som här brukas med handhästar. Bojan, som
man hittat, förrådde att den blifvit lossad af
menniskohand; och häraf hade jag kommit på
den misstanken, att hästen blifvit stulen. Se-
dan öfverdomaren en stund iakttagit den van-
liga djupsinniga tystnaden, yttrade han slutli-
gen: Hästen är icke stulen; ty den som stjäl
en häst, tar äfven kedjan; han kommer igenn.
Missgerningsmän dömas efter en gammal lag-
bok, Schadschije Bitschik, och straffas med
förlust af tält och hjordar, eller med gisselslag
och brännmärkning. I denna lagbok heter
det bland annat: Rycker man skägg afannan;
plikte en häst och ett fåry — Vägrar man
en törstande en dryck mjölk, böte ett fårs —
Röfvar man från en nabo hans fästmö, böte en
sadlad häst — Stjäl man saker af ringa värde,
men som icke kunna inlåsas, miste ena handens
fingrar; dock äge tjufven lösa hvart finger med
två stora, fem medelmåttiga och två små fä-
kreaturs — Vanhelgar man bönedagen, böte
trettio skillingar och bekomme tre örfilar; nu
är gerningsmannen en Homen (?), böte då tio
skillingar och bekomme fem örfilar,. Till slut
säger denna lagbok : Förekomma oordningar
inom en Himak (försarnling), då ligger skulden
vanligen hos Saissanen ; han måste afsättas.
Varen edra uppsyningsmän börsamme; men
tillfoga de er orätt, så anmälen det hos fursten,
hvilken skall låta döma dem. Dragen små
tvister inför edra Saissaspger, men stora saker
allenast inför öfverdomstolen, och drifven då
på er rätt i det yttersta, ända till den glöd-
gade bilanv.
Edgång tillåtes icke hvarken en anklagare
elier en anklagad. Till styrka för sin klagan
kan den förre dock fordra edgång; men han
måste till eders afläzgande utnämna någon af
sina bästa vänner, och om möjligt är, en prest.
Den anklagade anses, vid bevakandet af sitt
bästa, eller af fruktan för ansvar, lätt kunna
belasta sig med mened; men anklagaren, såsom
handlande med mera lugn, misstros icke att
vilja draga en vän med sig i förderfvet. I
tvistemål kan dock svaranden sjelf aflägga ed.
Han kastar sig då med pannan mot marken tre
gånger inför en afgudabild och efterstafvar
dervid högtidligt edens ord. Han fattar vwvi-
dare med tänderna bjertat af en svart ko, som
slagtas inför afgudabilden, och bringar det un-
der bögljudda förbannelser till offer åt afguden.
Till skrift begagnas här det mongoliska alfa-
betet, som bar sju vokaler, fjorton konsonan-
ter och nittioåtta stafvelsetecken. Man lägger
papperet på knäet och skrifver raderna ofvan-
ifrån nedåt, begynnande öfverst vid sidans
venstra hörn och slutar nederst vid det högra.
I den grupp af rådsförsamlingen, hvartill jag
hade gjort utkastet på min duk, vann isynner-
het bilden af en vindögd rådsherre stort bifall.
Ofverdomaren hade äfven efteråt låtit kalla
honom, för att visa honom ett prof af min
förmåga, ty han ansåg det trognt återgifna ly-
tet för ett konstens mästerstycke.
När jag hade slutat mitt arbete upplöstes
äfven rådsförsamlivgen; ty med kalmyckernas
enkla lefnadssätt, med deras lätt tillfredsställda
behof och med den stora prestskaran, som fyl-
ler himmel och jord med vredgade gudomlig-
.heter, förekomma blott få rättegångar, och
domaremakten tillåtes ofta att längre förblifva
stum, än goda seder kunde fordra.
Enligt öfverdomarens ord återkom äfven min
häst, hvilken blott hade gjort en färd med ett
ilbud, som hastat förbi vår hord, jå vägen från
en aflägsen del af kalmyckhorden till Astra-
chan. Då inga hästombytesställen finnas på
Iheden, äro ilbud berättigade att, om deras häst
Itröttnar, låna en annan på heden, för att med
den fortsätta resan, tills en ny otröttad häst
kan erhållas.
Under fortsättningen af mitt arbete fick det
inre af min tälthydda ett allt mer och mer
heligt utseende, genom min tolks omsorg att
deri upprätta ett husaltare och derpå ställa
några afgudabilder. På ömse sidor blefvo de
nya bilder, som jag målat, af honom ordnade
efter rang och stånd. Hos kalmyckerna afmå-
las annars endast afgudar, hvilka här i timlig-
heten framställas under mensklig skepnad; i
följd häraf tyckte hvar och en bland dem som
jag afmålat sig hafva blifvit derigenom renad
och heliggjord. Med mina arbeten hade jag
ändtligen kommit derhän, att nu äfven få välja
mina modeller bland folket utan vidare iakt-
tagande af någon rang, och att kunna arbeta i
min egen hydda, dit äfven damer nu infunno
sig för såd:nt ändamål, när jag så önskade.
Hvar tredje dag, då det åt mig anslagna feta
fåret slagtades, ver för öfrigt en särskild hög-
Itidsdag, på hvilken vi undfägnade våra gäster,
ihvilka också ofta infunno sig så talrikt, att vi
för morgondagen nödgades se oss till godo i
något annat gästvänligt tält. Den som sjelf
icke har något att äta hemma, besöker sin
granne, och om den är i samma förlägenhet,
åtföljas begge till en tredj2, som samvetsgrannt
delar hvad han har med sina gäster. Vid dy-
lika tillfällen fick jag alltid goda portioner,
på det jag måtte lära mig tala kalmyckiska,
hvartill isypnerhet thesoppa lofordades såsom
särdeles verksam, men hvilken jag mera sällan
lät anrätta i mitt hushåll, emedan furstinnan
hade lånat mig sin egen kinesiska thåservis, på
det jag måtte kunna laga mitt th på kinesi-
ska, hvilket var mer i min smak.
Kalmyckernas tältbyddor hafva en ganska
sinnrik konstruktion; och då beståndsdelarne
TR HH FF MA LAT. JA åå UA