Sludent-visbok. Denna af hr Bonnier i Gö-
theborg nyligen utgifca jovialiska samling af
små poemer kallas med hela sin titel: Stu-
dentens glada lif, eliter den politiserande, fito-
soferende, majfirande, serenadgifvande, sexana-
de, laborerande och pokulerande ungdomen,
skildrad i Sånger af svenska, norska, danska,
,latioska, franska och tyska författares. Här-
med måste väl, så der temligen, bela innehål
let vara tillkännagifvet. Man må emellertid
icke taga saken för strängt. När så!edes här
t. ex, talas om en politiserandes ungdom,
lofvar dack utgifvaren att dagens tråkiga me-
ningsstrider icke det minsta skola komma 1
frågan. Likaledes får man icke förskräckas för
filosoferandet eller laborationernas. De sed-
nare inskränka sig till arbete blott på ppunscho-
logiens, område, och det förra är af en så
speciell tendens, att det icke en gång fått rum
i Hegels eljest så fullständiga Encyklopedi
Emot anordningen af sångerna, eller den sarie
hvari de blifvit uppställde, torde flere anmärk-
ningar kunna göras, men äro dock i en bok a
detta slag föga vigtiga. Utgifvaren tillstår, att
samligen rangerat sig sjelf,. Indelningsgrun-
den har härigenom blifvit den snabba och
oförklarliga tanke association, som, i ett lag af
sjungande ynglingar, ofta i en följd frammanar
de mest olikartade och mot hvarann svärjande
sånger. Detta, anmärker utgifvaren, är det
poetiska motivet för den påfallande oefterrätt
lighetea i ordnandet. Vill någon söka en mera
prosaisk grund i den omständigheten, att tryck-
ningen måst börja medan samlandet? ännu för-
siggick, så stånde det honom fritt. Detta är
utan tvifvel ett ganska uppriktigt och ämabelt
resonnemang. Vissämlingen är rikhaltig; den
ionebålier en myckenhet gamla bekanta, mer
äfven rätt många nya sånger, som i flere falt
ej gifva åtskilliga af sina äldre kamrater efter.
Såsom ett litet exempel på de nya (eller åt
minstone förr icke tryckta) visorna, må anfö-
ras följande) af E. H. S., och hvilken sjunge.
som Heimkringlas panna,. Den heter
AFSKED FRÅN LUND.
Min ros och liljas
Och öälsklings Lund!
Jag måste skiljas
Ifrån din grund.
Hur bjertat sjuder,
Det vet du väl,
När dig jag bjuder
Farväl! farväl!
Farväl. du ljuva
Och lugna bugt
Med all din soufva
Och all din fukt.
Rheumatisk feber —
Den käns, min själ —
Och styfva leder
Farväl! farväl!