valivs åsigter äfven i ett af dessa sednare fall företer Tidens sednaste nummer, för i lördags, uti en insänd artikel undertecknad po:t!jenstemar, och föranledd af ledigheten i generalpostdirektörsbefattningen. Bore hade nemligen med anledning af denna ledighet erinrat om den insigt och skicklighet som detta chefsembete erfordrar för tillvägabringandet af nödiga och önskade förbättringar i postväsendet, hvaruti, lika som i många andra organisationer, nästan alla andra länder i Europa på den sista mansåldern gått långt förbi vårt land. Deremot är posttjenstemanneas syftemål med sin artikel (som varit skrifven före embetets; återbesättande) att framställa den önskan, att Konungen ej må lyssna till detta skrän, och att valet ej åter måtte fa!la på en person, som jagar efter Aftonbladets eller andra tidningars gunst och som är gripen af den yrande reformlustann, den posttjenslemannen naturligtvis skall finna besvärlig. fan anser också att generalpostdirektörsplatsen ej fordrar en sådan civil embetsmannaerfarenhet, som andra verk, utan blott en chef med sundt omdöme ochis godt förstånd (men detta är redan ej så litet) för att snart studera sig in i verkets förhållanden och detaljer samt för att hindra pro-! jektmakerieto. Kommer nu an på, om den utnämnde i dessa bänseenden blir Tiden till lags. ! Baron Stael von Holstein är känd såsom en driftig man med godt omdöme, fastän ingen! politisk reformvän, och det kan således hända att han till de stationäras förargelse, ändå tänker på en och annan reform. Det var a!t vänta, att den afgångne generalpostdirektören icke skulle falla en sådan posttjensteman som denne insändare i smaken. Också! talar han om palla de förstörande reformer som baron Hamilton bedref och troligen än vidare! pbedrifvit om han fått sitta qvar på sn platsn. : Helt annatno, heter det, hade förhållandet varit, om han inhemtat och lyssnat till de råd, som hans närmaste, redlige och inom vertet. kunnige män voro villige att lemna honom; men dessa stötte han ifrån sig, och rådfrå-: gade endast sin vän boktryckaren Lars Hjerta, och sin egen sjelftlokhet.. I parenthes kan härvid vara på sin plats att nämna, att baron: Hamilton aldrig talat vid boktryckaren Lars Hjeria om några postverkets angelägenheter, med undantag af en gång, för att lemna uppJysning angående orsaken hvarföre en väntad! nedsättning i prenumerationsafgiften på utländska tidningar ej kunde realiseras mer -än till en obetydlig de!, hvilket samtal skedde vid ett för ändamålet sflagdt besök på baronens embetsrum; äfvensom att baron Hamilton och hr, Hjerta i öfrigt på fyra eller fem år ej talats! vid mer än uvgefir lika många gåvger på gatan i förbigående. Ja, till posttjenstemannens! förskräckelse niåste vi till och med nämna, att hr Fjerta vida oftare under samma tid kommit att tala vid nuvarande generalpostdirektören friherre Staöl von Holstein, och hvad värre är, att hr Hjerta till och med under halftannat års tid bott under samma tak med friherre Staöl von Hostein). j Hvilka de förstörande reformerna äro, dem it friherre Hamilton infört och som lära vara så minga, att posttjenstemannen finner för vid-; lyftigt att uppräkna demp, känna vi verkligen icke; men några sådana synas oss obestridligen I hafva ledt åtminstone till korrespondenternes : gagn, såsom nedsättningen i portot på utländska bref samt tätare postgångar än förr till och I ifrån bufvudstaden. Att sådant kan göra litet ! mera besvär vid expeditionerna är likväl både möjligt och sannolikt, hvaraf det äfven blifver i förklarligt, att sådana posttjenstemän, som mer i eller mindre beräknat att få innehafva sina embeten såsom sinecurer, gerna önska hindra alla I ytterligare projektmakerier i samma anda. Hvad frågan om sjelfva portot beträffar, så finner också Tidens posttjensteman, att detsam: ma snarare bör ökas än minskas, och försla-: l l l Zz I a TR IR NN Rn AA I sm OA a AAA AA OA VV mm sm LLA AI IR I DD DD Lr To I DAR get om ett lika porto för hela riket duger i hans tanka alldeles icke. Föreställningen att brefvexlingen deraf skulle ökas finner han vara en chimer,. Detta är konseqvent; ty en man: al stockkonservativa åsigter bör icke medgifva,. att andra länders erfarenhet, om den ock skulle visat sig lika öfverallt, betyder någonting för! Sverige. I I öfrigt har posttjenstemanneni Tiden denna i gången icke varit ensam om att göra utfall mot . baron Hamilton, utan haft en ganska god bundsförvandt wi Folkets Röst för samma dag. Som i: hvarje fågel sjunger efter sin näbb, så är to . nen emot baron H., i en artikel med anledi ning af den nyligen skedda utnämningen, naturligtvis ock sådan men kan vänta i sistnämnde tidning. Det intressanta och märkliga härvid är, att en afgången embetsman sålunda öfverhopas med ovett i en tidning, som skall , passera för radikal och oppositionsblad, just då den förre anses hafva follit i disgrace för ett obetydligt formfel vid eit tillgörande, som likväl! haft befordrandet af en utaf regeringen anbefalld underhandlivg till syftemål. Detta förtjenar antecknas såsom karakteristiskt, hvarvid! likväl för opärtiskhetens skull bör tilläggas, att, enligt hvad om ifrågavarande sak berättas, baron Hamiltons afskedstagande icke torde hafva varit ovilkorligen framkalladt af något nödtvång eller någon avis om att det borde ske,! utan kom ifrån bonom sjelf. ) Öfverhufvud är det ofta repeterade talet om ett förtroligare förhållande mellan baron Hamilton och: hr Hjerta en uppfinning som saknar all grund.l men hvars syftemål ej är svårt att utröna, då! hvarje beröring med Aftonbladet eller hvarje lutning åt samma håll som Åftonbladet i politiska åeigter, i det officiella lägret måste anses för en styggelse, och den som blott kunde misstänkas för något sådant, borde, sig sjelf till streff och androm till varnagel, i tid utpekas. nen — Nära en månad är nu förfluten, sedan den kungörelse utkom, bvarigenom öfverståthållareembetet tillåtit sig ati ställa FR