå i det började systemet att bifoga ordens
uttal jemte accentusring, likväl ieke för hvarje
ord — såsom falet är i en annan, före hr Da-
lins lexikon utkommen Svensk Ordbok, hvar-
uti detta uttal:- och accentuerings-system för
svenskan först blifvit angifvet och begagnadt —
utan allenast för vissa ord, som stå i spetsen
för en serie andra, hvilka följa de förres uttal
och på denna grund icke ansetts behöfva sär-
skild anvisning. Exempelvis: Bainer, har ut-
satt accentuering baner; men de efterföljande:
Banerförare, Banerherre och Banersko icke.
Häremot kan man i allmäinhet ingenting an-
märka, då en vinst uppkommit genom för-
kortningen. Men på några ställen har hr D.,
ehuru han tydligen angifvit sig vilja medde!a
ordens aceentuering, gått för långt i deras ute-
slutande, så att otydlighet uppkommit. Således
har han bland de med oskiljaktiga artikeln be
sammansatta orden, utsatt 2ccentusringen för
det första: Bearbeta med beirrrbeta; men icke
för de efterföljande Bebo, Bebygga, Belasia m.
fl. En i svenska utta!et poaerad okunnig må
ste häraf antingen få ingen ledning, eller
ock en oriktig, nemligen den, att då det först
förekommande (Bearbeta) har långt be, så hafva
de öfriga så äfven, ehuru det för korthetens
skull ej blifvit utsatt, men bör förstås under.
Deraf blefve nu följden, att en sådan läsare
skulle tänka sig: Bebo, Bebygg, Belasta, m. m.
(eller på sin höj 1: Bebö, Beby gga, Bölästa, o. s. v.),
hvilket är oriktigt, då orden heta: Bebö, Be-
bygga, Belästa, 0. s. v.
Denna lilla inadvertens kan i det följande lätt
undvikas, och anmärka vi den derföre nu.
Jemförd med arbetets förtjenster i stort är den
af så ringa vigt, att den härpå föga inverkar.
Nyttan af det stora och förtjenstfulla arbete,
hr D. har företagit sig till utförande, kan in-
gen underkänna; tvertom har man all anled-l
ning förmoda, att publiken med stigande ia-
tresse omfattar och allt mer och mer under-
stödjer ett så paitriotiskt företag. För hvar
och en, som giort sig ett begrepp om skill-
naden emellan en ordbok öfver ett frem-
mande språk, som till följe af sin natur består
i ordens öfversättning, och en öfver moders-
målet, hvilken har att på samma språk gifva
ordens betydelse (definition), finnes intet tvifvel
om den sednares vida större svårighet att ut-
arbeta. Denna svårighet växer till nära oöf-
vervinnlighet vid en mängd ord, hvilkas be-
märkelse i det lefvande språket icke ännu är
så fästad (fixerad), att ej flere personer derom
göra sig olika (åtminstone varierande) begrepp;
och då hvarje läsare anser sig mot ordboksför-
fattaren kunna göra anmärkning, så fort han för
ordet icke angifvit just den betydelsen, som
läsaren för sin del derom fattat, och såsom del-
egare i modersmålet har rätt till. Obillighe-
ten af dessa anspråk inses dock både lätt och
snart af hvarje tänkande. Det kan emellertid
visserligen hända, att br D. i detta afseende
fir bereda sig på en och annan dust från per-
soner, som, utan förmåga eller lust att sjelfve
producera något dugligt i denna väg, dock finna
ett stort behag i ändamålslö:t och obilligt klan-
der. Den del af allmänheten, som gör rättvisa
åt goda arbeten, är likväl så öfvervägande, att
härigenom full indemnisation gifves mot de sed-
nares försök.
För att gifva en allmänhet, som ännu ej
haft tillfälle att se hr D:s arbete, något be-
grepp om hans method vid ordens beskrif-
vande, tillåta viossreproducera artikeln Bank,
så lydande:
BANK, m. 2. o. 5. (egentl. det tyska Bank) A.
För följande fyra bemärkelser har ordet i plur. ban-
kar, bånngkarr. 4) Bänk. I denoa ursprungliga
bem. brukas ordet endast uti talesättet: öfver en b.,
alla öfver en b., egentl. alla hela bänken utåt, d.
Vv. s. allesamman uten undantag. — 2) (fiz.) En
nära mot vattenytan uppstigande, långsträckt, bred
och jemn upphöjning af hafsytan, vanligtvis af sand
(Sandbank), stundom äfven bestående af koraller
(Korallbank), o. d. Se f. ö. Ostronbank, Perlbank,
m. fl. — 5) (krigsv.) Skjuta öfver b., skjuta på fi-
enden öfver ett bröstvärn ifrån en upphöjning. —
Tyska ordet Bank betyder: trappformig upphöjaing
bakom ett bröstvärn, på det soldaterne, der upp-
ställda, må obehindradt kunna skjuta öfver bröst-
värnet på fienden, och tillika vara skyddade mot fi
endens eld, när de draga sig ned bakom detsemma.
— 4) (sjöt.) Gå ned i b., säges om solen, då hon
nedgår i en molnvägg vid horisonten. — B. För
följande bemärkelser har ordet i plur. Banker,
bånvgkr. 4) Af staten eller af enskilta inrättad an
stalt, der penningar insättas, vex!as eller utlånas.
Allmän, enskilt b. Rikets Ständers B. kallas i
Sverige den af staten inrättade och garanterade bank.
Se f. ö. Giro-, Låne-, Sedel-, Vexelbank, Provin-
cialbank. — Orsaken till benämningen är den, att
bankerna till en början voro blott enskilta vexelkon-
tor, hvilka höllos af köpmän (bankirer), som, isyn-
nerhet uti Italien, på öppet torg bedrefvo sina sffi-
rer, sittande vid särskilta vexlarebord (det tyska
Bank betyder äfv. lågt bord, isynnerlist arbetsbord).
— 2) (fig.) a) Sjelfva huset, der en bankinrättsing
har sin plats. — b) Samteliga tjenstemännen vid en
bankinrättning. Vara i b-en, bland bankens tjen-
stemän. Gå in i b-en, ingå i tjenstgöring vid ban-
ken. — 5) (i spel) Den kassa, som hålles af en, hvil-
ken spelar emot flera (d. v. s. bankören). Hålla b.
Brukas mest i hasardspel. — 4) (fam. o. skämtvis)
De kontanta penningar, som man för tillfållet eger
i handom. Min b. är gunska klen, ty jag har
nyligen haft en stor ulbetalning.
— Redaktionen har ifrån Arbetareföreningen
blifvit anmodad om rum i Aftonbladet för en
yiterligare skrift i anledning af en artikel i