derigenom det nationella arbetet, emedan den
främmande varan måste på ett eller annat sätt
köpas med den inhemska. Likaså oriktig är
den åsigt att man bör hålla den inhemska in-
dustrien under armarne för att derigenom göra
staten oberoende af utlandet. Denna åsigt be-
ror af en förvexling af den politiska och soci-
ala oafhängigheten. Så önskansvärd än den
första måste vara, så litet är det andra det,
och endast ociviliserade stater kunna dervid
cga bestånd. En af civilisationens bästa följ-
der är just den, att nationerna genom ömse
sidigt utbyte hefordra hvarandras fördelar; en-
dast derigenom blir det en möjlighet för hvarje
nation att förkofra sig och emancipera sig från
sina naturliga brister.
I sessionen år 1844 var det dock förgäfves
att förmå kongressen till förändringar i sitt
system; den höll fast vid tariffen af 1842. Först
sedan det demokratiska partiet, genom valet sf
presidenten Po!k, hade segrat, inträdde en helt
annan vändning och nu blef Förenta Staternas
handelspolitik från grunden förändrad. I stäl-
let för skyddssystemet för inländska manufak-
turer, trädde erkännandet af frihandelsprinci-
pen, och med den tariffen af 1846. I stället
för understöd och garanti för papersmyntsyste-
met blef detsamma genom Subtreasury bill at
samma år öfvergifvet. I stället för att slutli-
gen som hittills fordra kontant betalning af
hela tullbeloppet genast vid en varas införsel
i någon hamn, infördes d. s. k. warebousing-
system, som tillåter varans magasinering i ett
helt år förrän tull deraf beböfver erläggas.
Hvad nu den vigtiga tariffreformen beträffar,
så blef den redan vid presidenten Polks första
bådskap den 1 December 1845 bragt å bane.
Presidenten förklarade deri, att kongressen en-
dast för tillvägabringandet af de nödigaste in-
komsterna var berättigad att påbjuda tullar;
till anordning af olika tullsatser är väl kon-
gressen befogad, men ej annorledes än inom
gränsen af behöfliga intrader. Denna skillnad
i tullafgifter skulle dock så inrättas att landets
alla stora intressen, såsom fabriker, jordbruk,
handel och sjöfart, såvidt möjligt, erhöllo lika
fördelar af de vidtagne skyddsåtgärderna. I
theorien skulle ej regeringen göra åtskillnad
mellan personer och klasser; icke gynna en-
skilda eller tilldela dem sådana privilegier, som
ej andra voro förunnade. Detta varäfven uni-
onsstiftarnes afsigt då de grundade de af dem
införda institutioner på principen af rättvisa
och jemlikhet. Presidenten förordade tillika
minimiprincipens upphäfvande med deraf upp-
kommande ovilkorliga och falska varuvärden,
äfvensom de s. k. specificerade eller sortaments-
tullar; och han tillrådde införandet af genom-
gående tullvärden, såsom det mest rättvisa och
ändamålsenliga sätt för uppbärandet af indirekta
skatter. Slutligen uttalade han den förhopp-
ning, att en på finansbehofven baserad tulltaxa
skulle tillförsäkra industrien den i tullagsuft-
ningen åstundade stabilitet.
Samtidigt härmed afgaf finanssekreteraren
Walker en raoästerlig berättelse öfver den re-
form, som skulle företagas i tariffen, hvilken
sedermera, till följe af en slående och obestrid-
lig bevisning, har vunnit anklang i flera euro-
peiska stater. Vi påpeka ur denna berättelse
endast hurusom han obetingadt hyllar princi-
pen af finanstullar, äfvensom ändamålsealighe-
ten a !skiljäktiga, efter värdena bestämda tull-
satser. Han hänvisar tillika till den årliga
minskningen i tullinkomsterna efter införandet
af 1842 års tariff. Sålunda utgjorde desamma
för ett qvartal af 1844 endast 2 millioner och
skulle vid ett framgent fortfarande framtvinga
nödvändigheten af direkta skatter. De af pro-
tektionisterna utlofvade höjningar i arbetarnes
dagslöner hade ej blifvit af, men i många fall
deremot en minskniog egt rum; regeringen
hade dessutom genom skyddstullarne s:ällt sig
på fabrikanternas sida och understödde sålunda
kapitalet i dess kamp mot arbetet. Derii!l
kommer ännu, för de fattiga, hela tyngden af
stegrade priser å lifsmedel och bekiätnadsäm-
nen, hvilka för de rika äro ganska litet känn-
bara, emedan det ungefärligen kan qvitta dem
Jika, antingen de för sitt uppehälle betala sina
klöder och sin föda något dyrare det ena året
än det andra. Vidare anförer hr Walker be-
vis uppå, att de afgifter, som då ålades foket
till fördel för fabrikanteraa, icke inskränkte
sig till de för statskassan nödvändiga tullinkom-
ster, utan ugjorde ett tre gånger så stort be-
lopp; ty när tullen förhöjer priset å den im-
porterade varan, så stegrar den på samma gång
priset å en liknande inhemsk artikel. Derige-
nom tilldelades då de gynnade klasserna åtmin-
stone dubbelt så mycket som tuflinkomsterna
utgjorde, i höjda priser för de inhemska och
skyddade produkterna. Slutligen klandrar han
med billig förtrytelse orättvisan af ett skydds-
tulisystem, som tillförsäkrar vissa gynnade klas-
ser flerdubbel årlig vinning mot hvad man för-
unnat andra samhällsklasser. Detta hr Walkers
utlå:ande anses med rätta som ett af frihandels-
systemets herrligaste försvarsskrifter; i klarhet
och framställningens grundlighet har det ej
blifvit öfverträffadt, och högst väsendtligt har
det bidragit till sanningens spridande. Väl hade
man kunnat önska ändå vidsträcktare reformer;
isynnerhet låter den tullfria införseln af the
och kaffe icke förena sig med den antagna
grundsatsen, att företrädesvis beskatta importen
af lyxartiklar. Afven talar, till fördel för en
högre tuil på dessa artiklar den berömde Adam
Smiths yttrande, att skatterna böra så fördelas,
att de ur folkets fickor ej taga stort mera än
som erfordras för oundgängliga finansbehofy.
Med tullar är dock sådant endast utförbart då
man beskattar artiklar, som ej inom landet
kunna produceras. Men ett fullständigt genom-
förande af frihandelssystemet var ej den gån-
gen tänkbart i Amerika, och den fria införseln
af th och kaffe kan ej betraktas annorlunda
än såsom en koncession åt protektionisterna,
helst en tull af 23 proc. på dessa artiklar sä-
tkerlisen skulle inhbrinsat 2 millioner dollars