Teater.
Storhertigens testamente, dram i 5 akter, öf-
versatt af Berg från franska pjesen LAngelus,
af Dennery och Lafitte; uppförd på kongl. tea-
tern.
Der förekommer i början af pjesen en re-
flexion öfver ödets besynnerliga vägar, på hvilka
upphöjda personligheter stundom kunna samman-
träffa med ringa och simpelt folk. Anmärkningens
riktighet torde lemnas obestridd i en tid, då
man seit en mängd furstar och andra stora
män biltoga irra verlden omkring, och då man
tar för gifvet att flertalet af dem näppe!igen,
som Ludvig Filip, haft 455,000 francs i räntor
till en liten tärpenning under landsflyktens
elände, utan fått lefva som de kunnat af sina
händers arbete eller goda menniskors välvilja.
Sålunda dväljes en Pallavicinernas ättling
under timmerhuggaren Braccis låga tak, eller
egentligen under hans höga tak, ty s:ugan är
mycket hög, har en stor dörr i fonden, en
trätrappa, som förer upp till ett annat rum
flera fot högt från golfvet — och längre fram
till venster stå de uppslagna pcrtarne till ett
vedskjul. Alla dessa dörrar och omständighe-
ter äro af vigt för upptäckten af bemligheten
med tronföljden icke till Genua, såsom vi förut
af misstag uppgifvit, men till landet nistder-
intill.
Det är nemligen så, att när hustru Bracci,
som känner till denna bemlighet, ger sin son
Gennaro förtroende deraf, sker det jus! i rum-
met med de minga dörrarne. Ett par lyssnare
få på det sättet veta, att den förre storherli-
gen, Andreas Pal:avicini, haft den sorgen att
se tre af sina söner i deras späda år dö af en
besynnerlig tvinsot, men att en fjerde son,