sen Hotmnröm Div d-på sex månader, år .oriktiga IAktofi hade at datta, mob domstolen frikände honom. — He Carl Lorentz junior hade hos polisen anmit, alt han fått stryk utanför rådstugan af löjtnant Zothies, som också kallat bonom tymmel mi mm, och yrkade ansvar derför å hr Zethreus. Saken förekom i dag och polismästarer Lagermark tilllät referenien för pFolkets Röst; Lorentz, att: uppguka en Jing obestyrkt historia om hr Zethrei mo-: piskat upp Lorentz och om han kallat honom lym-!a mel etc., såsom Lorentz uppgaäf. Detta medgaf Z. ock 3, under förklarande att han gjört det icke blott n, utan flera gånger. Löjtnant Zethreus dömdes att och Lorentz skänkte sin andel i böterna ät de fattiga. — Hr Lagerinark år allvarsam emot dem, som Eao qviana, som var angifven att hafva utslagit ett nattkärl och i dag inställt: sig, men nekade till för-lt brytelsen, ålades att inställa sig vid heminingsäfvenriyr i morgon; då bevisningen skall förebringas: : I mäölet mellan sergeant Pettersson vid Svea artilleri och poliskonstapeln Carlsson samt dennes; broder, rörande öfvervåld mot Pettersson, har Carl-; sönernas uppgift att Pettersson skulle hafva varit öf.li verlastad, numera biifvit af många vittnen vederlagd. I; — Uti det mellan gesällerne Kahl:och Bremer inför rådhusrättens fonste afdelning anbängiga milangående: väckt ansvar å Bremer för försåtligt öfver-, fallande, hade svaranden till i går blifvit ålagd att; afgifva sina slutpåståenden; men då målet nufbåropa!, des, anmälde Kabls rättegångsbiträds vice mnotarien k Andersson, att Kehl först i går fått kunskap om ; dere vittnen, som. hade vigstiga upplysningar ått medft dela, och af hvilka tre pu voro närvarände. Brev mer bestred vidare vittnesförhör, esär Kahl Varit; ålagd att vid förlust af vidare rättighet dertill vid I förra rättegångstillfället uppge all den bevisning, a hvaraf han. ville sig begegna, men sedan ordföranden 8 föreställt honom, att-om han, som ham påsiod, vore oskyldig, han borde vara angeligen om att få måd läv så Mycket som möjligt utredi, semt notårien Andersson fästat hans uppmärksamhet derpå, att om ; vitinsna nu icke blefvo afbörda, det aldrig Kundelg förvägras Kahl att få dera hörde i hofiätten eller, mä!et för sådant ändamål äterförvisadt, förklarede a Bremer slutligen att han !cke hade något emot det o begärda vittnesförhöret.. De nu: närvarande vittnena som, ala bo i det hus vid Köpmangatan; der våldet H siulle blifvit föröfvadt, fingo Härgftör aflägga eden a och berättade: . ; Jungfru Collander : att hon, som har sitt fönster snedt öfver fönstret till det. rum, der Söderbergs arbetare bo, på morgonen den 23 Augusti något efter kl. 8 bört ett buller af slagsmål uti ifrågava-, randa. rum, och hade hon, ..sedsn hon. öppnat. fönt ;stret,,tygligt förnummit, att: käppslag utdelades och tf käppar afbrötos, men : vittnet kunde icke upplysa, s hvilka dessa personer värit. är d Pigan Olsson: att hon; som bor i-sämma förstuga, den. 23 Augusti kl. mellan 8 och 9 hört ett bulfe i det rum, der Söderbergs arbetare hafva sin bostad, hvarföre bon ställt sig vid dörren och lyssnat. Hon bade då hört flere käpprapp utdelas och en person under de rysligaste eder hota att slå ibjel den an-g dre personen, söm varit inne i rummet och som,lc eruru förgäfves, bedt om förskoning; men som hon!g förut hvarkea känt Ksabl eller Bremer, kunde honjc icke bafva igenkänt rösterna. ä Pigan Gusteva Forsberg, som bor 2 trappor upp,sg hade em fredsgsmorgom i slu:et al Augusti: klockan j emellan! 8 och 9 från det rum, der Söderbergs :ar-j batare bo, hört buller och oväsen af två tvistande g perso5er, af hvilka den ena en gång utropat: släpp!g käppen! men vitinet hade icke kunnat höra, om några sleg utdelades. Efter en stund hsde hon i i förstugan sett två personer komma ned, ef hvilka dep, som gick förut och som varit liten till växten (Kahl är ovanligt liten) synts mycket upprörd och skyndat sig, bvyaremot den ahdre, som varit längre haft en lugn gång. j Notarien Andersson hemställde härefter till Brefröer, om han icke i anledning af kvåd mot honom förekommit ville tillstå sin förbrytelse, men då Bremer fortfor i sitt nekande, anhöll Andersson om ytterligare anståed för Äera viutnens aftörende, med bifall hvariill målet uppsköts på åtta dagar, — Inför samme afdelning hölls i går rannsakning med Korrektionisten Borggren, en yngling, som såg ut att vara omkriag sexton år. Poliskonsiapeln Waxell börges och berättade, att Berggren i kovgl. poliskammarens skrifrum erkänt, att han i sällskap med en annan från hustru Röding stulit. nära 30 rdr. Då Berggren väl medgaf att han afgifvit en sådan berättelse, men. påstod sig dertill hafva blifvit tvingad med stryk, upplyste Waxell att han åtminsione så länge han varit inne i rummet, icke sew någon slå Berggren. Målet uppsköts. — Svwickarmästaren Wessmans fru: hade till i dag! inlemnat ett. memorial -till poliskammaren, hvaruti! bon uppger, att en fru Natt och Dag, hustru till den för mågon tid sedan till Amerika afvikne f. d,notarjen Natt och Dag, af fru Wessmans af sjukdom för pärvarande sängliggande man tillnarrat sig diverse nya möbler till ett belopp af 415 rdr banko, på så sätt, att hon lofvat vid möblernas emottazande an-r tingen genast betala summan eller derföre ställa an-1 taglig borgen, eller också till säkerhet lemna nägra!s handlingar; utvisande hennes eganderätt till några utöva egendomar i, Calmar län. , Vid möblernas lemottagande hade hom emellertid icke allenast försummat att-uppfslia några af dessa vilkor, utan äfven sedermera vägrat att återlemna dem; i anled-4 ning hvaraf fru W. nu anhöll om öfverståthållare-! embetets bemedling att återfå dem, eller också sä-! kerhet för desamma. 1 Fru Natt och Dag, häröfver hörd, medgaf att!! hon uppgjort köp om ifrågavarande möbler till. det!! angifna beloppet, äfvensom att hon betingat sigännul mera möbler, hvartill hon, till beklädnad på ett dusi I f (; r ng CR br BA CM a. w VM mm 0 FAI sin till dessa hörande stolar, lemnat fru . Wessman ett tyg som hon tillhandlat sig för -20 rdr banko; men påstod att hon genast sagt, det -hon ej kunde betala beloppet förr än i slutet af November månad, till hvilken tid hon betivgat sig anstånd. Då deita bestämdt bestreds-af fru W., som vidblef sin förra uppgift, föreslog polismästaren länge. förgåfves fruSs Nätt och Dag att återlemna möblerng eller för demC ställa säkerhet, hvilket fru N; o. D. enständigt väg-q rade under förklaring, att hon ville betala i slutet af November, och för öfrigt enträget yrkade målets remitterande, hvilket hon påstod icke angick polis-! kammaren. Slutligen förmådde polismästaren henne: genom många föreställningar att återlemna möblerna. s men det med det vilkor. att fru W. skulle betala henne värdet för det lemuvade möbeltyget, samt dess-ä utom gifva henne i ersättning för transportkostnaderk 30 rdr banko. Då inga föreställningar om orimlig ! heten af ensådan fordran hjelpie, utan fru N. o. D.: i stället visade: sig mera böjd att behålla möblerna. ingick fru Wessman beldre på denna förlust, än att.! såsom hon uttryckte sig, säkerligen annars förloran alitsammsns. — Sedan. fru Wessman anhållitom bandräckning från poliskammaren till möblernas af. Lö I hemtlande, ifall fru N. o. D. skulle vägra att enligt en uppgjord öfverenskommelse utlemna dem, och denna anhållan blifvit beviljad, fingo parterna afträda. (3