Article Image
tunatus förlägen och sökte dervid i alla fickor. ,Jag ir en tanklös, vårdslös menniska. Jag kom alls icke ihåg den. Men jag tror likväl att jag gömt den någonstädes)p Bara ni inte förlorat den! Det vore ett förtvifladt streck, sir. Penningeangelägenheter äro verkliga argelågenheter. Allt annat är dunst i hjernan, qvinnokram och siadder ! Fortunatus sökte länge förgäfves och fann slutligen sedeln i en sidficka på sin frack. Skattmästaren satte skrat tande glasögonen på sig och ropade: Aildeles riktigt! Han framdrog några tryckta ark och tyckes anställ: jemförelser. Derpå utropade han: Fullkomligt i sia ordning! Tjugutusen pund ster ling! Jag gratulerar er af allt bjerta, sir! Vi andra få som sagdt är, gå med långa näsor. Här, sir, behagar p sjelf genomse listan, jemföra nummer med numrmer ocl tjugutusen pund sterling blilver dei! Och för att bespar: er all möda, då jag i alla fall är en penningeman till yr ket, fortfor han, i det han tog fram en Gyrbar plåvbok ybehåller jag lotten, sir, och betalar er, Om så behagas hela summan i pågra banknoter., Med dessa ord lade ban banknoterna bredvid hvaran dra på bordet och sade: Alldeles riktigt: tjugutusen pund. Räkna sjelf efter. xJag tror ni skämtar, sir! ropade Fortunatus förskräckt Med banknoter, sir Fortunatus, eller rättare sir For tunatissimus, bör man Ika litet skämta som med laddad: gevärl ropade skattmästaren skrattande och gömde lotter med stor sorgfällighet i sin plånbok. Men jag kan ej beröfva er er loutsedel och den derpi falina vissten. Ni måste tillåta, sir, att lotten sedan i går är er egen dom, emedan ni, likasom mina öfriga gäster, ej försmådd: den lilla skänken. Jag skattar mig lycklig, att den va er fruktbärande., Omöjligt, sir. Ni gör mig ängslig. Behåll bankno terna. Jag har ej en skugga af rättighet till denna oer börda summa.x Men jag, sir, har inte en skuggas skuggan, forifor alt jemt skrattande den ärlige skatimästaren. Jag gjorde e också ingen skänk af tjugutusen pund, utan af en småsak som ni sjelf kan begripa.n Striden emellan båda fortsattes så ända tills sit Georg

21 oktober 1850, sida 3

Thumbnail