inser sanningsenligheten af våra uppgifter, gillar vår asigt och behjsrtar de svenska trafikerandes intresse, beror sedermera af dess nådiga pröfa ng och höga välbehag, att emot grannstatens obilliga anspråk göra Sveriges rättvisa sok gällande. Men om af konsiderationor, som äro öfver handelssocietetens bedömande, Kongl. Maj:t skulle fiana baränkligt, att, emot dansza regeringens bestridande, derest hon icke, ef vaknad erkänsla för Sverizes oegennyttiga bistånd och uppoffringar, godvilligt skulle vilja frånträda tullumgälderoa för svenska fartygs och laddningars genomfart i Öresund, utan ersättning till danska kronan undandreaga henne den af svenska trafikerande alltsedan 4720 erlagda tributen; så fiones lyckligtvis både beräkningsgrund och utväg till en sådan ersättning. Om i förra afseendet den uppgift antages till norm, som här ofvan är antydd, så blifver den årliga inkomsten af Öresundska tullen för svenska fartyg 410,600 Rikzsbanidsler. Denna summa utgör ränta å 5 proc., på ett kapital stort 2,200,000 Rbdr, motsvarande rdr 2,933,333: 46 sk. bko. Om sålunda Öresundska tulltributen kapitaliseras samt handelsoch sjifartsfonden förskjuter beloppet, behöfves blott att vära trafikerande hädanefier, som hittills, under loppet af vissa år erligga den direkta Sundska tullen här hemma till våra egna tullksmmare, vid så väl export som impori, hvilka årliga iatrader generalullsiyrelsen sedermera på vanligt sätt redovisar och eflemnar till handelsoch sjöfartsfonden. Dannemark kunde då på en gång blifva liqvideradt för hvad det nu påräknar af svenska flazgsv, och Sverige för everlderliga tider blifva befriadt från all beröring i denna väg, med vår södra nabostet. Någoa obillighet i att kapitalisera å 5 proc. och att ej vilja erlägga lösningssumman efter den högsis inkomsten, som Dannemark på förenämde sätt antages äga, kan väl Sverige ej beskyllas för, enär Omständigheter lätt, hädanefter som tillförne, kunna in träffa, hvilka göra det för Dannemark båda riktigare och klokare att tega det säkra för det osäkra. Derigenom att handelsoch kjöfartsfonden äger uppbära värdet eller rättare beloppet af den förr erlagda Sundska tullen så lång tid som erfordras till de förskjutne medlens återvinning, försvinner också all rättmätig klagan från den dei af Sverig:s trefikerande, hvilkas hufvudsakliga bandel och sjöfart nu drifves utan molest af Sandska tullen. Konjunkturen tyckes just nu vara serdeles limplig för det förslag jag tillåtit mig framställa. Daconemark är skyldigt Sverige erkänsla och välvilja. Ryssland; beredvillighet i denna fråga bör kunnz påräknas, enär det dynastiska interesso upphört, hvarigenom den förra kunnat neutraliseras; kändt är också att Ryssland; handel får uppbära den drygasta delen ar Sundska tullen. Preussen har länge ej gjort någon hemlizhet a! sioa bemödanden att blifva qvitt Sundska tullens tryckande ok, hvilke så menligt inverkar på Stettins och dess öfriga Östersjöhamnars handel. Sannolikt utgör denna omståndighet en verksam drif-fjäder til! de förvecklingar, hvaruti Dannemark råkat med denna makt. England lärer ej eller hsfva något emot at des3 raerkantila trafik befrias från detta onus. Blifver frågan der behörigen agitera, torde man också kunna påräkna, att den i Holland och Frankrike, ja! till och med uti Förenta Staterna, vinner behöris uppmärksamhet. terstår att tsga i betraktande Norge, hvilket lyckligtvis i denna vitala onständighet för Skandinaviska halföns handel och sjöfart, har ett stort och gemensamt interesse med Sverige. Jag är förvissad att vi härutinnan kunza hos Brödsafolket pårökna både likstämmighet i åsigter och ett kraftigt understöd a:t göra dem gällande. Ho: norrmännen fianes så mycket praktiskt förstånd hvad ajlika ämnen beträffsr, och deras tuil-lagstiftnivg äger i många afseenden så stort företräde framför vår egen, att man å ena sidan ej no: kan rekommendera att, med Norriges till mönster, denna lagstiftning mer och mer må bringas till harmoni på ömse sidor om fjailen, och å den andra ej behöfver batvifla, att ju icke Norrige, taed värma omfatiar utvägen att befria sina trafikerende från da o!ägenheter och kostnader, fom Oresundska tullen nu medför. Norsriga skall också säkerligen med nöje lamra ett, i förhållande till dess trafik, billigt och lämplist bidrag, till ersättning för dan tribut, hvars upphörande är af nära nog lika vig? för de förenade rikenas handel och sjöfart. Med beräkning af den direkta istreden, som danska kronan uppbär af svenska flasgan till banko rd: 146,666: 32, samt den indirekta nt n som fartygens tvungna anlöpande af Halsin medför till 150,000 rår, uppkommer en utgiltafbsordr 296,666 32, som Sveriga årligen får vidkännssi och för Sundska tullen. Härtill komma dessutom tuliumgalder, som vid passagen genom Öresund drsbba varor, hvilka exporteräs eller importeras för svensk räkning under främmande flagga, Och hvilka umzälder ofelbart uppgå till höget betydliga summor. o Em rm nr oo EE JA EE KR VR RR EA KE KR