Fru Nissen-Salomans konsert på kongl. teatern. Då utlandet upptäckte och tillegnade sig de skatter af sångtalanger, som förut legat dolde uppe i norden, gafs med detsamma en ny lifsimpuls åt den lyriska dramatiken utom, och ett dödsslag åt densamma inom Sverige. En af våra känbaraste missöden i detta hänseende var förlusten af Henrriette Nissen-Saloman, som efter en med lysande framgång krönt konstresa på kontinenten på ett kort besök återvändt till hemlandet. Vi hafva redan vid fru S:s fordna uppträdande härstädes haft tillfälle att yttra oss om styrkan, behaget, omfånget af hennes stämma, äfvensom om den betydande utbildningsgrad, hvarpå hennes talang redan då befann sig; en väsendtlig ytterligare utveckling har sedan dess i samma afseende visserligen egt rum, men den förnämsta skillnaden mellan hennes konstnärskap förr och nu ligger uti uppfattningens ökade styrka och sanning, uti den poetiska individualitet, som numera utbildat sig hos henne, och hvilken äfven skulle stämpla en sångerska med ringare techniska medel, än fru S:s, till en talang af högre ordning. Den eger mindre karakteren af en hänförande glödande passion — ehuru bon, då det erfordras, kan utveckla mycken energi — än fastmer al en innerlig, lugn, något elegisk känsla, förenad med denna adel, som ger uttrycket dess högsta lyftning. Den enformighet, som detta lätt skulle föranleda hos mången sångerska, förvandlas här i mångfald genom den fina schatterinpgen, den af alla modifikationer mäkliga nyansen, hvilken blir fru S. möjlig genom hennes säkra kännedom af sin röst, hennes välde Öfver densamma. Fru Nissen-Saloman kar, med eit ord, enligt referentens åsigt anses såsom en i sin genre fulländad talang. Konsertgifverskans musikaliska smak lät henne till inträdesnummer välja den berömda scenen ur Faust: La notte fugge ormain, som i hvarje hänseende kan kallas ett mästerstycke. R—-— -—-—---ZR RR