Kåren, hvars organisation icke undergått någon förändring sedan sista mönstringen, är indelad i 7 kompanier, hvilka under året varit förlagde på följande ställen: 1:sta kompaniet eller Soldatklassen. 464 man vid Strömsholms kanal å Wirsbo bruk; 2:dra, 3:dje och 4:de kompanierna, utgörande en bataljon af 498 man på Carlsborg, derifrån en afdelning af 50 man likvisst blifvit försänd till Borg: holms kalkstensbrott; 5:te kompaniet, 177 man i Carlskrona, derutiinberäknad den afdelning af 60 man, som under någon del af året varit sysselsatt med arbeten å Kungsholms fåstning, samt 9:de och 10:de kompanierra, tillsammans 312 man på Rindön. Såväl befäl som presterskap hafva lemnat fördelaktiga vitsord om manskapets uppförande och arbetsamhet i allmänhet. . Utom vid 1:sta kompaniet, der sjukdomsfallea varit ovanligt många, har truppens helsotillstånd i allmänhet varit godt. Besparingskassorna inom kompanierna uppgingo sammanräknade till mera än 3600 rdr och manskapets arbetsförtjenst öfversteg 16,100 rdr bko. (P. T.): —O—— — Vi kunne icke undgå att med intresse, men ej utan förvåning bemärka ett uttryck i Tiden för i onsdags, hvilket har mycket tycke af ett jeammerrop, och lyder sålunda: Aftonbladet rycker allt vidare fram i sin kamp mot konungamakten i Sverige. Det kan ej ens tåla sin gråe medbroder, A, P., då denne vill försvara hvad grundlagarne stadga angående Konunsens rättigheter. ÅA. B. har åter i Jb 234 uti en polemisk uppsats mot A. P. trängt regenten allt närmare och närmare in på lifvet.n Få vi lof att i anledning af detta yttrande anmoda hr professor P. att benäget uppgilfva, hvilket eller hvilka ställen i Aftonbladet, som skulle anses innefatta en kamp emot konungamakten härstädesk? Det lärer icke vara någon Ohckant, att Tiden och dess konsorter, eller det ultra-royalistiska partiet i allmänhet, ifrån första början och allt intills nu, städse yrkat och påstått, att Sverige icke genom sin regerisgsform är ett konstitutionelt samhälle i detta ords numera allmänt antagna mening attregeringssystemet skall bero af en parlamentarisk majoritet, som åter i sin ordning representerar folkviljan; men att konungen i Sverige, tvärtom, har helt andra attributioner och en helt annan makt. Nu hafva nyligen i Aftonbladet förekommit några artiklar, som just gå ut på att visa, att om man vid skärskådandet såväl af regeringsformens bestämmelser som deras tillämpning går från ord till sak, så blifver förhållandet, att konungamakten, i alla riktningar som kunna hänföras till det politiska, i sjelfva verket är nästan oinskränkt. Ar det icke då rätt kuriöst, att Tiden kallar det för ett angrepp på konungamakten, när vi kommit till den slutsatsen, att det nuvarande förhållandet är ungefår sådant som Tiden påstått? Skulle Tiden tilläfventyrs blifvit uppskrämd af detta erkännande, från Aftonbladets sida, af hvad den sjelf alltid yrkat? Samma anmärkning kan göras i anledning af följande framställning i samma nummer af Tiden: Det kan vara godt att lägga märke till sådane bjertats utgjutelser, då man en annan gång ser A. B. förfäkta, att detsamma icke eftersträfvar något mål, som ligger utanföre de tillvarande och gällande grunderna för samhällsskicket. Sådane försäkringar äro idel hyckleri och förtjena intet annat ån förakt; så snart man för sidoafsigters skull vill krypa bakom, och icke ordet har en man framför sig. En uppmärksammare uppfattning af ÅA. B:s ristning under sednare tider skall icke vidare låta narra sig af en sådan uthängd skylt, som så litet svarar mot de i grunden fientliga lärorna. Hvarföre ej då ärligt erkänna, att man vill småningom så inskränka ko nungens rättigheter, att han, försatt i overksamhet, ej skall vidare kunna främja sitt folks bästa, utan skall se sig nödsakad undergå samma öde som Adolph Fredrik? Då handlade A. B. åtminstone ärligt och öppet.n Nu förekommer det likväl, att Aftonbladet uti de ifrågavarande artiklarna icke framställt något påstående, utan blott gjort en teckning af sakernas tillstånd sådant det är. För öfrigt har det sin riktighet, att Aftonbladets åsigter visserligen icke instämma med Tidens orm hvad som borde vara. Men eftersträfvar Aftonbladet derföre något mål som ligger utanföre de tillvarande och gällande grunderna för samphällsskicket? Det är sannt att vi anse det föga betryggande för friheten och folkets rättigheter, att nästan all politisk makt både i styrelse och lagstiftning hvilar i en hand; att vi derföre önskade, att all lagstiftningsmakt äfvensom den stora makten att organisera de allmänna inrättningarna, vore delad mellan regeringen och en representation, som utgjorde ett sannt uttryck af folkviljan; men kan väl dtta sägas ligga utanför de tillvarande och gällande grunderna för sambällsskicket, då regeringens makt såsom styrelse derigenom icke på något sätt blefve inskränkt, och då vi icke satt i fråga en förändring af konungens absoluta veto? Kan detta af någon annan än den, som anser en förklädd absolutism för den bästa statsform, anses innefatta fiendtliga lärom? Eller befinner sig icke konungamakten i England, i Belgien, i Danmark, i Norge ganska godt med en fördelning i likhet med den nyss omnämnda och äfven, med till en del, större koncessioner åt folkmakten? Kunna således Aftonbladets yttranden i dessa hänseenden med rättvisa kallas en uthängd skyltn, eller hvaruti består då denna skylt? Detta behöfver ännu upplysas. Men på dessa sednare frågor har Aftonbla