Oo ee s o
Barohus-inrättningen i Stockholm.
(Foris. från 2 249, 251, 254 och 255).
Frågan om ammars inlagning ceh aeflöning.
Kommitteraia hefro, hufvudsakligen på de skål
om af öfroriskaren vid insättningen bil vitanförds 2,
tyrkt, att ammor hädanefter böra antagas er
eå bönsigt ti il doras lämplighet att lemna föda och
d åt barn, och utsn afsoonda på deras m
indre vödstälida E
— genom fauigvårdon — bör afbjö
Dessutom hefva kommiitersde, i
väsdigheten att tillgång på qvinnomj k one i
barnhuset, så länge icxe pågot, åtminstone för de i
Umächat sjukliga och s vöga bara, som ter intsgas
tjenligt surrogal är uppsicki, och dejsmie i
ada till svårigheten att erhålla goda amnor vid
sanna inrättning, der imicdre lockmedeal i afscen:e
på väliefoad och öfriga förmåner, samt mera tvi
och större fera för smittsarema sjukdomar äro för I
handen, än I enskilda hus, fuonit sig böra föreslå, !
itt vissa sarskilda fördelar skulle tilläggas barahusets
ammor, och derjemte deres atlönisg blifra ungefär!
sotsvaranda hvad som vanligen sf enskilda personer
vill ammor betales. Dessa fördelar äro dock alla sf
jen art, att do hver för sig komma att utgöra mse-
iel till endra önskvärda ändamöls vionarda Siun-
ta skulle deau ammorna förunnade rätt stt kostaads-
riv pytja den bsklädsad, som inrättalngen besiår,
batiagaa al vilkorat, at da begaguade endast denan.
ler ock B6noau för sayggbetsn och i öfrigt lika
ämplig boklidaad, i vilket svårligen kunde älkgges
lem, ifs aldrig å deros afiönitg skulls göras,
svaranda slitningskostuaden. Råttigbeton åter för
ammnmö:na att, emo: en modererad ersättnieg, mad-
taga till inrättsingen eget dibarn, skulie medföra den
vinst, att eit större antal af dessa barn, som oafbiu-
(et finse rjuta egen moders mjölk och vård, undan-
ryckes dödsnp. Och utsigten för amman att, efter
ett års oförvitlig Ujenst vid barnhuset, under få
ir erhålla fostorbjelp för sitt barn, skulla otvitvel-
: blifva en eggelse för henne att upp öra sig på
elt sätt, som lände till inrättningens bätnad.
Deremot är get kommitterades tanka au, pär e
barn antages till barahusbarn, dess moder, uven ef
seende derpå, om hon är amaa vid barshuset eller
bör ersätta underhådskosinaden i mån af den
för måga hön dertill eger. Och det är med afs-
eride på denna förmåga. som en blifvande direkt
lärer böra, tid sfter acnan, bestimma hva å ör
mans sflösiag skulle innshållas till godtgöranda ar
besnes skuld för barnets inlösning.
Di större birn ej vidara iat
afva kommitterada to; för under
das endast en omåbarnsskola behöflig.
Ersättningen för uttiogede barps underhå in
oaturligtvis ära pås efter tidernes beskefforhes fi
fpe det ä il, som inrö ningen baufvudss
3, Bemligen att alla birn, så snart dera: hel
21 medgifter, måxre uttsges till fostring på
ande t. Men kommittzrade hafva trött, ait rianpe-
nom utfistade belöningar åt de fosterföräldrar, som
en visa tid väl vårdat barn, skulle upsmuntra till
en bättra bernaskötsel, uten att barnbusets kos! nä-
åsr derigencm betydligt ösedes, eme
underhållssumman trogen då k
ägra belopp.
Lika!edes är föreslaget, ett ledsmöterna af gockne-
nämndernas böra, hvarinorm sia rote, lemna kyrko-
herden biträda vid uppsigten över dor b. fin:
oearnhecbarn; men kommittersde kafva icko vå gat
uilletyrke, att denna uppsigt skulla öfverlmnas ca-
samt it gockenrämnderna, utan troit densamma böra
i främsta rummet tillhöra kyrkoherdarne, såsom en-
gvariga tjerstemänr. :
Reorganisationen af Mlmänna
:
i
j
å
ingz:n derstö-
7