skyncar att harom erinra. I MMMM nd RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER, Uti målet emellan gesällerna Kabl och Bremer angående försåtligt öfverfallande. hördes i går ytterligare ett vittne, pigan Maria Hallfast, hvilken icke hade några vidare upplysningar att meddela, än att bon, som tjenar hos fsbrikörer Söderherg en trappa upp i det hus, der Söderbergs arbetare sha sitt rum tre trappor upp, ifrågavarande morgon sett Kahl! ech Bremer nedkomma från nämnde rum, dervid Kahl sprungit, men Bremer, sm kommit en stund efter, haft en lugvare gång, och hade vittnet dagen I derpå i arbetarzes rum sett afbrutna käppstumpar. II afseende på sjelfva uppträdet mellan Kahl cch Bremer, ! ade vittnet derom ingen annan kännedom, än att hon hört det omialas af en annan i huset bornde jurgfru Bremer srhöll nu att en annan dog få med två ojäfvige personer styrka, att de vittnen, som intygat att de hört Bremer slå Kahl, nödvändigt måste hafva vittnat falskt, emedan det icke skulle vara möjligt för någon, som vore utom rummet, att höra hvad som före; inge derinne, men af dumstolen varnad för vådan att mot vittnen framkasta dylika beskyllningar, afstod Bremer slutligen från sin nu gjorde anhål!lan, under bedyrande likväl att han vore alldeles oskyldig. Målet uppsköts till den 7:de November, då det ålåge Kahl att efter tagen del af protokollerne i målet afgi va sitt slutpåstående. — Det förut omnämnda målet mellan sterhuggeriarbetarne Tvekhbolm och Carlsson förevar åter i går på rådstufvurättens 8:te efdelning. Sex vittnen, två I på kärande och fyra på svarande sidan hördes, och Jinhemtades af deras berättelser, att efter en emellan I Tvekholm och Carlsson uppkomrien tvist om ägande!rätten till en hacka, Carlsson först ryckt af Tvektolm en hårleck och sedan sparkat horom 2 å 3 I gånger på benen; att Tvekholm hotat Carlsson törst med den omtvistade beacksn cch sedan med en sten utan att likväl sli vill, hvarjemte så väl Tvekkolm som Carlsson icke sparat på oqvädinsord, såsom tjufstryker, folkätare, blodigel m. m. Tvekholm ingaf slutligen såsom ett suvenir af bataljen den a! Carlsson lösryckta hårlocken, omsorgsfullt inlagd i ett konvolut, yrkande Tvekholm, att som denna lock blifvit ryckt från hans bhjessa, hvarigenom ett månsken i föriid randats på hans hufvud, Carlsson måtte fällas ill böter cch ersättning för hvart härstrå. Tillfråged, huru mycket han fordrade för hvar! bårstå, svarade Tvekbolm, att ban öfverlemnade åt rätten att bestömma detta. Ordföranden återlemnade då hårlocken till Tvekbolm, med tillsägelse att taga den bem och jemföra den med det blifvand: ut slaget. — En skeppare från Waldemarsvik var i förrgår uppkellsd till polisen derföre att han :kulle bafva vejt otidig mot polisbetjeningen, då den på hans fartyg velat göra beslag på en okrönt betsman, hvarmed en af passagerarne utvägde kött åt köpare. Skepparen nekade, cch polismäsaren Bergman, son ledde undersökningen, utfor cerföre mot bonom i de häftigaste ordsleg, under det han höjde rösten si starkt att skepparen slutligen började småle åt honom. Poliskonstapelo, sem sngifvit saken, begärde få afböra sin kamrat cch en acnan person såsom vittnen, och skepparen tillfrågades icke en gång on något jäf af konom emot dem kunde framställas. Då skepparen äfven ville hafva ett par vittnen afhörde sporde br Bergman honom om de skulle hjelpa hovom att ljusa, talade cm att han känner till skepparlögner o. d. m, hvilket föreföll åbörarne högst märkligt från en i embetsutöfning varande polismä stare och föraeledde ew af viunena att från sin plats bland åbörarne gepmäla hr Bergman med den anmärknisgen: att hvad de skulle viura, ville de taga på sin ed. Då poliskonstepeln nu sökte jäfva skep parens vittnen med den uppgiften att de skulle bafva deltagit i oqvädandet, blef den anmärkningen uppta2en fastän slutligen underkänd, emedan de icke blifvit på förhand tilltalade. Angifvarens vitteen inty g8de alt skepparen kallat poliskonpstepeln fäbund,, paren fällaes till börser, Först sedan utslaget var af genast, att det ena eaf viutnena, som var poliskon stepel och i sällskap med savgilvaren infunnit si; ombord, vore att anse såsom part, emedan hvad sva randen sagt till den ene kosstapeln äfven var segd! till den andra. Men utslaget var afkunnadt och mannen blef utvisad. — I poliskammaren har anmälan skett derom, att en yxa tilldelat arbetskarlen Megnus Kjellman et slag vid ena tinningen, hvilket, ehuru blodvite deraf följt, lyckligtvis icke medfört fara för lifvet. Förhör är härom ännu icke anstöldt. — På en krog vid Österlånggatan påträffades sisv. onsdagsafton af polisbetjeningen fånggevaldigern Pettereson, hvilken hade i uppdrag att till nya cellfängelset efföra en fånge, skepparen Sallin, men på vä: gen, tillika med fången cch den medföljande skjutsbonden, tagit så mycket till bästa, att alla tre voro men sverandens vittoen hade icke hört sådant. Skepkunnadt fick han tillfälle att stirra sig och anmärkte en artillerist, Magnus Åberg, sistl. tisdagsafton med plaket fulle, Polisbeijeningen eskorterade dem emellertid till vederbörlig ort. — Några norska jägare hade anmält i poliskammaren, att då de sistl. söndagsafton passerat Nor:tu!lsgatan på väg från staden, bade de blifvit öfverfaline och slegne af några porslinsarbetare. Vid härom i går hållet förhör börfälldes desse sednare för gatufredsbrott m. m,, tedan de emot sitt eget förnekande blifvit öfverbeviste om sitt ofog. — Förlidet är hade vaktmästaren vid poliskammearen, Eckerman, angifvit enkefru Beurling derföre, att hon i poliskammarens förmak skulle hafsa oqvädat bonom; men då Eckerman vid derom hållet förhör icke kunde förebringa mer än half bevisning, ålades fru Beurling att med ed sig värja. Häåremo: anförde hon besvär bos hofrätten, hvilken fastställde öfverståthållareembetets utsleg, hvarföre hon hos Kongl. Meal:t anförde ytterligare besvär. Nu bar utslaget äfven af Konungen blifvit faststäldt och meddelades i dog uti poliskammaren fru Beurling, hvilken under åbörsvdet deraf med en komisk, men genomborrande blick ofrånvändt betraktade Eckerman. Sedan utslaget blifvit henne meddeledt, ytirede bon: Jaså, jag skulle då vara nödsakad att gå och läsa för presten! Nej, jeg tickar: heldre erkänner jag och lemrer hr Eckerman böterna. Se här äro den. (Lempar 3 rår 46 sk. bko och aflägsnpar sig.) — I dag har ett längre förhör hållits ang ende f. bokhållaren Bladlunds aflicna hustru, som, enligt gjorda utlåtande, dött af förgiftning. Närmare redogörelse skall härom meddelss i morgon. — I joliskammaren har avmälsn skett derom, att siyrmannen Anders Johansson från Helsingborg sist. sårdags afton på Södermalmstorg med knif ia såret i halsen matrosen Nils O:susen från Milmö, så att denne måst till lasarettet afföras. Juhansson, som vid polisbe jeningens snkomst till stället, tagit fl;kten, upphanns dock och affördes till stadsebushäktet, — Sisu. gårdags f. m. kom åkardrängen Carl Jo han Sjöström, i tjenst hos åkaren Zette:gren, i fullt sträck körande Drottvinggstan utföre, samt kulikörde dervid somekaslärlingen Clas Nordsten, hvilken der vid fick sitt ena ben illa skatedt. Sjöström skulle i anpledniog deraf till poliskammaren uppkallas. br lifmedikus Ahlbergs efier verkställd obduktion