mm Procent af; Qviagvenniot 1831—53. Oäkta barn. födde, som! Fösde. Däde. äro döde, : I hela riket ....... 6 258. 1,683. 27,0 I I I S:ockh Ims ipI cusive barnhuset . .!4082.; 433. 40.0 Hela riket, utom Stockholm . . oo... -. ) 5,176.; 4,248. 240 Stockholms och Upsala 34056 0 låD . es sc era 437. 460. 31f TS Om man ock — fortfara kommitterade — vid fö-js reställningen om de förhållanden, under hvilka större ielen af dessa olyckliga offer för föräldrars laster och brott blifvit födda, och den behandling de före intagningen i barnbuset varit underkastade, samt med kännedom om den stora dödlishet och sjuklighet, som i allmänhet vid barnhusinrättrningen ega rum, måste med största varsamhet utaf den starka dödligheten bland barnen å allmänna barnhuset i S:ockholm och af deras i allmänhet svaga och sjukliga utseerde draga några slutsatser om bristande sorefätlighet i deras vård inom barnhuset, så framställa sig dock uppenbart derstädes följande för deras helsa och lif menliga omständigheter: alt de rum, hvaru:i biroen vistas, äro fyltda af osund Juft, till följd dels af ofta inträffande öfverbefolkning, eller missförhåtlande mellan utrymmet och barnavtalet, och dermed förenad svårighet att ordeatligt utvädra och rengöra rummen, dels deraf, att lufivex!ingsanstalterna äro otiilräckli;a; att dessa anstalter dessutom äro så inrättade, att barnen blottställas för drag, hvarigenom sjukdomar, särdeles vintertiden, förorsakas; att äfven i amm-salarne, oaktadt en nyligen der företagen större reparation, väggohyra åter börjat visa sig; att den så kallade skabblokalen isynnerhet är af sådan besksffenhet, att man väl må förundra sig, om en lefvande varelse der kan uthärda; att genom brist på lokal och torkning af smutsade och nedvätlta kläder, hvilka nu upphängas kring kakelusnarne i salarne, en vidrig lukt af urin m. m. och derigenom ökad luftförskämniog uppkommer; att, till följd af den otjenliga torkanstalt, som i nya tvätthuset blifvit inrättad, de su:a kläder, hvilka derifrån lemnas för de späda barnen, nästan aldrig äro torra, hvarigenom dels förorsakas fukt i ammsalarne, der dessa kläder nu upphängas till ytterligare torkning, dels, vid minsta ovarsomhet af en amma, ett spädt barns helsa på det betänkligas:e sätt äfventyras; att dessutom, genom den långsamma torkningen i nämnda otjenliga anstalt, kläderna sällen ordentligt och på en gång erbållas från tvästen, utan rester uppstå, som, ehuru da eedermera ersättas, dock ofia förorsaka brist på ombyte för barnen cch såmedelst svärighet att vidmakthålla deras snygghet; att de så kallade koltbarnens beklädnad synes vara både otillräcklig och olämplig, helst den under vintertiden icke nog skyddar mot kölden, och dessutom gerom sin beskaffenhet är särdeles egnad att döljs smuts och orercligbet, hvilket förhållande, isynnerhet om man icke söker genom flitigt ombyte motverka setsamma, gör den stank, hvaraf man mötes vidin trädet i de 8. k. koltsalarne, lätt förklarlig; att ammorna fill stor del sakna tillräckliga kläder, för att kunna hålla sig behörigen snygga; att de äldsta barnen (från 6 till 44 är) isina sängar hafva hvarken bolstier eller madrass, utan ligga på den tunna väfbotten, någon gång, om förrådet medzifver, försedda med en filt under sig till skydd mot köld och golfdreg; att sjukvården, hvad de äldse barnen beträffar, är mycket försummad cch aildeles icke moisvarar vetenskapens nuvarande fordringar, iihy att inga sjukjournaler föras eller obduktioner någonsin lira förrättas af den för dessa barn anställda likaren, som dels af andra befettnisgar haft sin tid upptazen, dels numera hunnit den ålder, att han behöfver draga sig undan offentliga bestyr; att äfven de späda barnens sjukvård, oaktadt den af nitisk och skicklig person skötes, ej alltid är såden den borde och kunde vara, belst det dagligen tärer bända att låkarens föreskrifter ej efterkommas, ofta att de utföras på oriktigt sätt, och derigenom skada i stället för awt hbjelpa; och att till saknaden af på stället boerde läkare kommer bristen på tillräckligt ental sköterskor, då ofta blott en enda sådan finnes för 41 smm-salar med 120—1530 barn, som mången gång till större delen äro sjuka. Sammarlägger man salli detta, för att ej nämna mångeldiga andra menliga förhållanden, så må man ej undra öfver den höga grad of osundhet, ohelsa och dödlighet, som inom barnhuset råder. Och ehuru veterligt är, ett barnens möjligast tidiga utlemnande till fostring å landet verkar minskning såväl i vården för deras helsa och lif, som kostnaden för deras underhåll, har eådsnt utlemnande likväl ofta blifvit lingre fördröjdt, än omständigheterne påkallat. Men om det möter föga svårighet att upptäcka brister och anmärka ofutlkomligzheter i detta, likasom i hvarje annat menniskoverk, så är det deremot icke litt att utfinna lämpliga och verksamma medel till deras afbjelsande. Vid en inrättning af sådan art som denna har man dessutom att kämpa med ett särskildt slag ef svårighet, nemligen det, att i samma mån man lyckas pärma sig det hufvudsskliga målet — räddning af barnens Nf cch förbättring af deras vård — i samma mån blifva alla, med ledning af hittills vuznen erfarenbet, uppgjorda beräkningar i afseende på inrättningens ekonomi rubbade och osäkra, samt dess bestånd sålunda äfven :yradt. Den minskade dödligheten bland barnen förorsakar nemligea naturiigtvis förlängda underbållstider, och till följd deraf kan, med ett begränsadt anslag, erdast ett mindre antal barn intagas till vård å inrättniogen. Deraf följer åter den olägenhet, att Ze, som måste uieslutes, måhända blifva i saknsd ef al värd, och att sål de:, om icke särskild utväg r dessas räddning kan beredas, vinsten af frälsta Hf och sundare kroppar blir, på det hela taget, o säker. (Orsakerne till Barrhusinrättningens n. v. bedröfliga tilistånd.)