Ceceo; öbekymmrade om hans varningar, trädde fram u
buskskogen, och angåfvo sig, på soldaternas tillrop, såson
förirrade, hvilka förlorat den väg, Geraces besättning had:
tagit. :
Kom närmare l, ropade skildtvakten; kör är besätt
ninger.a
Det var verkligen så. Kapten Abram kom sjelf fran
och igenkände de båla skeppsvrutsa. Afven den under
lige Capo Ruota ifrån Gerace var honom väl bekant
Han bjöd de trötta ett hvila sig i gräset, der bans krigar
Jågo rundt omkring, för att njuta några timmars sömn
Också våra äfventyrare öfverlemnade sig sorglöst åt söm
nen, med en känsla af säkerhet, liksow hade de för sndr:
gången undgått ett skeppsbrott.
Solen -gies redan upp bakom bergen, då trummhvirfla
väckte dem alla. Rundtomkring utbredde sig en stor slät
för de nyvaknade. Men den tycktes vata en ogrhörd träd
gård. Korn- och maisfält omvrexlade pittoreskt med lun
dar af fikon- och mullbärsiräd; stora plantager af bom
ullsbuskar och lakrisrot kringkantade radvis små olivsko
gar. Midt i denna trädgård, reste sig enstaka, uråldriga jit
testora ekar omflätade af slingrande vinrankor. I bakgrun
den höjde sig Monte:eone med sina torn och ruiner.
Genom dessa det gamla Hippouii behaglixa fält gicl
nu tåget emot staden, kring hvilken till höger och vesx
ster det fransyska lägret utbredde sina långa galor af ba
racker och jordkojor. Ankomsten af den redan som för
lorad ansedda Geracebesättningen uppsrekte a:lmän glädje
Es af generalerna sprängde fram och berömde anföraren
klokhet och krigarnes uthållighet, seda kap:en Abram a!
gifvit berättelsen om sitt ferliga tåg. Han lit genast, d
desse af matthet nealade sig på ävgen utmed vägen, fram
bära åt dem vin och ifsmedel i öfve:flöd.
XXIII
I HUFVUBQVARTERET.
Medan man änn. utsträckt på de retande b!omsterfäl!
der en gång Pluto bortröfvade Proserpina, glödde sig å
denna förfiiskning, ankom befalining ait en af de från Ge
race anlända skeppsbrutna skulle föras till bufvudqvarie
ret. Fortunatus dröjde icke att visa sin hörsambet. Led
sagad af en officer, gick han genom lägrets gator sor