eller ett skålpund krut. Till bakhåll och små-
träffningar äro de oföriikneliga.
Jag följde don Joses råd. Han behöll mig
hos sig en vecka och satte mig derpå i stånd
att utan fara och utan att behöfva lossa ett
skott komma til den lilla staden Nachoydoches.
Några få stäilen i Amerika hafva behållit
sina ursprungliga namn; ehuru -Nachoydoches
är ett hårdt, barbariskt namn, behagar det
mig likväl mera än namn, sådana som Car-
thago, Rom, Neapel, Persepol:s, med flera dy-
lika benämningar på byar, som ofta endast
bestå af några enstaka trähus och äro belägna
på ödsliga ställen.
Nachoydoches är en sådan obetydlig stad.
På spanjorernas tid kunde man icke tänka sig
någon skönare vistelseort, ön denna lilla landt-
liga stad, som ligger dold ibland trän och är
bebodd af idolenta kreoler och infödingar,
hvilka utmärka sig genom sin på en gång stolta
och milda blick, och härstamma från Mexicos
eröfrare. Af denna landtliga trefnad finnes nu
mera intet spår qvar. Det första som jag hörde,
då jag närmade mig till staden, var skrik och
hojtande från druckna personer inne på värdshu-
sen. Gatornas smuisighet, byggningarnes för-
fallna utseende, invånarnes ind:fferenta och dol-
ska miner, åstadkommo hos mig den öfverty-
gelse att Texas intagande ibland Förenta Sta-
terna icke varit lyckligt för den kort föru
glada, belefvade och b!omstrande befolkningen
Vår ankomst tiil värdshuset Röda Örnen
väckte stort uppseende. Vi voro af Don Jos
Morell rekommenderade hos värden, en äkt:
spanjor, slägt med Cervantes värdar, med et!
godmodigt, rundt, solbrändt ansigte, som ut-
tryckte förstånd, fiohet och skarpsinne.
Välkommen! sade han till mig; hvar och
en som är rekommenderad ho: mig af Dor
Jose, är min vän. Amnar ni blifva länge ho:
mig?,