RÄTTEGÅNGSoca POLISSAKER. Ransakningen angående stadssoldaten Falkerts död fortsattes i går inför rådstufvurättens 3:dje afdelning. Hr Franz Sjöberg var i början icke tillstides utan hade i siv ställa befullmäktigat br Carl Lorentz junior. Då likväl rätten, på den grundatt ful: makten för hr Sjöberg var ställd till innehafvaren och icke innefattada något bemyndigande för den som upp:rädt såsom ianehafvare, nemligen hr Sjöberg, att i sitt ställe förordna annan person, förklarade hr Lorentz icie kunna såsom ombud i denna sak godkännas, ankom hr Sjöberg sjelf i efte vimman. Fem vittnea voro uppkallade; fonjunka ren Ek. som varit sergeant vid nattbevakniegens kompaniet, en gardist vid Svea garde, som förut varit sadssoldat, en ännu under fanjunkar Wallandars och korporal Falks befäl stående soldat, och ene flickor, den ena anställd som uppasserska på den krog, hvarifrån Falkert blivit buren till kasernen om etermiddagen förr än haa dog, och den andra syster till den förra. Fanvjunkar Ek tog på sin ed den berättelse han agifvit vid poliskammaren och som förut varit reproducerad i Aftonbladet. Gardisten berättade, att han på cftermiddagen inkommit på krogen der han fana Falkert lutad öfver ett par stolar, som om han insomnat. Sedan han intagit en sup, begaf han sig in iinre rummet, der han erter något uppehåll förmärkte ett buller och då han dervid såg ut i yttre rummet, såg han korporal Falk omgifven af ett par. andra stadssoldater sysselsatt att upplyfta Falkert från golfvet. Uppasserskan Erita Norberg hade sett Falkert i sällskap med ett par andra stadssodater inkomma på krogen, så vidt hon kunnat förmärka i nyktert tillstånd. Eter att hafva tagit sig en sup hade han satt sig på en sto! och insomnat. Vittnet hade för öfrigt vistats i inre rummet och icke sew at Falk misshandlat Falkert. Flickan Augusta Norberg hade för dagen varit och helsat på sin syster samt hela tiden, enligt hvad bon uppgaf, vistats i yttre rummet; när Falkert kom hade hon ansett hozom vara nykter: han hade icke förtärt mer än en sup, men satt sig att sofva. När Falk ankom å:följd af ett par stadssoldater, hade de, utan att misshandla Falkert, bortburit honom till arresten. Stadssoldaten berättade, att då han mellan 5 och 6 på eftermiddagen inkommit hade Falkert varit ensam med Falk inne i krogrummet. Vittner hade då begifvit sig till dörren till det inre rummet, der gardisten och de båda flickorna innevarit. En af de sednare hade utkommit och gifvit vittnet en sup, hvarunder Falkert sof på sioln. Falx bade då tillsagt bonom att begiva sig till kasernen och Jägga sig der, men då Falkert vaknst och nekat att lyda, hade Falk slagit honom en örfil. Vittnet hade då begi vit sig ut, men i dörren seit a:t Falk slagit till Falkert ännu en örfil, så ett han störtat af stoln. Vittnet arsåg Falkert hafva varil rusig. Då dessa berttesor icke rätt öfverensstämde, biefYO vilinena konfrouterade med hvarandra. Stadssoldaten vidhöll sin uppgif, att Falk i vittnete rärvaro och för öfrigt ensam med Falkert tilldelat den22 tvenne örfilar, och Augusta Norberg påstod sig hafva hela tiden vistats i yttre rummet, och trodde att Faik haft i sin sä!lsusBp tvenne stadssoldater, som bjelpt hozom att boribära Falkert, hvilka hon icke sett erhålla någon örfil. Gardisten vitsordade likväl stadsoldatens uppgift att, vid den sednares ankomst, Augusta Norberg icke varit i det yttre, utan i det inre rummet: Målet uppsköts för flere vittnens hörande. — I går förevar åter vid rådstufsurätten ett mål mellan tullstyrelsen och poststyrelsen angående yppad bris: i penningeremisser, som för tullverkets räkning blifvit per poso bit öfversände. Dessaremisse: hade ankommit från tullkammaren i Cilskamn, en den 16 Mj sistl. år och en den 46 Januari detta år, och i bvcrdera hade, enligt rekommendationsbeviset, fattats fyra sedlar å 9 rår hko. Som viunen bördes bankokassören Otsterström, ksemmarskrifvaren