keln visserligen vore inflickadt, att till tidningens redaktion inkommit en uppsats om åtskillige bedrä gerier och skälmstycken, som käranden skulle hafva begått, men att då redaktioaen ej i tidningen med-: delat innehållet af berörde uppsats eller någon be rättelse derom, brott emot tryckfrihetsförordningenr ej vore begånget genom cmnämnandet att uppsatsen blifvit till redaktionen aflemnad, och att, hvad åter arginge uppgiften att kärenden vore illa känd, svaranden kunde med tvåhundra personer, ja med hela Noarrköping och till och med hela Sverige styrka, det käranden vore ej allenast illa känd, utan myeket illa känd. Fjorton dagar sednare, efter det svaranden emellertid erhållit rådstufvurättens tillstånd stt få förebringa sin i sistberörde afseende erbjudna bevisning, innehade svaranden endast förteckning på en del a: de personer, som han ämnade åberopa och ville ejl ens till namn uppgifva dessa, enär, såsom ban uttryckte sig, det möj:igen kunde göras åtskillige för sök att inverka på dem, hvarföre svaranden begärd: fjorton dagars anstånd, för att aflemna fullständi; uppgift. Derjemte framkom svaranden nu med de. såsom han kallade dem, smutsiga bragder af kä randen, hvika han med handlingar skulle styrks. För handlingarnes anskaffande behöfdes dock en månads anstånd. Svaranden erhöll det rådrum han i ena och andra afseendet begärt och då milet fjortor dagar sednare förekom, blefvo 84 vittven, käranden: on.bud och de fem personsr, som offentligen uttala sin oförställda aktning för kärarden, inberäknade, a! svaranden uppgifne. Fruktan för tubbningsförsök lade vid detta tillfälle ej hinder i vägen att nimua vittnena. eburu ingen af dem var tillstädes för att genast höras. Svaranden synes sjelf hafva funnit 84 personer var: en alltför liten del af hela Sverige,, hvarföre har ännu en gång begärde och erhöll uppskof, åter på 414 dagar för atwt anskaffa flera vittnen. Hans be mödandena rönte också den framgång att han der 23 Juli kunde ytterligare uppgifva 33 personer. Sex veckor förut hade svaranden lofvat att med 200 per soner, ja med tela Norrköping, och till och med medelst hela Sverige styrks, att hans vederpart vor. illa känd. Nu hade till och med det bestämda antalet 200 nedgått till 447. Och liksom för att visa det viljan ej saknats att få hela Sverige till vittne. voro dessa sammansökta i Stockholro, Norrköping, Nyköping, Gefle, Wexiö, Götheborg, Wemnersborg, Helsingborg, Lilia Åby och Norsholm. Afven det anstånd var nu förflutet, som svaranden sjelf förbe hållit sig för ingifvande af de bandlingar, hvarmer de förmenta smutsiga bragderna, skule styrkas. Svaranden medgzaf också, att han erhållit en del a de handlingsr han äsyftat, men som några ej kun nat anskaffas, fann han för godt att endast föret: bevis, att desa ej funnits der han sökt dem. De vittnen svaranden uppgifvit skulle emellertid höras. Ewt vittne hade redan den 25 Juni blifvit afhör:: vid ridstufvurätten, fyra hördes derstädes den 93 Juli och eit lika antal den 50 i sistnämnda månad Från större delen af åe i Stockholm uppgifne vittnens hörande afstod svaranden likväl snart. Men det var ej här, uian i Norrköping, svarandens förnämsta styrka var samlad. Hela Norrköping hade han, efter hvad redan är nämndt, lofvat skulla in tyga, att käranden vore ej blott illa känd, utan mycket illa känd, och 87 af de uppgifne vittnena skulle också höras vid nämnde stads rådstufvurätt. Der 27 Augusti var den för vittnesförhöret derstädes utsatta dag och större delen af vittnena voro redar vid rätten tillstädes, då svaranden lät genom ombud ingifva en skrift deruti han, enär vittnesförhöret mäste anses lita obehöfligt, som ändamålslöstn, åter kallade sin begäran om detsamma. Var nu vittnesförhöret i Norrköpieg, der käranden i nära trettit års tid varit bosatt och således bäst måste vara känd, ändamålslöst, ännu vida mer inträffade dettel! med förhören härstädes, om nemligen ändamålet någonsin varit att skaffa verkliga förhållandet i dagen. Det lärer då blifva för svarandens sätt att värja si; ganska betecknande, att han icke desto mindre den 3 och 40 September härstädes fortsatte att påyrk: uppskof med målets handläggning för vittnens inkallande och hörande, samt att, sedan Kongl. Svea hofrätts utslag, hvarigenom rådstufvurättens beslut on vittnens hörande upphäfdes, blifvit den 47 Septem ber företedt, svaranden ändock begärde fortsättninr af förhören och förmälde sig skola anföra besvär öf ver Kongl. hofrättens utslag. Då nu detta försök att uppehålla målet misslyckades, anhöll svarander om protokollsjustering och anstånd för att eter 1tagen kännedom af protokollen, visare ittra sig, mer sedsn denna begäran blifvit bifallen och svaranden: frånvaro två gånger orsakat uppskof med målet, had: han, eftar tre veckors erhållet rådrum, vid sista rensakningstillfället intet ennat att anföra, än n ny begäran om uppskof för att taga kännedom af protokoilen och måste, då denna begäran afslog3, för klara för omöjigt att vidare anföra något, ehuru han den 23 Juli sjelf erkänt sig innehsfva en del af de handlisgar, hvilka skulle ådagalägga kärandens srsutsiga bragdern. Aderton veckors tid, gom varit svaranden medgifven till utförande af sitt svaromål, har således ej satt honom i stånd att till sitt värjande förebringa arnat, än de nio här afhörde vittnen, hvarmed skulle ådagaläggas att käranden är illa känd. Om någon motbevisning vore af nöden till gendrifvande af desse vittnesmål, så skulle jag i sådant afs-ende kunne äberopa de vittnesbörd. som meddelats af konungen: befallningshafvande i Östergötlands lån, Norrköpings magistrat, borgerskapets Aldste i Norrköping, vederbörande prastman i den församling å landet, inom hvilken käranden är fastighetsegare, och föreständarne för mosaiska församlingen i Norrköping, af hvilken käreeden är medlem. Men icke ens ett sådant genmätle, hviltet, huru kraftig vederläggning deri är må innefattas, sllid skulle tillerkänna vittnesmålen någo! afseende, är numera behöfligt, sedan kongl. hfrätten genom dess ofvanberörde utslag förklarat dena omständighet, vittnesmålen sfsett, icke lagligen utgöra föremål för utredning och bevisning genom viltnen, samt att, genom de för viitnens hörande meddeldte uppskof, målet blifvit onödigt uppehållet. Då vittnesmålen såtedes äro utan all kraft och Verken, så också de i den åtalade artikeln emot kä randen riktado angripelser blottade på all bevisning; hvadan nu endast återstår att yttra rig om den brottslighet jag ense: desamma innefatta. Hvad härvid först beträffar det i åtslade artikeln förekoremände utiryck, att käranden är illa känd. så esär svaranden icke förmått uppgifva och styrk någon af käranden begårgen lagstridig handling, :om kunnat rättferdiga det cerigenom om kärandens vandel fallda omdöme, uten fasthellre, oaktedt bonom derill varit lemnadt öfverflödigt rådrum, en sådan bevissing sig undandregit, samt härtill kommer, aw föreståndarne för mosai:ka församlingen i Norrköping, hvilka det enligt gällende strdgar tillhör att om kärandens frejd och uppförande meddela lag: vitsord egande intyg, uti bevis af den 8 mnästlidne Augusti, förklaret, att käranden pstädse gjort sig känd för en redlig vandel och ett hedrande uppförende, anser jag svaranden genom ifrågavarande för käranden skymfelige cch förklenlige uttryck hafva angripit dennes goda namn och rykte och såmedelst fort sig förfallen till ansvar enligt 2 mom. i 5 8 af 0 kopitlet missgerningsbalken. Vidkommande härefter ordalagen i åtalade arti-lNi keln, att till redaktionen inkommit en utförlig upp-l!i a mm UM — NN TM ÖR Km er vw — cc BP fu FY 3 PA 9 mm PM AA AR TO mA Am in or