föras, ån dem man finner nämnda hos hr M.
t. ex. i Dalarne, synnerligen Mora, Sollerön m. m.
Det återstående i de sist utkomna häftena
angår Götiska bosättningen och Svyearne, hvar-
efter kommer början till ea kritik öfver de
Isländska källorna, bvarpå vår fornbistori2, så-
dan den under sednaste seklet blifvit fram-
ställd, hufvudsakligen varit byggd. Denna kri-
tik är icke ännu afslutad; men af hvad vi hit-
tills sett, hafva vi desto större anledning att
för vår del bifalla den, som densamma i allt
af vigt öfverensstämmer med en åsigt, som vi
åtskilliga gånger och sedan flere år uttalat i
dessa ämnen.
Hr M:s arbete vittnar om en vidsträckt be-
läsenhet i både klassiska och moderna skrift-
ställare. Det rekommenderar sig ock genom
en värdig, klar och flärdfri stil, lika mycket
som genom en fördomsfri blick på de ifråga
varande ämnena. Man bör således lyckönska
till fortsättningen af ett verk, som äfven der-
uti blir pytt, att det visar sig vilja omfatts
såsom en enhet alla de tre nordiska rikena,
och således för Skandinavien bilda åtminstone
en historisk union. Att Nordens historia på
dylikt sätt måste komma att så till sägandes
skrivas om, elier dock skrifvas temligen an-
norlunda mot förr, är hvad som redan för flere
år sedan yttrades under tal i Skandinaviska
sällskapets möten i Köpenhamn, och som hi
M. nu tyckes på god väg att ämna efter sitt
måner realisera. Man kan ej annat vänta, än att
allmänheten med allt mera benägenhet skal
emottaga detta vackra försök, hittills det för-
sta i sitt sleg. — De af hr Wallgren gjordsz
teckningarne, galvanografierade af br Kullberg
efter Dreyerska metboden, visa i 3 och 4 b:na
en Kimbrisk man och en Götisk nybyggare.