der det borgargardeskommendanten hvarje ögonblick var beredd, att 2llarmera borgargar det, till hvilket skarpa patroner voro utdelta. Men folkets förträffliga hållning förekom utbrottet af ett inbördes krig. Numera kan en strid med våra trupper alldeles icke komma i fråga. Officerarna hafva uttalat sig för folket, och hvad befälet gör kos oss, det gör äfven soldaten. Tvenne ädla drag af kurhessiska soldater förtjena nämnas. Den gamle tyghuslöjtnanten Hoffmeister, en man som varit öfver 56 år i furstarnes och fäderneslandets tjenst, ansåg sig skyldig sin ära att jemte de öfriga officerarne begära sitt afsked. Han fattade pennan, och ville underskrifva ansökan om afsked, men officerarne hejdade honom med anmärkningen att han hade anspråk på pension och derföre icxe borde nu begära sitt alsked. Den gamle krigaren lät dock ej denna betänklighet hin!ra sig att följa sina kamraters exempp. Chefen för kurfurstens hussarregemente, ryttmästaren v. Schenk, församlade sina 7 officerare, och yttrade: så har jag då åtminstone 7 trogna, som följa mig och hila stånd! Om förlåtelseo, inföll en ung löjtnant v. Stein, Ni har missräknpat er, de äro blott 6: jag har ingifvit mitt afsked Harmsen teg ryttmästarea, och straxt derefter följle en annan af de återstående 6 den unge oförskräckte karoratens exempel. Alla försök att förmå officerarna till trolöshet mot författningen hafva misslyckats. I Wilhelmsbad skall råda yttersta förvirring och söndring inom miniseren; ingen vet någon utväg att rädda kurfursten ur detta pinsamma läge och under alit detta begår öiverbefälhafvaren Haynau den ena dårskapen efter den andra. Det är svårt att göra sig ett begrepp om sinnesstämningen i staden. Ingen vet med visshet hvad som förestår; gifve himlen att en lycklig lösning snart inträffar, ty det nuvarande tillståndet är för onaturiigt och pinsaxzt för att kunna fortfara Jänga Alt i veriden har sina gränser. Huru ailmänt och djupt batet och afskyn mot Hassenpflug gripit omkring sig, kan man sluta deraf, att nu! mera ingen enda underofficer kan förmås att emottaga officersfullmakt. Ministerkrisen i Hannover. Hanrover den 42 Okt. Vi hafva åter en ministerkris, och denna gång är den allvarsam. Koaungen har nelsatt en kommission, som skall pröfva frågan: Om han skall bifalla miristrarnes afskedsansökan, eller ej. Denna kommission består af öfverborgmästaren Lindemann, general Jacobi, geheimerådet v. Kniephausen, legationsrådet Detmold, gebeimerådet v. Kiehmansezge, kammarrådet v. Mänchhausen, öfver-appeilationsrådet v. Rössing och landshöfdiongen v. Bälow. Kommi:-sionea har rådpligat i går och i dag; man tror att den kommer att tillstyrka afskedes b:viljande. Sascnolikt följer en minister Lindemann-Bölow. Konungen har några dagar varit sjuk. Den 43. Hela staden talar i dag om den sednaste ministerkrisen. Man uppgifver med visshe, att konungea denna gåvg n beviljat roinistrarnes afskedsansökan, samt att hin uppåragit åt öfverborgmästaren Lindemann att bilda en ny minister. En stor svårighet möter dervid, nemligen att förra ministeren lofvat Österrike, att med 9 bataljoner hannoversta trupper iotervenera i Kurhessen. Det blir svårt att sa2mmansätta en konselj, som vill öfvertag: d-tia odiö.a arf; att cum bereficio invenlarit tillträda det, har också sina svårigheter. Den 44. Ministeren Stäve-Benningsen har afgitt, och en ny är bildad af följande sammansättning: v. Mänchhausen, president, mipicter för utrikes ärenderna och det kunsgliga huset: v. Bälow, finansminis!er; öfverappellativasrådet v. Rössing justitie-; Meijer fråa O:nabräk, kultus-; öfverborgmästaren Lindemann: inrikes-, general Jacobi krigsminister. Ministe-: ren Stäves afgång var ej föranledd af politiska frågor, utan har sin orsak allena i konungens kl ? . N i Å ö personiiga åsigter. Konungen ansåg sig förnärmad af finansministern Lehzeos vägran af penningar, uti fråg:n om kavalleriets förökande, och fordrade Lebzens afskedande. Menls minis erea ford:ade antingen Lebzens bibehållande eller hela minis:erens eutledigande. Frankfurt den I Okt. Konungen af Wärctemberg har i dag tidigt lemnat Frankfurt, för att, såsom man förnimmer, begifva sig till Bregenz, till dea bekana sammankomsten med kejsar Franz Josef af Osterrike. ÖSTERRIK E. Det lombardo-venetisnska lånet bar ej hunnai realiseras och bofvets organer uppmana nu regeringen att föranstalta ett fvångslån. Från Prag berätt:s, att befallning den 9 Oktober ankommit medelst telegrafen, att den nordliga armsåren genast skall göras mobil; på samma väg ankom äfven befalining att hålla härvarande garnisoa i beredskap. Erkeheriig Leopold har fåt Lefallning ait genast afresa tilt Voralberg. ITALIEN. Från Turin berättas att grefve Camillo de Cavour inträdt i ministeren. Storhertigen af Toscana har förklarat Livorno i belägringstillstånd och suspenderat alla! civilauktoriteters verksamhet. Märkligt är ati besättningen i denna stad uteslutande skall bestå af österrikiska trupper. RYSSLAND. m Ryssland rustar. Österrikiska bladat Der Wenderer, medåeJar följande korrespondens från ryska gränsen, cf den 1 Okt: Ännu a!drig bar Rysssnd, icke ens år 1812, företsgit så stora rustningar, eller satt sin hela diplomati, både den offentliga och den bhemJiga, i så stark rörelse, som nu. De utomordentliga trupputskrifningarna, och uppsigning af alla fån från statslineinstituter2, hvila tungt på hela landet, men isynnerbet på de vesliga provinserna. Mycket starka truppmassor äro semmandragna i guvernementerne Warschau och ÅAuensowe I ritato cvudvectlisa del äro samt— 0 ee er Am bh fa —— MM AA — vn mm mn a mn