Sludent-visbok. Denna af hr Bonnier i Götheborg nyligen utgifca jovialiska samling af små poemer kallas med hela sin titel: Studentens glada lif, eliter den politiserande, fitosoferende, majfirande, serenadgifvande, sexanade, laborerande och pokulerande ungdomen, skildrad i Sånger af svenska, norska, danska, ,latioska, franska och tyska författares. Härmed måste väl, så der temligen, bela innehål let vara tillkännagifvet. Man må emellertid icke taga saken för strängt. När så!edes här t. ex, talas om en politiserandes ungdom, lofvar dack utgifvaren att dagens tråkiga meningsstrider icke det minsta skola komma 1 frågan. Likaledes får man icke förskräckas för filosoferandet eller laborationernas. De sednare inskränka sig till arbete blott på ppunschologiens, område, och det förra är af en så speciell tendens, att det icke en gång fått rum i Hegels eljest så fullständiga Encyklopedi Emot anordningen af sångerna, eller den sarie hvari de blifvit uppställde, torde flere anmärkningar kunna göras, men äro dock i en bok a detta slag föga vigtiga. Utgifvaren tillstår, att samligen rangerat sig sjelf,. Indelningsgrunden har härigenom blifvit den snabba och oförklarliga tanke association, som, i ett lag af sjungande ynglingar, ofta i en följd frammanar de mest olikartade och mot hvarann svärjande sånger. Detta, anmärker utgifvaren, är det poetiska motivet för den påfallande oefterrätt lighetea i ordnandet. Vill någon söka en mera prosaisk grund i den omständigheten, att tryckningen måst börja medan samlandet? ännu försiggick, så stånde det honom fritt. Detta är utan tvifvel ett ganska uppriktigt och ämabelt resonnemang. Vissämlingen är rikhaltig; den ionebålier en myckenhet gamla bekanta, mer äfven rätt många nya sånger, som i flere falt ej gifva åtskilliga af sina äldre kamrater efter. Såsom ett litet exempel på de nya (eller åt minstone förr icke tryckta) visorna, må anföras följande) af E. H. S., och hvilken sjunge. som Heimkringlas panna,. Den heter AFSKED FRÅN LUND. Min ros och liljas Och öälsklings Lund! Jag måste skiljas Ifrån din grund. Hur bjertat sjuder, Det vet du väl, När dig jag bjuder Farväl! farväl! Farväl. du ljuva Och lugna bugt Med all din soufva Och all din fukt. Rheumatisk feber — Den käns, min själ — Och styfva leder Farväl! farväl!