komst ban beräknar sig? Och likväl; hvad uträtta i sjelfva verket dessa spärrningar? Hvilken posiliv säkerhet lemna de med alla sind uppoffringar ati koleran utestärges? Huru kom sjukdomen till Ronneby? Och till huru många ställen på landsbygden kring Malmö har den väl spridt sig, ehuru derocmkriog iagen spärrning kanvutföras? Och ändtligen, buru har sjukdomenr uppkommit i sjelfva Malmö, ilt föll man bör sätta-tro tillerfårna läkares ord ? k vn Sn tr Paren Ett besök hos Kalmyckerna på Woigaheden ).. När en hords. taltika ;bjordar. icke längre hafva tillräckligt bete i lägreis-grannskapoch derås ;vallandepå större afstånd blir alltför besvärligt, gilver fursten tecken till uppbrott och bestämmer den: nya. lägerplatsen. Då sönder2? tagas tältbyddorna -alldelesoch lastas påskai, melernå; de smärre och sämre, hvilkas sönderDb tagning skulle. sblifva: alltför tidsödande, emedan de ofta blöttrmed nöd sammanhänga medelst snören och trådar, ställås, i det skick de befinnas, på kameler .eHlerkärror att: fortskaffas tillydennya lägerplatsen. Hvart hushåll -anträder färden. så snart den hunnit sammanpacka och pålassa, Sit boning och sitt bohag, poch nu, uppstår ett muntert lif på den gräns-!p lösa,heden..; Stora och .små flockar kameler, smed på dem -xvupptornade -familjgrupper öch! Nyttsaker: hjordar, sammanhållna af raska rytStare: ensåmma, vandrare, och ryttareflockar —— alla tåga under glädjeropy gnäggande, bölände och bräkande; det utsatta målet lill mötes, vid hvilket hela hbörden slutligen ordnar sig som förut, efter.rang och stånd, med fursten i me-! delpunkten: j Dessa okonstlade naturbarn, ledda af en sträng: religionslära, och genom .sina få behof befriade! från det fäktande för lifsbergning, som skulle! kunna qväfva deras, af naturen godsinnade anlag, förblifva oföränderligt välvilliga och gäst-j frisoock sioa närmaste ömt tillgifna. Attfa-!4 sta och kroppsligt bereda sig öfverlåter HOpen n åt de rikacoch förnäma; att bedja åt presterna ; själf ser den, under mättligt arbete och sträf-.h varide samt ljufvå illusioner, sina, dagar sorg-, löst: förflyta: le Deras sånger, som sakna både rim och rythm,: föredragas ständigt i moll, och kunna tjena till ig, profstyckem: på de uräldsta skaldeförsöken afq ett -konstlöst natursinne. Se här ett par sådane prof: ; em mk I ol Do fu E — vn Fe Hemlängta nr. I . Tidigt om morgonen, när lärkans stämma klingar, när jag hör den Jjufva sången, tänker. jag ständigt på de mina. j Ack, min fader, så färdig i bågskjutning! Ack, min moder, så mild för mitt minne! Skall det stadåa blött vid åtankan? ö Tankan är ej annat än en bedragare; u Det man ser och bör, det är sanning! 7 I Ö, mina vänner, låt det vara er sagdt: i Framtidensskickelså ar dold; Es i Oväntad lycka följer lika snabbt, si lika snabbt somr olyckab, under verldens skiften. b Till den älskade. FT Ack, du öfver allt älskade! Lik kogrets smycke, du älskade! Min själs enda mål, du älskade! -Mi!d, utan svek, utan vrede, v utan högmod och tväng, du älskade! In Ditt hjerta och mitt äro som två frön i samma kärna. P Hvilka finna väl hos dig någonting att klandra, r äfven när de äro uppfyllda medafund? id Min älskling låter dem då plåddra ostördt; S ty de lefva tnU sin eget skam; b Som den. sköna solen och som himmelens måne . A ser. man på jorden blott dig och mig! (ö DPerföre skola vi aldrig skiljas åt, oj utan tillsammans pjuta glädjen : Vv Ea brudgum måste med våld föra sin brud Ar från hennes föräldrars bydda will siv; frivilligt la skulle hön icke följa den älskade, om än hen-u nes föräldrar gåfvo sitt samtycke dertill. F Tidigt pT bröllöppsmorgonen samla sig jung-! frutna, brudens leksystrar, och omringa henne, 2 färdiga att försvara benne mot alla anfall. Brudgumiäfen skulle aldrig lyckas att låckal, henne ut ur denna -hägnande -kretsz. och atttei strida med jungfrur Och barn, är en man icke lb tillåtet, Meny fruarne förbarma sig: nu; öfver! honom. och. utföra :stridem i -hans. ställe. Bättre! bekanta. med brudens tillkommande öde, för-2 jaga de hennes beskyddarinnor,. genom att slå omkring sig med sina nedvikna långa klädnmingsärmar; hvarefter de gycklande och skäm-la tärde kringdansa bruden. k På ett altare, vid stridsplatsens ena sida, stålb de metalliska husgudarna-i sin sidenskrud; ochhb tillse att ceremonien utföres på tillbörligt sätt, och brudens. anförvandter omringa stridsplatsen i en förtrogen krets, väl bekanta med stridens utgång. Andtligen är den sista bland de häg-liå nande jungfrurna aflågsnad; den härpå väntansk de brudgummen griper då sin brud, kastar sig!de jemte henne på sin bäst och ilar, betedsagad)ä äfven till häst af sind lekbröder, Med det sköte na rofvet till sin hydda. ; Om bruden skäfkt sitt hjerta åt någon an-l4; ran än dex föräldrarne vilja hafva till måg,lgi så inställer sig denne vid den för brudstriden!n utsatta tiden, hvsrom han fått underrättelse, d och då uppstår en strid mellan rivalerna, mens! utan vapen. likväl, på, vägen mellan stridsplatsen och den tilltänkta brudgummens bydda; segraren blir brudens man och får som sådan den presterliga vigseln; ty den allmänna åsigtea är, att den; somvieke. förmår till-!n kämpa sig en brud, icke heller är värd någon. k I vidskeppelse stå kalmyckårna ungefär påle sammartråppsteg, som massan bland jordens4 öfriga invåbare. Sigteriet mot sjukdomar öch)? onda andar saknas ej heller hös dem, ochl, hvar kalmyckska: bär på -hjertat en amulett, f likasom -hvar kalmycken sidan i tofsen-ellerlsa knappen på sin mössa; den utgörs i begge fal-ii len af en insydd bön, som en prest skrifvit Afven för de-aflidnas själar, hvilka antingen vistas i något af de fem ofvannämda -eiementerna, eller lifvar något djurs kropp, drages omsorg på det sättet, att man kastar i vatten eller nedmyllar i jorden små helgade lerfigurer Petter DaP ersremsvur: Fierestädes på heden pun ven små kapeller med dylika helgedoke op, till juftinvånarnes frommå:; se Ib Öaktadt komyckernas frikostighet på offer, ss sgenkläder,.eH kronor åt sina husgudar: oak. fö st åt de diPa vördnadsbetygelser som ägnasC! em andf likvälibland att de underkastas de us En: gångshördes från mitt nåbo-s J