keln visserligen vore inflickadt, att till tidningens
redaktion inkommit en uppsats om åtskillige bedrä
gerier och skälmstycken, som käranden skulle hafva
begått, men att då redaktioaen ej i tidningen med-:
delat innehållet af berörde uppsats eller någon be
rättelse derom, brott emot tryckfrihetsförordningenr
ej vore begånget genom cmnämnandet att uppsatsen
blifvit till redaktionen aflemnad, och att, hvad åter
arginge uppgiften att kärenden vore illa känd, sva-
randen kunde med tvåhundra personer, ja med hela
Noarrköping och till och med hela Sverige styrka,
det käranden vore ej allenast illa känd, utan mye-
ket illa känd.
Fjorton dagar sednare, efter det svaranden emel-
lertid erhållit rådstufvurättens tillstånd stt få före-
bringa sin i sistberörde afseende erbjudna bevisning,
innehade svaranden endast förteckning på en del a:
de personer, som han ämnade åberopa och ville ejl
ens till namn uppgifva dessa, enär, såsom ban ut-
tryckte sig, det möj:igen kunde göras åtskillige för
sök att inverka på dem, hvarföre svaranden begärd:
fjorton dagars anstånd, för att aflemna fullständi;
uppgift. Derjemte framkom svaranden nu med de.
såsom han kallade dem, smutsiga bragder af kä
randen, hvika han med handlingar skulle styrks.
För handlingarnes anskaffande behöfdes dock en må-
nads anstånd. Svaranden erhöll det rådrum han i
ena och andra afseendet begärt och då milet fjortor
dagar sednare förekom, blefvo 84 vittven, käranden:
on.bud och de fem personsr, som offentligen uttala
sin oförställda aktning för kärarden, inberäknade, a!
svaranden uppgifne. Fruktan för tubbningsförsök lade
vid detta tillfälle ej hinder i vägen att nimua vittnena.
eburu ingen af dem var tillstädes för att genast höras.
Svaranden synes sjelf hafva funnit 84 personer var:
en alltför liten del af hela Sverige,, hvarföre har
ännu en gång begärde och erhöll uppskof, åter på
414 dagar för atwt anskaffa flera vittnen. Hans be
mödandena rönte också den framgång att han der
23 Juli kunde ytterligare uppgifva 33 personer. Sex
veckor förut hade svaranden lofvat att med 200 per
soner, ja med tela Norrköping, och till och med me-
delst hela Sverige styrks, att hans vederpart vor.
illa känd. Nu hade till och med det bestämda an-
talet 200 nedgått till 447. Och liksom för att visa
det viljan ej saknats att få hela Sverige till vittne.
voro dessa sammansökta i Stockholro, Norrköping,
Nyköping, Gefle, Wexiö, Götheborg, Wemnersborg,
Helsingborg, Lilia Åby och Norsholm. Afven det
anstånd var nu förflutet, som svaranden sjelf förbe
hållit sig för ingifvande af de bandlingar, hvarmer
de förmenta smutsiga bragderna, skule styrkas.
Svaranden medgzaf också, att han erhållit en del a
de handlingsr han äsyftat, men som några ej kun
nat anskaffas, fann han för godt att endast föret:
bevis, att desa ej funnits der han sökt dem. De
vittnen svaranden uppgifvit skulle emellertid höras.
Ewt vittne hade redan den 25 Juni blifvit afhör::
vid ridstufvurätten, fyra hördes derstädes den 93
Juli och eit lika antal den 50 i sistnämnda månad
Från större delen af åe i Stockholm uppgifne vitt-
nens hörande afstod svaranden likväl snart. Men
det var ej här, uian i Norrköping, svarandens för-
nämsta styrka var samlad. Hela Norrköping hade
han, efter hvad redan är nämndt, lofvat skulla in
tyga, att käranden vore ej blott illa känd, utan myc-
ket illa känd, och 87 af de uppgifne vittnena skulle
också höras vid nämnde stads rådstufvurätt. Der
27 Augusti var den för vittnesförhöret derstädes ut-
satta dag och större delen af vittnena voro redar
vid rätten tillstädes, då svaranden lät genom ombud
ingifva en skrift deruti han, enär vittnesförhöret
mäste anses lita obehöfligt, som ändamålslöstn, åter
kallade sin begäran om detsamma. Var nu vittnes-
förhöret i Norrköpieg, der käranden i nära trettit
års tid varit bosatt och således bäst måste vara
känd, ändamålslöst, ännu vida mer inträffade dettel!
med förhören härstädes, om nemligen ändamålet nå-
gonsin varit att skaffa verkliga förhållandet i dagen.
Det lärer då blifva för svarandens sätt att värja si;
ganska betecknande, att han icke desto mindre den
3 och 40 September härstädes fortsatte att påyrk:
uppskof med målets handläggning för vittnens inkal-
lande och hörande, samt att, sedan Kongl. Svea hof-
rätts utslag, hvarigenom rådstufvurättens beslut on
vittnens hörande upphäfdes, blifvit den 47 Septem
ber företedt, svaranden ändock begärde fortsättninr
af förhören och förmälde sig skola anföra besvär öf
ver Kongl. hofrättens utslag. Då nu detta försök
att uppehålla målet misslyckades, anhöll svarander
om protokollsjustering och anstånd för att eter 1ta-
gen kännedom af protokollen, visare ittra sig, mer
sedsn denna begäran blifvit bifallen och svaranden:
frånvaro två gånger orsakat uppskof med målet, had:
han, eftar tre veckors erhållet rådrum, vid sista ren-
sakningstillfället intet ennat att anföra, än n ny
begäran om uppskof för att taga kännedom af pro-
tokoilen och måste, då denna begäran afslog3, för
klara för omöjigt att vidare anföra något, ehuru
han den 23 Juli sjelf erkänt sig innehsfva en del
af de handlisgar, hvilka skulle ådagalägga kärandens
srsutsiga bragdern.
Aderton veckors tid, gom varit svaranden medgif-
ven till utförande af sitt svaromål, har således ej
satt honom i stånd att till sitt värjande förebringa
arnat, än de nio här afhörde vittnen, hvarmed skulle
ådagaläggas att käranden är illa känd. Om någon
motbevisning vore af nöden till gendrifvande af desse
vittnesmål, så skulle jag i sådant afs-ende kunne
äberopa de vittnesbörd. som meddelats af konungen:
befallningshafvande i Östergötlands lån, Norrköpings
magistrat, borgerskapets Aldste i Norrköping, veder-
börande prastman i den församling å landet, inom
hvilken käranden är fastighetsegare, och föreständarne
för mosaiska församlingen i Norrköping, af hvilken
käreeden är medlem. Men icke ens ett sådant gen-
mätle, hviltet, huru kraftig vederläggning deri är
må innefattas, sllid skulle tillerkänna vittnesmålen
någo! afseende, är numera behöfligt, sedan kongl.
hfrätten genom dess ofvanberörde utslag förklarat
dena omständighet, vittnesmålen sfsett, icke lagligen
utgöra föremål för utredning och bevisning genom
viltnen, samt att, genom de för viitnens hörande
meddeldte uppskof, målet blifvit onödigt uppehållet.
Då vittnesmålen såtedes äro utan all kraft och Ver-
ken, så också de i den åtalade artikeln emot kä
randen riktado angripelser blottade på all bevisning;
hvadan nu endast återstår att yttra rig om den
brottslighet jag ense: desamma innefatta.
Hvad härvid först beträffar det i åtslade artikeln
förekoremände utiryck, att käranden är illa känd.
så esär svaranden icke förmått uppgifva och styrk
någon af käranden begårgen lagstridig handling, :om
kunnat rättferdiga det cerigenom om kärandens van-
del fallda omdöme, uten fasthellre, oaktedt bonom
derill varit lemnadt öfverflödigt rådrum, en sådan
bevissing sig undandregit, samt härtill kommer, aw
föreståndarne för mosai:ka församlingen i Norrkö-
ping, hvilka det enligt gällende strdgar tillhör att
om kärandens frejd och uppförande meddela lag:
vitsord egande intyg, uti bevis af den 8 mnästlidne
Augusti, förklaret, att käranden pstädse gjort sig
känd för en redlig vandel och ett hedrande upp-
förende, anser jag svaranden genom ifrågavarande
för käranden skymfelige cch förklenlige uttryck hafva
angripit dennes goda namn och rykte och såmedelst
fort sig förfallen till ansvar enligt 2 mom. i 5 8 af
0 kopitlet missgerningsbalken.
Vidkommande härefter ordalagen i åtalade arti-lNi
keln, att till redaktionen inkommit en utförlig upp-l!i
a mm UM
— NN
TM ÖR Km er vw — cc BP fu FY
3 - PA 9
mm
PM AA AR TO mA Am
in or