tunatus förlägen och sökte dervid i alla fickor. ,Jag ir
en tanklös, vårdslös menniska. Jag kom alls icke ihåg
den. Men jag tror likväl att jag gömt den någonstädes)p
Bara ni inte förlorat den! Det vore ett förtvifladt
streck, sir. Penningeangelägenheter äro verkliga argelå-
genheter. Allt annat är dunst i hjernan, qvinnokram och
siadder !
Fortunatus sökte länge förgäfves och fann slutligen se-
deln i en sidficka på sin frack. Skattmästaren satte skrat
tande glasögonen på sig och ropade:
Aildeles riktigt!
Han framdrog några tryckta ark och tyckes anställ:
jemförelser. Derpå utropade han:
Fullkomligt i sia ordning! Tjugutusen pund ster
ling! Jag gratulerar er af allt bjerta, sir! Vi andra få
som sagdt är, gå med långa näsor. Här, sir, behagar p
sjelf genomse listan, jemföra nummer med numrmer ocl
tjugutusen pund sterling blilver dei! Och för att bespar:
er all möda, då jag i alla fall är en penningeman till yr
ket, fortfor han, i det han tog fram en Gyrbar plåvbok
ybehåller jag lotten, sir, och betalar er, Om så behagas
hela summan i pågra banknoter.,
Med dessa ord lade ban banknoterna bredvid hvaran
dra på bordet och sade:
Alldeles riktigt: tjugutusen pund. Räkna sjelf efter.
xJag tror ni skämtar, sir! ropade Fortunatus förskräckt
Med banknoter, sir Fortunatus, eller rättare sir For
tunatissimus, bör man Ika litet skämta som med laddad:
gevärl ropade skattmästaren skrattande och gömde lotter
med stor sorgfällighet i sin plånbok.
Men jag kan ej beröfva er er loutsedel och den derpi
falina vissten.
Ni måste tillåta, sir, att lotten sedan i går är er egen
dom, emedan ni, likasom mina öfriga gäster, ej försmådd:
den lilla skänken. Jag skattar mig lycklig, att den va
er fruktbärande.,
Omöjligt, sir. Ni gör mig ängslig. Behåll bankno
terna. Jag har ej en skugga af rättighet till denna oer
börda summa.x
Men jag, sir, har inte en skuggas skuggan, forifor alt
jemt skrattande den ärlige skatimästaren. Jag gjorde e
också ingen skänk af tjugutusen pund, utan af en småsak
som ni sjelf kan begripa.n
Striden emellan båda fortsattes så ända tills sit Georg