Ceceo; öbekymmrade om hans varningar, trädde fram u buskskogen, och angåfvo sig, på soldaternas tillrop, såson förirrade, hvilka förlorat den väg, Geraces besättning had: tagit. : Kom närmare l, ropade skildtvakten; kör är besätt ninger.a Det var verkligen så. Kapten Abram kom sjelf fran och igenkände de båla skeppsvrutsa. Afven den under lige Capo Ruota ifrån Gerace var honom väl bekant Han bjöd de trötta ett hvila sig i gräset, der bans krigar Jågo rundt omkring, för att njuta några timmars sömn Också våra äfventyrare öfverlemnade sig sorglöst åt söm nen, med en känsla af säkerhet, liksow hade de för sndr: gången undgått ett skeppsbrott. Solen -gies redan upp bakom bergen, då trummhvirfla väckte dem alla. Rundtomkring utbredde sig en stor slät för de nyvaknade. Men den tycktes vata en ogrhörd träd gård. Kornoch maisfält omvrexlade pittoreskt med lun dar af fikonoch mullbärsiräd; stora plantager af bom ullsbuskar och lakrisrot kringkantade radvis små olivsko gar. Midt i denna trädgård, reste sig enstaka, uråldriga jit testora ekar omflätade af slingrande vinrankor. I bakgrun den höjde sig Monte:eone med sina torn och ruiner. Genom dessa det gamla Hippouii behaglixa fält gicl nu tåget emot staden, kring hvilken till höger och vesx ster det fransyska lägret utbredde sina långa galor af ba racker och jordkojor. Ankomsten af den redan som för lorad ansedda Geracebesättningen uppsrekte a:lmän glädje Es af generalerna sprängde fram och berömde anföraren klokhet och krigarnes uthållighet, seda kap:en Abram a! gifvit berättelsen om sitt ferliga tåg. Han lit genast, d desse af matthet nealade sig på ävgen utmed vägen, fram bära åt dem vin och ifsmedel i öfve:flöd. XXIII I HUFVUBQVARTERET. Medan man änn. utsträckt på de retande b!omsterfäl! der en gång Pluto bortröfvade Proserpina, glödde sig å denna förfiiskning, ankom befalining ait en af de från Ge race anlända skeppsbrutna skulle föras till bufvudqvarie ret. Fortunatus dröjde icke att visa sin hörsambet. Led sagad af en officer, gick han genom lägrets gator sor