nn
Man måste taga i betraktande er föga be-
kantskap med verlden, sade herr Gränthal
med en stolt och värdig blick.
Tag i betraktande hvad du vill, kära Kallex,
svarade modern lugnt; men kom ihåg att jag
ej kan vilja dig annat än väl; du bör derför
tro mig då jag försäkrar dig, att du aldrig blir
någon stor man. :
Herr Charles log. Han pekade på den stora
taflan öfver deras hufvuden och de små gips-
bysterna på bordet. Hvad som redan är, be-
höfver icke blifvax, utbrast han i högtidlig
ton, lagern smyckar redan dessa lockars natt.
En narraktighet mera och större än alla
andra, inföll den garala frun. Ingen annan
än du sjelf bar kunnat begå ett så narraktigt
misstag. Kära barn, lyd din mors råd.s
Ja, lyd mitt råd., upprepade hon då sonen
ej svarade, vöfvergif planen att blifva odödlig
innan du tvingas dertill.n
Åter log hr Charles med ett leende af hälf-
ten seraf och hälften konung, som han sjelf
skulle hafva sagt. Han såg åt taket och sträckte
ut kanden liksom välsignande öfver de trasiga
tofflorna. Detta trånga, småzktiga, krassa, som
för er, hvardagsmenniskor, är slägt och pligt,
är icke till för det snillevingade, gudasända
geniet. Hela veriden är min slågt. För mig
finnas inga pligter i jordens muli; mina plig-
ter sväfva högt deröfver, jag har inga andra
än emot mitt eget odödliga rykte. Hela Eu-
ropa, ja, hela den civiliserade verldsgloben ser
på mig. Jag är skyldig att tänka derpå i hvarje
ögonblick af mitt korta jordlif.n
Kapten snyftade högt i sin hatt,
Så trodde du visst också i morgse då du
klängt upp på ett tak, klädd som ett dårhus-
hjon, men det såg dig Gud ske lof ingen mera
än dina gamla anhöriga här och tvenne dal-
karlar som ansågo dig för en apax.
Jag har ingenting att tilläggar, sade herr