tatorn sjelf öppet bekände sig, utan med hans
ännu dolda framtidspolitik. Ingen fånge visste
hvarföre hån befann sig i fängelse; det var nog
af att Rosas visste det. Och likasom brottet
förblef okändt, blef domen förklarad onyttig;
och för att ailtid skaffa plats åt morgondagens
fångar, jemkades fångelsernas öfverfyllnad hvar
natt efter utrymmet, medelst talrika arkeby-
seringar. Hela staden spratt upp ur sömnen
vid larmet af dessa nattliga salvor, som deci-
merade den.
Hvar morgon såg man polisens lik-åkare
lugnt plåcka upp i sina kärror dem som lågo
mördade på gatorna sedan den förflutna natten,
och vid fängelserna pålassa de derstädes skjutna,
samt bortföra allesammans till en stor grop,
der de vräktes om hvarandra, utan att någon
tilläts se efter om en anhörig eller vän fanns
deribland, och ännu mindre att föranstalta nå-
gon begrafning.
Likåkarne förkunnade sin ankomst genom
rysligt skämt, som bragte hvar vandrare att
sky deras möte och hvar husegare att stänga
sin port och sina fönster. Man såg dem stun-
dom medföra korgar med afhuggna hufvuden
och ropa, på mångelskornas vis:
Unitariska persikor! Hvem vill ha unita-
riska persikor ?)
Snart sällade sig beräkningen till grymheten,
konfiskationen till morden.
Rosas insåg att en borgen för hans makt
fanns i tillskapandet af fördelar, som voro 0-
skiljaktiga från bans egna.
Han utpekade då en samhällsafdelnings rike-
domar åt en annan, och sade: det der är ditt!
Ifrån detta ögonblick störtades de förmögna
i Buenos Ayres fullständigt, för att lemna plats
åt de brådmogna och skändliga rikedomar,
hvarmed Rosas vänner ännu skryta.
Hvad ingen tyrann vågat drömma om — hvad
som hvarken fallit Nero eller Domitianus in —