MIAS, IVER IIe SATIRA 9H M-56) TRvi ojviigj
och — behåller det man en gång tagit sig.
På detia sätt har det redan både en och
flera gånger förut, fastän icke så nyligen, det
vi kunne påminna oss, gått till, att i en hand-
vänning draga utöfningen af den enskildes rät-
tigheter under polismaktens faderliga myndig-
het. Detta gifver emedlertid anledning till den
för hela nationea särdeles intressanta frågan,
om, vid tillfällen då en embetsmyndighet, vare
sig hvilken som helst, behagar tillvälla sig en
makt öfver enskilde medborgares bandlingar,
som icke genom något föregående rättsenligt i
uppdrag densamma tillkommer (hvilket allal
varit ense om här hafva egt rum) — huruvida .
icke i sådant fall någon rättelse skall kunnaj:
vinnas. Säkert är, alt om en embetsman viå-
gade något sådant stez, som inträngde på ko-
nungamaktens prerogativ, så vore han på ögon-l.
blieket afsatt och undginge utan tvifvel icke!
teltler tilltal derutöfver; men när det blott!:;
gäller folket så är det helt annat. Emellertid:
har landet tvänne serskilda auktoriteter, justi-:
tiekanslern och justitieombudsmannen, hvilkas
åliggande just är att tillse, det lagöfverträdelser
eller maktmissbruk af embstsmyndigheter var-
da beifrade; ech det är vår oförgripliga mening,
att om dessa auktoriteter, sedan deras upp-
märksamhet blifvit fästad på ifrågavarande kun-
görelse, icke vidtaga något steg att få densam-
ma upphäfd, hvartitl justitieombudsmannen eger
en särskild anledning uti den 8 af sia instruk-
tion, som åägger honom att anmäla olämpliga
eliter föråldrade författningar till upphäfvande,
så uppfylla de icke sin pligt.
Vi hafve, för att icke grunda deana vår å-
sigt blott på ett löst resonaemanz, noga ge-
nomläst de kungliga bref och föreskrifier, som
utgöra öfverståthåliareembeteis instruktion; der
finnes inzenstädes någonting som berättigar till
den maktutvidgning, som hufvudstadens polis-
styrelse behgat tillegna sig genom den mera-
nämnda kungörelsen. 1 sjelfva verket måste
här nämnas, att om också en sådan före vårt
närvarande statsskicks början, under en enväl-
dig styrelse, utfärdad instruktion hade kunha
gilva ett plausibelt stöd för det ifrågavarande
förkunnandet af ett bon plaisir på bekostnad
af en allmän frihet i utöfningen af lofliga bandlin-
gar, som ej böra bero af en preventiv lagstiftnings
godtycke, så hade det i alla fall fullkomligt
kunnat sättas i fråga, huruvida ena dylik myn-
dighet numera vore tillämplig; så mycket mera
måste detta då vara fallet, när icke ens in-
struktioneraa lemna någon sådan skenbar rätts-
grund åt företaget, såsom vi strax skole se.
Af Kongl. förordningen af den 13 Februaril
1776, hvarig-nom polisens sjeliva instiftelse
gjordes, sådan denna inrätinisg till bufvudsa-
ken äcnu är, finner man, såväl af ingressen
som tredje paragrafen tydligt, att tili polisens
verksamhet ezdaist öfverlemnas s. k. ordnings-
mål, såsom: gatorna3 och grändernas renbåll-
ning, Jyktors uppsättande och itändande, tig-
geriers hämmande, taxors öfverträdande, för-!
scende i mått, mål och vigt, vanartigt löst
folks uppsökande och streffande, förköp, olof-
ligt mångleri och afsalu, ankomne fremman-
des angifvande, sittande på källare cch kro-
gar öfver förhadna tiden, öfverdådigt köran-
de, ra. m. hvilket allt uppräknas, cch ännul
vidare i Kgl. brefvet den 23 April 1793 ut-
lägges och bestämmes i 32 särskilda punkter.
Ingenstädes träffir man någon åt polisen upp
dragen rättighet tiil preventiva åtgärder af
den art, som på förhand kunde lägga hinder i
vägen för personers i öfrigt tillåtliga handlin-
gar. I öfverståthållarinstruktionen af den 25
Aug. 1791 8 17 läser man väl, att öfverståt-
shåliaren skall underrättas om allt hvad i re-
sideaset sig tilldrager, för att kunna, såsom
orden lyda, vidtaga nödige mått och utvägar
till förekommande af alla missbruk och ere-
dor, samt bibehållandet af det allmännas sä-
nkerhet,. Detta kan visserligen synas innefat-
ta, ait denna auktoritet har rätt att få hos sig
anmälda slla offenttiga företag, för att kunnal
genom någon nirvarande organ tillse hvad der-
vid föregår; men icke, alt öfverståthållareem-
betet e:ler dess organ, polisen, eger förekommal
någonting annat än missbruk eller oredor,
således icke har rätt till binders läggande på
förhand mot: hvilket offentligt företag som helst,
hvilket likväl sker om, ealigt öfverståthållare-
emb:s kusgörelse af den 16 Sept., detta embe-
tes tillåtelse skall afvaktas innan sådant, som i
öfrigt icke är i Jag förbudet, får ega rum, samt
om enhvar som utan slik tillåtelse verkstäl-
ler företaget, utsättes för bög plikt,, Nu hör
exempelvis just allmänna föredrags hållande
och likaså konserters uppförande cch konst-
samlingars förevisande till klassen af sådana
företag, som i och för sig sjelfve icke äro för-
budne i svensk lag eller i rågon författning,
utfärdad. af statsmyndighet som har rätt till
lags stiftande : Då öfverståthållareembetet nul
tillvällat sig makten att stadga, det ett dylikt
företag ej får ske utan afvaktan af detta em-
betes tilistånd, hvilket naturligtvis måste förut-
sätta makten att på förhand pröfva om hvad
som begäres får ske, samt att eter denna pröf-
meg konstituera sig till den myndighet som
skall ega rättighet att efter sitt tycke bifalla
eller neka, så innefattar detta följaktligen en
alldeles ny ordning, en ny leg, till hvilken
man förgäfves söker rättsgrunden i någon den
lagstiftande statsmyndighetens författningar.
Tvertom läses i sjelfva 1776 års Kgl. förord-
ning 8 8: men hvad nya ordningar vidkom-
mer, som kunna vara af någon vigtighet, så
skola de icke göras eller ställas i verket uten
pföregången underdånig anmälan hos O:s, och
med Vår tillåtelsen.
Nu har emellertid icke ens en sådan före-
gående anmälan hos regeringen blifvit åbero-
bad, hvilket otvifvelaktigt bade skett i anled-
ping af tidningarnas anmärkning, om den hade
egt rum; ehuru vi, såsom en gång förut blif-
vit yttradt, icke ens kunna erkänna att ko-
vungamakten rättsenligt kan göra sådana pre-
än fönrnnanbhueftan LL TE I IA