skrånkte att vija.n
RÄTTEGÅNGS- ocH POLISSAKER.
Sedan skriftvexlingen blifvit siutad i tryckfrihets-
målet mellan stadsfiskalen de Berg och skrädderi-
arbetaren Nygrer, såsom ansvarig utgifvare af tid-
ningen Ån en gång Folkets Röst, angående en i
nämnde tidning införd artikel om cholerafarsoten,
skedde i dag val af jurymän, dervid utsigos: af hr
de Berg: statskommissarien af Tuneld, lagmannen
Taaivon (utesluten af svaranden), professoren Enberg
och professoren Boheman; af svarandens biträde, hr
Carl Lorenz junior, kapten Stjernsvärd (utesluten af
käranden), v. häradshöfdingen Ström, handlanden
Wernqvist och juveleraren Zetherberg; af domsto-
:en: öfveringeniören Ahblreich, bankokommissarien
Deutsch, doktor Sonden (utesluten af svarenden),
vice häradshöfdingen Jacobsson (utesluten af käran-
den) samt fabrikören John Söderberg.
Juryn skulle kallas att sammanträda den 30:de i
denna måned.
— I Philipssonska målet emot Folkets Röst), för
hvilken hr Franz Sjöberg blifvit förklarad som an-
svarig utgifvare, bar kr Dufva i dag afgifvit slutpå-
ståenden i hvad som kan bero på juryns bedö-
mande. I dag åtta dagar skall hr Sjöberg derå
svara vid vite af 40 rdr bko. Na medhinnes icke
gärmare redogörelse, men den skall en annan dag
meddelas.
— Vid rådhusrättens 3:dje afdelning har en längre
sid fortgått ett mål mellan kanslisten Samuel Johns-
son teh sprutmästeren Victor Sjöberg angåtnde af
den förre väckt påstående, att af Sjöberg utbekomma
lön och kostpenningar, som Johnsson i egenskap af
informator för Sjöbergs barn hade hos horom inne-
stiende.
I detta mil her rådbusrätten nu meddelat dom,
hvarigenom Sjöberg, som medgifvit, att öfverens-
koremelse parterne emellan träffats i slutet af 1848,
att Johnsson i stället för kost skulle: åtnjuta. 93 rdr
rgs i månaden, men icke ens föreburit, än mindre
styrkt, att Jobnsson bekommit denna ersättning, blef
ålogd att till Johnsson utgifva kostpenningar för tre
månader med 350 rdr bko.
Beträffande den fördrade lönen har rådhusrätten
ansett half bovisning åvägabregt derom, att då Johns-
son år 4846 antogs till informator hos Sjöberg, denne
yttrat till honom, att Sjöberg; mot det att Johnsson
såsom informator lemnade hans son undervisning i
vissa ämnen, ville betala honom 200 rår bko om
året samt derjemte bestå honom rum och kost. På
grund häraf och då Sjöberg icke visat, att Johnsson
brustit i fullgörandet af den undervisning han åtagit
sig, blef Sjöberg ålagd att, om han gitter, den 29:de
i dezna månad med ed betyga, det han icke utfåst
sig att förutem mat, fria rum cch uppassning till
Johnsson betala någon årlig lön; skolande Sjöberg,
om han åt eden brister, till Johnsson utgifva den
omtvistade lönen för de tvänne år han såsom infor-
mator undervisat Sjöbergs son, beräknad efter 200
rdr bko för året. Men för den tid af ett år, som
Jobnsson derefter varit anställd som informator för
Sjöbergs tre döttrar, blef Johnssons anspråk å sär-
skild lön-ogillad på den grund, att domstolen icke
ansåg honom hafva styrkt, det han vore berättigad
att för närnde tid åtnjuta någon annan löneförmån,
än den af mat, fria rum och uppassving.
Kanslisten Johnsson har under målets handlägg-
ning anfört, att Sjöberg inför f. d. kämnersrättens
4:de afdelning uti målet melien Sjöberg, å ena, samt
hans bustru och kanslisten Johnsson å andra sidan,
yttrat, att efter hvad Sjöbergs böcker skulle utvisa,
Johnsson quartaliter uppburit lön för den tid, bar
hos Sjöberg varit anställd som informator. Emedan
detta yttrande, som efter Jonssons förmenande in-
nefattade erkännande, att öfverenskommelse om lön
varit träffad, ehuru Sjöberg sedermera förnekat det,
cke kommit att i kämnersrättens protokoll inflyta,
har Johnsson anhållit att åtskilliga personer, hvilka
närvarit, då Sjöberg haft samma yttrande, måtte
blifva såsom vittnen afhörde; men rådhusrätten har
zenom särskilt beslut afslagit denna hans begäran.
— Uti det vid rådhusrättens 3:2e afdelsing anhän-
siggjorda målet mellan drängen Klintvalloch sprut-
wästaren V. Sjöberg angående klander af orlofssedel
ingaf den sistnämnde i gär slutförklaring, deruti han
pnförde, att ham icke ansett sig kunna eller böra
vifva Klintvall bättre orlofssedel än han förijenade,
mer som Klintvall under tiden; som förflutit efter
orlofssedelns utfärdande, märkligt förbättrat sitt upp-
örande, ville Sjöberg gerna underkasta sig domsto-
jens beslut, i fall den ålade horom att gifva Klint-
vall en bättre orlossede. Hvad sanginge det under
rättegången väckta påståendet om kost och lön för
den tid Klintval! skulle blifvit från tjepsten olegli-
sen skild, ansåg Sjöberg samma påstående icke för-
tjena något afseende, enär derom icke vore stämdt.
I slutet af sin skrift antydde Sjöberg, alt de mot
honcm under rättegången framställde insinustionerna
säkerligen uteblifvit, om icke bokbondlaren Åberg
illtvingat sig förtrosndet att biträda hans vederpart.
Herr Åbeig an:örde i enledning häraf, stt tro-
igtvis ingen fästade något afseende på hr Sjöbergs
beskyllniugar, antingen de framställdes inför domstol
ller annorstädes, hvadan Åberg också skänkte dem.
it förakt och icke brydde sig om at å Sjöberg
yrka något. ansvar.
Sjöberg: Jag tackar ödmjukest! .
— Vid rådhusrättens 4:e afdelning fortsattes i går
undersökning med pigan Gröndal, tillialed för stöld
ef en koppsrsicgaren Malm tillhörig sillversnu:dosa:
Tvänne nya viitnen afhördes och berättade, att då
Malm enidag frågat .Grördal, hvar hon gjort af hans