Teater. Storhertigens testamente, dram i 5 akter, öfversatt af Berg från franska pjesen LAngelus, af Dennery och Lafitte; uppförd på kongl. teatern. Der förekommer i början af pjesen en reflexion öfver ödets besynnerliga vägar, på hvilka upphöjda personligheter stundom kunna sammanträffa med ringa och simpelt folk. Anmärkningens riktighet torde lemnas obestridd i en tid, då man seit en mängd furstar och andra stora män biltoga irra verlden omkring, och då man tar för gifvet att flertalet af dem näppe!igen, som Ludvig Filip, haft 455,000 francs i räntor till en liten tärpenning under landsflyktens elände, utan fått lefva som de kunnat af sina händers arbete eller goda menniskors välvilja. Sålunda dväljes en Pallavicinernas ättling under timmerhuggaren Braccis låga tak, eller egentligen under hans höga tak, ty s:ugan är mycket hög, har en stor dörr i fonden, en trätrappa, som förer upp till ett annat rum flera fot högt från golfvet — och längre fram till venster stå de uppslagna pcrtarne till ett vedskjul. Alla dessa dörrar och omständigheter äro af vigt för upptäckten af bemligheten med tronföljden icke till Genua, såsom vi förut af misstag uppgifvit, men till landet nistderintill. Det är nemligen så, att när hustru Bracci, som känner till denna bemlighet, ger sin son Gennaro förtroende deraf, sker det jus! i rummet med de minga dörrarne. Ett par lyssnare få på det sättet veta, att den förre storherligen, Andreas Pal:avicini, haft den sorgen att se tre af sina söner i deras späda år dö af en besynnerlig tvinsot, men att en fjerde son,